Och då tänker jag i första hand på vädret. Vi har visserligen en bra första vecka med fint väder, och vi åker till och med ner och badar i havet.

Men efter det är det i stort sett bara regn och rusk som har gäller, och det slås alla tiders regnrekord under månaden.

Det blir rejäla översvämningar på många platser, särskilt utefter kusten, hela vägen från den Italienska till den Spanska gränsen. Men det idoga regnandet orsakar inga problem här i byn.

Utefter vägarna har det ofta sett ut så här…

Och även om solen tittat fram någon gång har det genast kommit någon och lagt på ett lock…

Trots regnandet är det god anslutning när det är dags för ålagille hemma hos Mona och K-G. 24 personer kastar sig över läckerheterna…

Menyn: Rökt ål med äggaröra, ålasoppa, inkokt ål med kokt potatis och skånsk senap, stekt ål med potatismos och sirapsgömma samt en äppelkaka som avslutning. Och till detta lämpliga drycker. Mycket gott och JA vi blev mätta…

Ett par dar senare, den 16 November skiner dock solen – för en dag, och den årliga vinfesten i byn kan hållas i vackert väder. Inga bilder därifrån -  men de trogna läsarna har ju sett bilder från det evenemanget många gånger.

Vi passar då på, som ett avbrott i vinfestandet, att bjuda in Svenskgänget till lunch, och vi kan ta aperitifen utomhus i det fina vädret.

Det blir trångt inomhus med 20 personer som äter Boeuf Bourguignon – men finns det hjärterum…

Jag åker sedan på några dagars besök i Sverige och missar därför en, som Inger tyckte, trevlig bjudning hemma hos Mona och Östen med ärtsoppa och varm punsch.

I Västerås gör jag tillsammans med mina söner Magnus och Marcus, en provning av Whisky från vårt nyligen tappade fat från Mackmyra – under mycket trevliga former.

Jag hinner även med att lyssna lite på när Ackes Poporkester firar sitt 50 årsjubileum med en spelning i konserthusets foajé. Till dom har Inger och jag dansat ett antal gånger och jag är dessutom gammal arbetskamrat med basisten.

Några hundra personer åt först en jubileums-meny innan dansen startade.

November får sedan en lite tråkig avslutning på sjukhus med lite hjärtbekymmer.

Är dock hemma igen i början av December – efter 6 dagar på sjukan är allt under kontroll.

Så har vi återigen kommit till sista dagen på ett år – tiden går nästan ofattbart snabbt… Jag ska inte ge mig på någon summering av året, men kan konstatera att efter en fantastisk sommar så kom det en väldigt blöt höst, som jag skrev om i förra inlägget. December blir dock bättre med en hel del sol.

I december bjuder Borgmästaren, som vanligt, alla som är 70 år eller däröver på lunch, och vi går dit tillsammans med Berit och Gunnar.

I Salle du Fete har man dukat vackert på 10-talet långbord.

Här står serveringspersonalen – hela kommun-fullmäktige…

Vi äter gott…

…och till desserten är det Borgmästaren som häller upp bubbel.

En enmansorkester svarar för underhållningen…

…och efter lunchen drar dansen igång.

Varje år arrangerar man i Taradeau en tävling i att tillverka julkrubbor, och i samband med den utställningen så har man i år även en liten julmarknad som vi besöker.

Till vår första jul här, 2007, var vi det enda huset på vår gata som hade lite belysning utomhus. Dessutom hade vi fönsterluckorna öppna så man även såg ljusen som var tända inomhus. Alla andra hus var släckta och hade fönsterluckorna stängda.

Sedan har det sakta ökat med utomhusbelysning för varje år och i år är det hela 8 hus på gatan som är upplysta, och många stänger inte längre fönsterluckorna…

En del har satsat ordentligt med massor av blinkande saker i olika färger – som här på granngatan.

Så här ser vårt hus ut – inget som blinkar.

Eftersom jag tidigare skrivit lite om byggena i byn så kan det väl passa bra att göra en summering av läget vid årets slut.

Man har faktiskt startat byggande av den nya bron genom att först göra en temporär väg vid sidan av den gamla för att trafiken ska kunna gå där under byggtiden.

Och det nya huset i centrum börjar nu se riktigt färdigt ut, och man har till och med påbörjat målningen. Men all inredning kvarstår att göra så det kommer nog att ta ett bra tag innan det är klart.

Elsa och Mio blir bättre kompisar för varje dag så jag måste lägga ut några bilder på dem också.

Först en bild från TV-soffan…

…och sedan dessa, där dom slickar lite lax-rester från samma tallrik utan att osämja uppstår.

Avslutningsvis vill Inger och jag önska alla läsare ett riktigt gott nytt 2015.

Trots den regniga vintern – eller kanske just därför, så har det varit bloggtorka. Inspirationen har liksom inte riktigt runnit till. Dessutom har jag ofta glömt kameran på de få aktiviteter vi deltagit i under Januari.

Ett återkommande arrangemang som vi deltar i är ju Borgmästarens “skatteåterbäring”. Dvs. han samlar de som vill för att berätta om hur duktig han varit under året som gått, och hur ännu mycket duktigare han ska bli innevarande år.

“Scenshowen” avslutas med att det framförs nyårshälsningar på alla språk som talas i byn – där jag gör den på Svenska, varefter alla kan kasta sig över buffén och vinet…

Vi har också dragits med lite ohälsa som tagit en del uppmärksamhet. Inger har en tid kämpat med ett s.k. “trigger-finger”, så i början av januari blir hon opererad för det. Det går bra, men hon har fortfarande lite ont när fingret sträcks ut helt.

Själv åker jag, i mitten på januari, in på sjukhus för hjärtat ännu en gång. Nu gör man ytterligare ett litet ingrepp – med gott resultat, så nu är både blodtryck och puls normala igen.

När vi ändå är inne på trista saker så kan jag också berätta att vi har varit på begravning. Vår granne Anna, tvärs över gatan, avlider i början av januari i en hjärtåkomma. Någon vecka senare är det begravning – först med en kort ceremoni inne i kyrkan där man tar farväl, och sedan “vidare transport” för alla till kyrkogården, där det hålls ytterligare en kort ceremoni.

—

Om jag sedan gör ett raskt hopp till nöjessidan så är det så att den 27 januari fyller Inger år, och det firar vi i år tillsammans med Anne och Lasse. Anne fyller år dagen innan, men det är en måndag och då är alla restauranger stängda.

Vi går till “Bruno” i Lorgues – tryffelrestaurangen med en stjärna i “gidden”. Mycket gott och man blir garanterat mätt…

Bruno har numera överlåtit driften av stället till sina båda söner. Idag är det Benjamin som är på plats – och här går han runt och hälsar på alla gäster för att höra om allt är till belåtenhet. På bilden nedan signerar han varsitt exemplar av sin broschyr till damerna.

Vidare på samma tema så träffar vi någon dag senare en gammal arbetskamrat från WM-data, Bosse E och hans fru Monique. Dom hyr en lägenhet i Antibes, och inviterar oss till lunch på sin favoritrestaurang, mycket trevligt – men både kamera och telefon! har jag glömt hemma…

Hur går det då med Elsa och Mio? Jo det funkar bra, och denna gång bjuder jag på lite sov-bilder – så här ser det ut på nätterna i sängen. Klicka på dem för större bilder.

Det är knappt man ser Mio mellan Inger och Elsa, men varmt och skönt är det…

Februari inleder vi med några vinprovningar. Först ut är en provning i Rivieraklubbens regi, där vi besöker Château de la Clapière utanför Hyères. http://www.chateau-la-clapiere.com/index.htm

Slottet har i generationer varit i familjen Bartallis ägo, och numera bebos slottet av Henri Fabre och Bruno Bartalli. Dom äger och driver dessutom ytterligare 5 vingårdar i trakten.

Provningen ska vi ha i deras fina matsal…

… och här hälsas vi välkomna av arrangören Ludde och av värden Bruno Bartalli.

Vi provar flera olika viner till en fantastisk buffé som dukats upp i slottsköket.

Efter provningen blir vi guidade av Bruno runt i slottet och han berättar om historien, där drottning Victoria har en stor roll och präglar det mesta av slottets inredning – ibland nästan för mycket.

Till ett fint slott hör väl en ståndsmässig bil…

Turen i slottet avslutas i butiken där det blir möjligt att fylla på vinförrådet där hemma.

Några dagar senare hoppar vi in som tillfälliga gäster på en 2-betygs vinkurs hemma hos Britta & Ludde vi ska “träna” på 6 olika viner – 3 öppet och 3 blint.

Klart godkänd miljö här på altanen, där vi väntar på att vinerna hälls upp i glasen – dock lite mindre pråligt än hemma hos Bruno & Henri…

En solig dag lite senare passar vi på att åka ner till Frejus för att ta en promenad i det fina vädret och sedan äta lite lunch.

Det är bara 14 grader i vattnet, men det hindrar inte en del från att bada…

Vi går från hamnen i Frejus och fram till Saint-Raphaël. Där har man byggt en hel del i hamnen och har delvis fått en ny “skyline”.

I fredags kväll åkte vi till Cagnes-sur-Mer för ett besök på Kyrkans och Rivieraklubbens gemensamma lokal – Villa Ingeborg.

Där har Rivieraklubben arrangerat en Jazzafton med Bengt Davidssons Sweet Jazz Quartet. Det kommer ett 30-tal personer och innan spelningen börjar är det lite mingel med vin och tilltugg i form av köttbullar, korv, ost och annat godis.

Därefter tar grabbarna i kvartetten plats bakom instrumenten.

Vi bjuds på riktig spelglädje – och många gamla godingar. Bengt berättar även lite historia både om Jazzen och om de låtar som spelas.

Här kommer några exempel, först “Ain’t Miss Behavin”.

Lite sång på franska bjuds här av klarinettisten Jaques i “C’est Si Bon”.

Jag avslutar precis som kvartetten med “Won’t you come home Bill Bailey”.

Musikanterna spelar till klockan 22 och det är med lätta steg vi går till bilen efter en mycket trevlig kväll i jazzens tecken.

Det har ju skrivits en del om mat och dryck på bloggen, och nu är det dags igen. I söndags fyllde Ludde 70 år – och vi är, tillsammans med ett 50-tal andra, inviterade till mottagning/lunch.

Vi är några munskänkar som uppvaktar med vin och delikatesser, här representerade av Gudrun som sätter en egentillverkad lagerbladskrans på Luddes hjässa.

Vi minglar på altanen en stund innan Britta och Ludde hälsar oss välkomna och bjuder in till den dukade buffén.

Det bjuds god mat och fina viner och gästerna låter sig väl smaka.

Här är det dags för födelsedagstårtan. Ludde övervakar och restauratören skär sedan upp första biten…

… som naturligtvis Ludde ska ha.

Lite senare i veckan är det dags för vinprovning med Munskänkarna Provence. Denna gång är det “den flygande vinmakaren” Lars Torstensson som är vår provningsledare.

Lars är kanske mest känd för sin tid som ansvarig för Vin och Sprits vingård Rabiega. Den är såld sedan 2007 och Lars lever nu som flygande konsult i vinmakande och hjälper vingårdar i Frankrike, Spanien, Italien, Bulgarien, Argentina, USA och t.o.m. Sverige (Ästad Vingård i Tvååker utanför Varberg).

Han bor i grannbyn Lorgues, och utöver sitt arbete som konsult skriver också en blogg om vin, musik och mycket annat. Kolla gärna in den – www.vinifierat.se 

Idag provar vi sex olika viner där han medverkat i framställningen – tre stycken öppet och tre blint.

Här smakar vi och lägger pannan i djupa veck…

… och får så småningom facit av Lars.

Efteråt äter vi som vanligt en god lunch.

Arbetena på vinfältet startar tidigt på året och det första som händer är att man klipper bort merparten av alla gamla grenar så hela fältet ser ut som om det består av en massa “T”n.

I år har men just nyplanterat på en del av fältet och nu håller man som bäst på att sätta upp stolpar och tråd som vinstockarnas grenar ska stödja sig på.

Idag när vi som vanligt tar hundpromenaden runt fältet så ser vi regnbågen, trots att det inte har regnat…

Nyplanteringen finns i bakre delen av denna bild. Fältet har troligen många ägare, vilket är ganska vanligt här eftersom fälten oftast inte byter ägare på annat sätt än genom arv.

Efter några generationer kan det innebära att fälten delats upp i många delar, och det finns ibland ägare som bara har enstaka rader. Ofta har man då också arrenderat ut skötseln av sina rader för att det ska bli mera rationellt. Att då ha egen vinifiering är naturligtvis omöjligt, och druvorna levereras istället till något kooperativ.

Mitt på detta fält har man nu nyplanterat ca 50 rader, men bara på nedre hälften – på delen närmast kameran står det gamla stockar.

Här har man planterat 10 rader med Cinsault, 20 rader med Syrah och 20 rader med Grenache.

Ett stycke längre till höger så har man planterat Cinsault på några rader i hela fältets längd.

När vi kommer hem på vår gata så är grannens kattunge ute, och han kastar sig på rygg framför Elsa. Trots att den bara är 6 månader, dvs. lite yngre än Mio, så är den helt orädd. Den har dessutom precis samma färg som Elsa.

Jag har tidigare skrivit lite om bron i Taradeau som går över floden Florieye, på väg D10 mot Lorgues. Överfarten blev ju skadad vid den stora översvämningen i juni 2010. Nu tänker jag ge lite mer information om bron och bygget.

Bron byggdes före sekelskiftet, och såg ut så här 1905.

I modern tid har den sedan breddats och före översvämningen såg den ut så här – man ser nästan inte originalbron under den pågjutna “plattan”.

Här syns också att floden nästan är helt igenvuxen av träd. Det är dessa träd som orsakar fördämning och som senare leder till att vägen förstörs – man har slarvat med årensningen…

Det heter att bron rasat, men det är inte riktigt sant. Bron står kvar – det är istället brofästet dvs. marken till vänster i bild, “mitt i svängen”, som spolas bort.

Nåväl, under sommaren 2010 bygger man upp ett fundament på “fast mark” och lägger en stålbro mellan det fundamentet och den gamla bron.

Det blir då en temporär överfart med bara en fil och reglering med trafikljus.

Det blir även en separat gångbana.

Högtidlig invigning av Borgmästaren sker den 10 september.

Sedan följer en lång tid med väntan, och stora svårigheter att få fram besked. Var ska ny bro byggas? Vem ska betala den? När ska den byggas? O.s.v.

Det görs en mängd markundersökningar inför projekteringen och så småningom ordnas även några informationsmöten.

Det har funnits förslag om annan sträckning – utanför byn, men man är från kommunens sida mycket angelägen om att trafiken ska gå som förr, så att butiker och inte minst vinkooperativet – där Borgmästaren för övrigt är största delägare, ska få ett värdefullt tillskott från trafiken genom byn.

Det visar sig också att den gamla bron är typ K-märkt – så den får ändå inte rivas, och då enas man så småningom om att bron ska vara kvar på befintlig plats. På senaste mötet visar man så upp hur det är tänkt…

Man gör ett brospann till – som ersättning för det tidigare landfästet, vilket gör att floden nu kan vara dubbelt så bred vid ett kraftigt flöde. Den nya delen byggs dessutom på ett sätt som gör det möjligt att “offra” den vid en överhängande risk för fördämning med översvämning som följd.

Nu är bygget påbörjat genom att man byggt en ny temporär överfart – fortfarande enkelriktad och med trafikljus. Den ligger dock väldigt nära vattnet och det finns bommar som möjliggör stängning av den i händelse av högt flöde i Florieye.

Här är den gamla temporära överfarten riven och den nya brodelen kan börja byggas. Arbetena ska totalt ta cirka 16 månader och ska alltså bli klara i god tid till sommaren 2016.

Jag avslutar med ett par bilder från vårt första starka minne av bron. De är tagna i April 2007, då vi precis fått tillträde till huset – en fåraherde som för över ett stort antal får till andra sidan floden.

Nu har Mio hunnit bli 8 månader och har växt till sig en del. Så här såg han ut den sista Augusti 2014, när han var 1,5 månader gammal. Han sitter under ett badrumsskåp som har en benhöjd på 20cm.

Han är väldigt lekfull och den öppna trappan till övervåningen har blivit en populär lekplats. Där kan han springa jättefort upp och ner, men också vila ut ibland med bra överblick.

Blommor är ju alltid kul – och det finns en del i uterummet. Men efter lite nej-rop så verkar han nu förstått att han inte ska hålla till där.

Här – ett halvår gammal ser man att han växt till sig lite sedan första bilden.

Mio är väldigt nyfiken – vilket väl är typiskt för katter. Alla öppningar som man kan komma in i, ska man in i. Garderoben är ETT sådant ställe – men det finns många fler…

Hans bästa kompis är naturligtvis Elsa – eftersom han inte fått chans att träffa någon annan. Ofta ligger dom lika dant. På första bilden innanför fönstret i uterummet – där båda väntar på att Inger, som åkt till affären för att handla, ska komma hem igen. Och på nästa bild ligger båda på rygg i soffan.

Det finns många andra katter på vår gata och en av dem, Viselle, hoppar ut på gatan varje gång vi kommer förbi med Elsa. Dom har faktiskt nästan samma färg på pälsen.

Viselle, som är två månader yngre än Mio – men ändå aningen större, har en väldigt lång och yvig svans.

Avslutar med en liten “solskenshistoria”…

För ett år sedan skrev jag om en “hittehund”. Han visade sig tillhöra getostfarmen, som ligger ca 5 km utanför byn. Här är ett par bilder från den tiden. Hunden heter IKA och är en (oklippt) Lagotto.

I går står han utanför grinden igen och viftar på svansen – törstig och hungrig efter den lång utflykten, men väldigt glad över att få träffa Elsa igen.

Nu vet vi ju vem som är ägare, så vi ringer honom och han kommer hit direkt och hämtar IKA – och lämnar en getost i utbyte.

Idag är det 2 år sedan Nisse, då drygt 15 år gammal, flyttade till regnbågslandet. Trots att han “bara var en hund” så hemsöker han oss fortfarande, i positiv bemärkelse, nästan varje dag.

Här är han – nyss fyllda 14.

“Lillasyster” Elsa blev 11 år på julafton, men så länge Nisse levde var hon alltid “valp”. Det är faktiskt så att hon fortfarande verkar ung, och vi säger ofta att hon verkar yngre än Nisse vid samma ålder – kanske har det med hennes uppväxt att göra.

Här sitter dom tillsammans på vår tomt i Bålsta, Nisse är 6 år och Elsa är 6 månader.

Ett annat fenomen är att sedan vi fick Mio så har vi, båda två, ofta börjat säga “han” om Elsa och “hon” om Mio. Och dessutom får Elsa allt som oftast heta Nisse. Är det för att vi tidigare var vana vid att den äldste var en “han”? Märkligt, och svårt att vänja sig av med…

Inger åker till Sverige några dagar i mitten av mars för att bland annat vara med och fira syster Gunbritt som fyllt 70.

Här är alla syskonen samlade på bild med lillebror Jörgen i mitten mellan systrarna Anita, Kerstin, Inger och Gunbritt.

På den här bilden är det fyra generationer, där farfar Robert håller minsta barnbarnet Alva, mellan pappa Jimmie och gammelfarmor Inger.

När Inger flyger tillbaka hit är mina barnbarn Freddie och Henrik med och jag möter dem i Nice.

Henrik har varit här ett par gånger tidigare, men för Freddie är det premiär. Dagen därpå gör vi en utflykt till Italien där vi äter 11-rätters “bondlunch” på Colla Bellas höjd.

På hemvägen stannar vi till i Monaco för en öl på Café de Paris vid Place du Casino. Självklart beundrar vi också lite bilar runt Casinot och vi hinner också med ett varv på F1-banan, som man redan börjat bygga på inför tävlingen i slutet på Maj.

Dagen efter åker vi först till Port Grimaud och äter lunch och tittar lite på hus och båtar. Ett av de största husen ägs av Jack Nicholson och på bryggan utanför porten ligger hans Princess 65 förtöjd.

Vi fortsätter sedan till Saint Tropez där det blir en glass medan vi kollar lite på båtarna.

På fredagen följer Freddie & Henrik med för att spela boule och äta lunch med svenskgänget och i morgon är det redan dags för hemresa…

På lördagsmorgonen kommer Lillemor hit för att följa med oss på Svenska kyrkans påskmarknad. Vi kör dock först till flyget och efter att Freddie & Henrik är incheckade så åker vi vidare till Villa Ingeborg i Cagnes-sur-Mer.

Champagne och ostron inleder besöket för min del, medan Inger och Lillemor väljer “Foie gras” istället för ostron.

Kaffe och semla sitter bra efteråt och sedan blir det rundvandring bland stånden för lite inköp. Besöket avslutas med att vi äter en väldigt god påsktallrik.

Även på söndagen blir det utflykt eftersom det är vinmässa på Château Clapière. Vi gör sällskap med Lillemor & Volker, och förutom flertalet viner att prova så serveras det rikligt med gott tilltugg – så vi behöver inte äta någon lunch efteråt…

Lite inköp blir det också innan vi lämnar slottet.

Och avslutningsvis från oss till er alla;

Glad Påsk!!

Det är inte bara i almanackan som vi gått över till sommartid – sedan några dagar har det blivit ett ordentligt omslag i vädret och nu är det över 20 grader på dagarna och solen skiner som den ska.

På marknaden i tisdags var det “onödigt” varmt och vi önskade alla att man haft shorts istället.

Vid väderomslaget blir det som vanligt blåsigt några dagar, men det verkar nu som det värsta är över. Poolen är igångkörd för säsongen, men det är bara 16 grader i vattnet – så det dröjer några dagar innan det är dags för första doppet.

Blommor och växter är på gång ordentligt, i uterummet blommar fortfarande julstjärnorna…

…men Clivian är vackrare tycker vi.

Kumquat:en har äntligen fått flytta ut till Kamelian – som stått ute i vinter.

Även den lilla citronen, med både blommor och små kart, är nu ute i friska luften – och i smultron-krukan har Inger planterat jordgubbar som redan börjat blomma.

Potatisen är satta och penséerna är planterade.

Syrenen blommar och björken, som vi hämtat från Magnus & Annicas “Stensjön” i Dalarna lever fortfarande.

Och plötsligt händer det – kanelbusken slår också ut, lite oväntat, med många färgglada blommor…

Annandag Påsk är helgdag även i Frankrike, och en av traditionerna är att alla barn i byn bjuds in till “äggletning” på grönområdet bakom vårt hus.

I år har man istället för att gömma riktiga ägg i gräset gjort en liten hög av halm där man lagt plastägg i olika färger. På så sätt kan flera vara med och “vinna” genom att man kör flera gånger – och då kan även de små barnen hitta ägg.

Veckan efter påsk är det Bach-vecka i Draguignan, och på onsdagen följer vi med Mona&K-G på en konsert – med en kör som sjunger medeltida musik “A capella”.

Kören, som heter La Camerata Vocale, (Klicka för att läsa om kören) består av dryga 20 personer under ledning av en ung kvinna vid namn Adèle PONS. Dom sjunger ett 15 tal stycken, både profana och sakrala, de flesta komponerade av Johann Sebastian Bach.

Man avslutar den 1,5 tim långa, och mycket imponerande, konserten med ett nummer där kören kom ut på sidorna om publiken, lyssna på dem här.

Det fina vädret håller i sig och efter fredagens boule äter vi lunch ute i trädgården på Park. Stället har nya ägare, och idag äter vi Moules Frites – som är en nyhet på menyn.

På kvällen samma dag är vi inviterade till vinkooperativet där man presenterar ett nytt färsköl från ett microbryggeri i Saint Tropez.

Ölen doftar väldigt fruktigt och gott, men vi blir inte riktigt förtjusta i smaken, det är dock ett väldigt trevligt arrangemang och vi blir väl omhändertagna.

Inger gör årets badpremiär i poolen den 13/4. Temperaturen på vattnet är dock inget att skryta med – bara 19 grader. Så vi behöver mera sol…

En annan uppskattad “tradition” – ja, det är nu andra året… är vårlunchen hemma hos Anne och Lars. Här kommer värden med aperitifen till ett 20-tal sugna gäster.

Vi kastar oss över allt det goda tilltugget med god aptit.

I köket har Anne, i vitt, dukat upp fyra varianter av Lax – kokt, rökt, saltinbakad och gravad – med tillhörande såser. Allt hemmagjort från färska laxsidor.

Dagens dricka utgörs också av fyra varianter, dock inte hemmagjort, utan från vingården L’Estello i Lorgues.

God mat och dryck ackompanjerad av en strålande sol – varmaste dagen hittills – gör detta till en riktig upplevelse.

Tack Anne och Lars för en verkligt god, trevlig och på alla sätt lyckad vårlunch! Vi kommer gärna nästa år igen…

Maj & Hasse är nere i Frankrike ett par veckor och förra fredagen kom dom hit för att vara med på vår “fredagsboule” i Lorgues.

Som vanligt tar vi en liten aperitif på boulebanan innan det är dags att åka vidare för lite lunch –denna gång i trädgården på Park hotell.

Maj & Hasse stannar över natten, så på kvällen äter vi middag – och vad passar bättre den fina dag än att börja med lite sill och nubbe.

—

Senare i veckan är det dags för en ny vinprovning med Munskänkarna Provence. Denna gång är temat “Vin och ost”.

Under sakkunnig ledning av Erik Grödahl får vi lära oss “allt” om ost & vin.

Vi provar Champagne, Chablis, Riesling, Amarone och Portvin till Gäsene hushållsost, lagrade Allerumostarna Greve, Herrgård, Svecia och Präst samt Västerbottenost.

Därtill klassiska tillbehör som vindruvor, päron och salta kex och sedan lite nya – selleri, grön paprika och fruktbröd.

Det blir många överraskningar och några myter som spricker – så aldrig mera vindruvor, päron och salta kex om man dricker vin till ostbrickan…

—

Så här års är det också dags för den stora lantbruks-mässan i Brignoles. Vi var där förra året också – då med Peter & Maria, men i år åker vi dit med lite vänner från “Lorgues-gänget”.

Vi åker lite senare än övriga och kommer dit strax före lunch och går direkt till “Stora hallen”.

Där stöter vi först på representanter för ortens “déchetterie” – dit man åker för att bli av med alla grovsopor.

Blir inte riktigt klok på logiken – men genom att bjuda på allehanda drycker, från vatten till whisky, samt tilltugg därtill, vill man övertyga oss om vikten av “kretsloppet”… OK, men det var gott med en Pastis…

Nu ska vi äta lunch, och dricka till den köper man ute bland utställarna. Här provar Inger och Anne vilket vin som ska inhandlas till maten, medan Volker och Lillemor studerar menyn.

Här har vi satt oss till bords, och maten kommer snabbt in på bordet.

De flesta väljer att starta med ostron, och till dom dricker vi naturligtvis Champagne.

Jodå, efter lunch går vi ut och kollar på mässan också…

Där finns allt från entreprenad-maskiner till levande djur, och också allt till hem och hushåll – från pooler och möbler till mat och vin. Väldigt trevligt.

Det var ett par månader sedan jag satte in några bilder på våra husdjur. Mio är nu drygt 9 månader gammal, och han växer så snart är han en stor katt.

Eftersom Mio är född som stallkatt har han under den första tiden inte haft så mycket kontakt med människor, så han är lite försiktig med okända saker – och även lite rädd för höga ljud och andra störningar. Då är det ibland skönt att kunna krypa ner bakom “storasyster”.

Det fungerar väldigt bra mellan Elsa och Mio, och det är inga problem att lämna dem ensamma tillsammans – även om Elsa ibland tycker att Mio är liiite i busigaste laget.

Man märker också tydligt att Elsa har blivit lite som valp på nytt och oftare än förr ger sig på sina leksaker – som annars Mio tagit över.

—

Mio är en “innekatt” och har så här långt bara gjort ett par korta turer i sele utanför dörren. Men han måste ju träna lite för planen är att han ska med på turen till Sverige med husbilen i sommar – vaccinationer och pass är klara.

Så nu ska han få följa med Inger när hon ska ta ett dopp i poolen på baksidan – som är inhägnad med murar.

Men lite otäckt är det, Mio tittar oroligt på Elsa – “hjälp mig nu…” – så får han en styrkepuss av Elsa och ger sig sedan försiktigt ut.

Men det känns ändå tryggast att hålla sig efter väggen ett tag och studera den nya miljön…

Efter en stund vågar han sig dock lite längre ut – så det dröjer nog inte länge innan han hellre vill vara ute än inne.

—

Träningen fortsätter med koppel på framsidan.

—

Avslutningsvis lite bilder på vårens framfart – även om det meteorologiskt sett är sommar hos oss.

Vi har redan ätit egna jordgubbar en gång, och det är nu fler på gång… och potatisen växer så det blir nog som vanligt sill och färskpotatis till nationaldagen.

Så här fint blommar grannens liljekonvaljer.

Förra veckan tillbringade jag i Sverige. Våren har kommit och på gården utanför vår balkong i Västerås ser det ut så här.

Primära anledningen till Sverigeresan är att överraska syster Marianne som fyller 70 år.

Hon ska äta middag med barn och barnbarn på Sjökrogen, som ligger utanför Örebro – i Katrinelund, vid Hjälmaren mellan St. Mellösa och Odensbacken.

Jag åker dit i förväg och sammanstrålar där med våra vänner Maj och Hasse. Vi får låna några av restaurangens förkläden – som servisen bär, och kompletterar med en kockrock som Hasse har med sig.

När sällskapet satt sig till bords kommer jag ut från köket för att ta upp dryckesbeställningen – det tar några sekunder innan jag blir igenkänd, och Mariannes min är obetalbar…

Jag sätter mig vid bordet och Marianne har knappt hämtat sig när Maj och Hasse kommer in för att ta upp matbeställning – och Marianne får en ny chock…

Maten smakar fantastiskt – här är några exempel på vad som bjöds.

Vi avslutar festen genom att åka hem till Marianne och dricka kaffe.

—

Jag ska naturligtvis hälsa på familjen också och åker till Magnus & Annica som är i Stensjön för att bygga på nya garaget. Det blir även bastu och bad i sjön – temperaturen var möjligen två-siffrig…

Avslutar Sverigebesöket i Stockholm hos Marcus och Therese. Vi går och äter “Jazzbrunch” på Mosebacke och tar en promenad och beundrar utsikten. Senare på eftermiddagen ser vi på en barn-musical på Rosenlundsteatern – som Nadia och Nelly är med och spelar i.

Maj har hittills bjudit på ett ovanligt varmt väder, det verkar som om dom grader som fattas i Norden lagts på här nere. Det innebär att vi har kunnat njuta av ovanligt många uteaktiviteter.

Här är vi hemma hos Inger & Bengt som bjuder på lunch efter tisdagsmarknaden i Lorgues.

—

Redan dagen efter så är det dags för vårens sista aktivitet med Munskänkarna – ett vingårdsbesök på Domaine Gavoty, som ligger strax söder om Cabasse.

Vi guidas runt av ägarinnan, Roselyne Gavoty, som visar upp ett gediget kunnande i konsten att göra vin.

Efter rundvandring, samt provning av åtta av deras bästa viner, serveras en buffé-lunch i trädgården.

Vi flockas snabbt runt buffén med grönsaker, charkuterier, och ost.

Roselyne går själv runt och ser till att vi har det bra, och serverar mera av sitt goda vin.

Vi avslutar besöket genom att gå till butiken och handla lite vin och tar sedan en liten lur i husbilen.

—

Husbilen är med för att vi ska dra ner till kusten för några dagars sol och bad och samtidigt testa hur Mio förlikar sig med husbilsåkande.

Vi kör först ner till Hyères – och ut på den lilla halvön Giens, där vi tar in på en camping vid färjeläget till ön Porquerolles.

Efter en natt där kör vi vidare till Port Grimaud och Camping les Müres – den camping vi brukar åka till på “badveckan” på hösten.

Campingen har platser både på översidan av vägen (bilden ovan) och på strandsidan, och det är ganska fullt med gäster – trots att vi bara är i mitten av maj.

Vi står som vanligt på strandsidan för att ha nära till badet. Det har blåst lite “fel” så temperaturen i vattnet är bara 17 grader och det isar lite i benen, men efter ett par dagar vänder vinden och det blir varmare.

Vi kan konstatera att det fungerar bra med Mio i husbilen – så nu kan vi lugnt planera vidare för sommarens resor.

Vädermässigt fortsätter det som det började – tror att detta är den varmaste Maj vi har varit med om här. Vi har heller inte fått något regn, men grönskan är det inget fel på ändå.

Vi fortsätter att vistas ute, och den 23/5 bjuder Marie-Louise och Lars på lunch i solskenet.

—

Senare i veckan gör vi en liten utflykt till IKEA för att äta lunch och köpa en kaviartub. På hemvägen gör vi en avstickare som vi länge pratat om att göra. Den här “bergsbyn”, högst upp på bilden, är gamla Cannet-des-Maures – “Vieux-Cannet” som vi passerat många gånger.

Uppifrån ser det ut så här – detta är påfarten till motorvägen, varifrån förra bilden är tagen.

Det är en av de äldsta byarna i Provence.

Men trots sin ålder verkar det som om de flesta hus i byn är renoverade och moderniserade – och naturligtvis bebodda.

Däremot blir vi blåsta på den kopp kaffe vi hoppats på – det finns nämligen inget café.

—

Boule spelar vi som vanligt på fredagar, och efteråt blir det frukt och vin som med fördel intages i skuggan.

—

Dagen därpå, i lördags, så är det ny lunch med gänget – denna gång är det Josiane & Staffan som bjuder.

—

Centrumbygget börjar bli klart utvändigt så jag avslutar med ett par bilder på det.

Riktigt fint tycker vi, och dessutom ser det ut som om det ska bli en rondell i korsningen så småningom – det är i alla fall förberett för det i hörnet.

Även brobygget är i full gång, men än så länge är det mest grundarbeten och förstärkningar på gamla brodelen som pågår. Kanske finns det mer att visa efter sommaren.

Första veckan i juni ägnas mest åt att förbereda husbilen för vår planerade rundresa i Frankrike samt förbereda huset för våra vänner som ska bo här medan vi är borta.

Den 6 juni, Nationaldagen, blir lite extra hektisk. Det börjar med att vi besöker marknaden i byn som har premiär idag – man ska försöka etablera en Provencalsk marknad på lördagsförmiddagar.

Premiären har lockat ett 15-tal “knallar”, men det var relativt tunt med besökare så jag undrar om det kommer att bära sig…

—

Vidare är vi tillsammans med övriga svenska vänner bjudna på lunch hemma hos Cecilia & Peter. Samtidigt inviger dom sin nyrenoverade pool och nybyggda poolhus.

Vi minglar en stund i det fina vädret och sedan äter vi en utmärkt buffé-lunch. Tack Cecilia & Peter för en trevlig tillställning.

—

Senare på em. får vi trevligt Västerås-besök av Eva & Bosse. Dom är på “genomresa” från Portugal och stannar ett par nätter hos oss.

Vi firar dagen med att som förrätt äta sill och egen färskpotatis. Efteråt serveras grillat lammkött.

Söndagen använder vi sedan till en sightseeingtur efter kusten från Frejus till Nice, med lunchpaus i Antibes.

—

Idag tisdag 9/6 startar vi en rundresa med husbilen i Frankrike. Egentligen skulle vi ha åkt till Sverige, men på Agnegatan är köksgolvet uppbrutet på grund av en vattenskada så det har vi skjutit på framtiden.

Eftersom vi har lånat ut huset till vänner från Sverige så gör vi istället en länge önskad tur på den Franska västkusten. Det passar ju extra bra i år när det är 70 år sedan landstigningen.

Planen är att först åka till Paris ett par dagar och sedan fortsätta till Normandie där vi sedan följer hela kusten ner till spanska gränsen. Om vi hinner blir det en avstickare till Andorra och norra Spanien.

Vi ska vara ute i ca fyra veckor och hoppas komma hem så vi hinner träffa Per med familj innan dom kör hem till Sverige igen.

Hela tisdagen går åt till förberedelser av både hus och husbil, och vi kommer inte iväg förrän strax efter 17.00. Vi ska inte köra så långt idag, men det är skönt att ha startat…

Vi kör ändå ca 12 mil och hamnar på en camping i Volx – som ligger strax norr om Manosque. På slutet har det kommit lite duggregn, men det har försvunnit från rutan med fartvinden.

På natten börjar det regna mer och idag när vi kör vidare norrut så får torkarna gå en hel del. Vi kör via Grenoble, runt Geneve, och vidare till Ferney-Voltaire där vi stannar och går in på Paddy’s Pub.

Jag tar en Kilkenny och Inger ett glas rött. Tack för det Lasse – David sa’ att det är du som bjuder.

Stärkta av dryckerna, och att solen är tillbaka, kör vi vidare norrut. Vi väljer N5 över bergen till Poligny – ca 10mil. Vägen är fin men väääldigt kurvig och vi kommer upp på mer än 1300m höjd vid ett par tillfällen.

Naturen är fantastisk – nästan lite “trolsk”. Den påminner också, bortsett från höjdskillnaderna, mycket om Sverige med björkar och rönnar och stora ängar fulla med midsommar-blomster och andra sommarblommor. 

Efter att idag ha kört 46 mil så är vi nu framme i Poligny, och står på en kommunal ställplats mitt i stan.