Vi lämnar Lac d’Orient vid 9-tiden och åker mot Landreville. Stannar i Bar-Sur-Saine och tankar, först kontanter i Bankomaten och sedan diesel på Esso. Strax efter 10 är vi på plats i Landreville.

Vi välkomnas av Michel Collon själv, och genast öppnar han en flaska för att bjuda oss.

Vi pratar lite om priser som han vunnit och han plockar upp det han är mest stolt över, ett pris från Sverige som han fått på en “tävling” på Grand Hotel i Lund. Inte dåligt…

Vi fortsätter pratandet och snart är den öppnade flaskan tom. Vi fyller de sista hålen i husbilens lastutrymme med några kartonger av den fina brygden…

Michels svärson Sebastien, som är den vi normalt har kontakt, med är inte på plats. Han jobbar även som marknadschef på Champagnehuset Charles Collin, ett kooperativ, och han är en mycket upptagen person. Men vi åker till grannbyn Essoyes för att träffa honom också.

Efter en stunds väntan, med mera provsmakning, dyker han upp och vi sitter ner en stund och pratar om utvecklingen på Champagnesidan och hans situation när Michel snart tänker sluta av åldersskäl.

Efter detta, jo vi handlade lite också…, är det dags för lunch och vi uppsöker en närbelägen restaurang som idag serverar Moules Frites.

I ärlighetens namn måste sägas att det inte är de bästa musslorna vi ätit… och efteråt ser vi att en annan restaurang på högra sidan om ån hade en betydligt trevligare meny…

Vi kör vidare norrut genom jordbruksbygden, där skördetröskorna går på fälten så det knappt går att se något för allt damm.

Vi kör till Charleville-Mézières, nära gränsen till Belgien, för att ta in på en ställplats där. Men när vi kommer fram är den full, så vi tar in på den närbelägna kommunala campingen som är mycket välordnad.

Vi har fortfarande fint väder och även om det har varit lite molnigt idag så har temperaturen ändå varit runt 25 grader hela dagen. Vi bävar inför fortsättningen norrut, då vi förstått att det är sämre när vi kommer upp till Tyskland, och senare Sverige.

När vi i morgon lämnar Frankrike och kör mot Belgien och senare Tyskland så är det slut med vårt franska bredband, så det återstår att se hur det blir med den fortsatta rapporteringen.

Men först börjar vi där vi slutade senast…

Tisdag morgon, innan vi lämnar Frankrike, börjar vi med att handla på oss lite mat på ett jätte-Carrefour (tog 1,5 tim).

Vid 11-tiden påbörjar vi så en tung transportdag, till största delen på motorväg. Belgien flyter på hyfsat bra, och vädret är fint, men på gränsen till Tyskland slår det om och blir sämre, visserligen 20 grader men molnigt och en del regnskurar.

På eftermiddagen stöter vi på lite köer längre norrut i Tyskland, så vi blev nog fördröjda en dryg timme – men inga vägarbeten som tur är. Sista 10 milen är det i princip spöregn.

När vi kommer till ställplatsen i Greven så upphör regnet nästan. Vi äter middag på den trevliga restaurangen där.

Det är ett “Schnitzel-ställe” och jag testar en Schnitzel med ananas, persika och ost. Helt OK, men jag tycker inte att persikan tillförde något…

Inger väljer stekt lax med spenat och vitlök och den är fint tillagad.

Onsdagen blir en fortsatt transportdag genom Tyskland, denna gång i huvudsak utanför motorvägarna. Vi lämnar Greven och kör mot Wesertunnel som vi inte testat tidigare. Funkar bra, lite trafik. Vi kör vidare upp till Cuxhaven och äter lunch i hamnen.

Vidare mot Wischhafen och färjan över Elbe. Kort kö, vi kommer med nästa färja som går inom fem minuter, men från andra hållet är det kö i flera km…

Sedan “vanliga” trasslet vid Glückstad för att hitta rätt väg mot Puttgarden, lite felkörning blir det igen!! Kommer till Heiligenhafen vid åtta-tiden. Ställplatsen finns kvar ännu trots alla byggnadsarbeten, men i höst ska den flyttas, men det har man sagt i ett par år nu.

Vi tar en kvällspromenad på den nya bryggan ut i havet.

På torsdagen kör vi ifrån Heiligenhafen strax efter nio, och kör direkt till Bordershoppen för att handla lite av det nödvändigaste. Vidare till färjehamnen där vi får åka ombord efter bara några minuters väntan. Fisk-lunch ombord på den 45 minuter långa resan till Rödby.

Halvvägs till Köpenhamn bryter ett rejält åskväder ut, med jättestora hagel som piskar mot husbilen – riktigt otäckt. Temperaturen sjunker till 10 grader. Efter Öresundsbron kör vi till Helsingborg och gör en snabbvisit hos Helge och Anne-Marie, som flyttat hit från Frankrike för en månad sedan.

Dom har fin utsikt från balkongen, både Kärnan och havet…

Kör därefter till Ängelholm, kollar först en ställplats nära en camping inne i stan, men åker sedan till Marinan. Jättefint ställe – gästhamnar är ofta “pålitliga” ställplatser. Fint väder på kvällen så vi kan “äta ute”.

Idag åker vi vidare efter västkusten, stannar för lite shopping innan vi åker in i Varberg för att hälsa på kusin Ingegerd och hennes man Göran.

Vi fikar och pratar en stund, och sedan åker vi vidare för att kolla en annan hamnplats som vi inte besökt nämligen Bua, alldeles norr om Varberg.

Eftersom vi kommer fram relativt tidigt får vi en plats i första ledet närmast vattnet. Det är sol när vi kommer, men det mulnar på till kvällen och just nu regnar det och vi ser en och annan blixt.…

Det är inte bara vädermässigt det är upp och ner idag. Vi nås också av det fruktansvärda beskedet att Ingers brorsdotter Linda i natt, knappt 36 år gammal, förlorade sin långa kamp mot cancern…

Det är Lördag den 28/6 och vi kommer iväg ganska tidigt från Bua Hamn, en utmärkt ställplats som vi säkert kommer att återkomma till. Vi sätter kurs på Stockens Camping på Orust och checkar in där strax efter 12. Vi ska hälsa på  Anne och Lars som bor på Råön, som ligger strax utanför Stocken på Orust.

Lasse hämtar oss med båt vid Stocken och vi angör deras brygga med båthus efter några minuters färd.

I huset dukar Anne med hjälp av barnbarnet Ebba upp för lunch.

Det bjuds på “Sommarmakrill” som smakar fantastiskt gott.

Efter lunch tar vi en promenad på ön och får oss även lite historia till livs.

Vi lämnar sedan Ferdinand och Elsa på altanen för att bege oss ner till båthuset för lite aperitif.

Även middagen går i fiskens tecken, först en tallrik med bland annat färska räkor och därefter en ugnsbakad hälleflundra.

Pavlova och kaffe avslutar denna fina måltid.

Tiden går fort när man har trevligt och vi är inte tillbaka på Stocken förrän vid midnatt.

Lördagens väder är lite varierande men på söndagen skiner det upp och vi börjar dagen med en långpromenad. Vi går ner till campingens hundbad och beslutar oss sedan för att gå på klipporna till campingens bad/brygga.

Det visar sig mycket svårare än vi tänkt och det blir en nära två timmar lång vandring/klättring bland klipporna.

Efter lunch checkar vi ut och åker vidare mot Kil och Frykenbadets camping. Där står redan våra vänner Lena och Janne från Bålsta.

Dom bjuder på en utmärkt grillmiddag i sitt förtält när vi kommer fram. Även här får Elsa sällskap, nu av deras wheaten Smilla.

På måndagen, efter hundpromenaden, ger vi oss iväg för att besöka Mårbacka, som bara ligger ett par mil bort.

Vi går runt på gården, och beser några olika utställningar om Selma Lagerlöfs liv. Sedan blir det en fika i serveringen och en titt på de fina påfåglarna.

På kvällen äter vi på campingens restaurang, där vi också tar tillvara på dagens sista solstrålar.

Nästa dag, tisdag 1/7, lämnar vi Frykenbadens camping redan strax efter sex, eftersom husbilen ska besiktigas i Karlstad 07.00. Det blir inga anmärkningar och vi fortsätter till Kristinehamn där vi plingar på hos Elsas uppfödare Agneta. Det är dock ingen hemma, så vi åker direkt till Västerås där vi är framme strax efter lunch, och ser att dom första bilarna har börjat rulla in i stan inför kommande helgs Big Power Meet…

Vi brukar semestra på vägen till Sverige, men årets sverigeresa tog lite längre tid än vanligt, det blev 11 dagar och dryga 300 mil.

Vädret har verkligen varit varmt och torrt sedan vi kom till Västerås i månadsskiftet. Kanske är det därför det även rått bloggtorka – när det är fint väder är det inte alltid man har lust att sätta sig framför datorn och “författa”…

Sedan måste jag också skylla lite på att jag varit utan dator ett par veckor. Jag har bytt hårddisk, nu till en snabb SSD, och därför även installerat om Windows. Eftersom man numera kan sköta en del akuta saker, som mail och Facebook, via telefonen så får installationen dra ut lite på tiden.

Men nu är det slut på undanflykterna, så här kommer en första  aktivitetsrapport från vistelsen i Västerås.

Första helgen här så är det Big Power Meet, den årliga träffen för ägare av (gamla) amerikanska bilar, som sägs vara världens största bilträff.

I Västerås går man nästan “man ur huse” för att se på evenemanget, och speciellt då på den “finbils-cruising” som äger rum på fredagen.

Vi tar cyklarna ner till hamnen/lögarängen och ser på alla bilarna, och vi är inte ensamma…

Merparten av fordonen är varsamt original-renoverade bilar från mitten av förra århundradet.

Men det smyger sig in en hel del annat också…

Senare på kvällen, och i lördagens cruising, är de flesta finbilarna parkerade på flygfältet och det blir lite “busigare”, men polisen gör bra insatser för att hålla nivån uppe, och på senare år har det blivit riktigt städat även då. Det finns en hel del bilder från tidigare år i arkivet under juli månad respektive år, så jag nöjer mig med dessa i år.

Helgen därpå är det Midnattsolsrallyt, som utgår från Rocklunda, och det är också där man kör den avslutande publiketappen.

Eftersom vi har gångavstånd till Rocklunda så tar vi oss en tur dit. Både Stig Blomquist och Björn Valdegård finns på startlistan, dock uteblir Björn pga. av skada.

Det är roligt att se alla gamla fina rallybilar igen. Här finns Saab:ar i massor t.o.m. en Sonett

Liksom olika modeller av Volvo.

Här kommer “Rallydrottningen” Annie Seel med kartläsaren Katrin Näsmark, i sin vita Toyota Starlet, och kör till sig segern i Damklassen.

I herrklassen är det spännande, Krister Bäcklund i en Ford Escort leder med 10 sekunder före Patrik Sandell i en Porsche 911.

Startordningen på sista sträckan är omvänd så ledaren startar sist för att hålla spänningen vid liv. Och Bäcklund håller undan med att bara tappa fem sekunder mot Sandell, MEN han drar på sig en liten tjuvstart och får 10 sekunders tillägg.

Detta räcker för att Patrik Sandell och hans kartläsare Mattis Lönn ska stå som slutsegrare.

I mitten av Juli bjuder Ackes poporkester på en jubileums-spelning på Vallby friluftsmuseum, som ligger på gångavstånd från vår lägenhet i Västerås. Dom spelar på den scen som en gång i tiden utgjorde teatern i Tillberga folkets park och som senare flyttats till museet.

Det var trevligt att se dem igen, eftersom vi dansat till dem flera gånger “förr i tiden”. Jag kommer särskilt ihåg en gång, tror det var 1993, då Inger och jag tillsammans med Jörgen och Gerd arrangerade “Hemliga resan” för Caravan Club i Västmanland.

Vi samlade nära 40 husvagnsekipage till start en tidig lördagsmorgon i September – mot hemligt mål. Det blev först en rejäl tur runt i länet med dryga tiotalet kontroller med olika aktiviteter innan man hamnade på Lundas folkracebana.

Den lilla besvikelse som först hördes när även målet visade sig vara i Västerås lade sig snabbt när det stod klart att alla som ville skulle få köra folkrace på söndagen…

Där på lördagskvällen serverades ärtsoppa och varm punsch, och det blev så småningom också dans till Ackes poporkester.

På bilden ovan ser vi från vänster Lars Henriksson – gitarr, Lars Kjellström – gitarr och sång, Jack “Acke” Klagsbrunn – trummor, Torbjörn Henriksson – bas, samt Martti Mårtens – synth och sång.

På Vallby bjuds vi på en nära två timmar lång konsert med bara 60-talsmusik, och här kommer ett smakprov. Dom spelar Needles and Pins, skriven av Jack Nitzsche och Sonno Bono 1963, och som blev en hit med Searchers 1964, samma år som grabbarna började spela tillsammans i den här konstellationen.

Tyvärr blir inte ljudet det bästa när man spelar in från läktarplats…

Av våra Skandinaviska vänner i Frankrike fick jag i 70-årspresent en palett med förslag på olika upplevelser.

Av de 8 förslagen valde jag “Siljan-paketet” med dels ett konsertbesök på Dalhalla och dels en flygtur med instruktör över Siljan.

Så lördagen den 19/7 tar vi husbilen och beger oss upp till Rättvik och Dalhalla. Vi kommer dit vid 13-tiden och får en fin parkering alldeles utefter skogen vid den stora parkeringen, perfekt lunchställe.

Innan kvällen är vi fler än 50 husbilar på plats som ska övernatta på parkeringen efter att ha sett kvällens föreställning – Diggeloo.

Vi beger oss ner i den spektakulära arenan…

…men strax innan föreställningen ska börja tornar regnmolnen upp sig och himlens portar öppnas. Så det blir ponchos på och hela “salongen” blir plötsligt väldigt färgglad.

Det regnar riktigt ordentligt när föreställningen startar, men efter en halvtimme blir det fint väder igen.

Trots regnet ger artisterna “järnet” och det blir en mycket trevlig tillställning, med bra musik och bra uppträdanden.

Tidigt på söndagsmorgonen lämnar vi parkeringen för att bege oss till Siljansnäs, och flygfältet där, för att jag ska ut på en flygtur över Siljan.

Planet, en WT-9 Dynamic tillverkad i Slovakien, är gjort av kolfiber och väger bara 450 kg fullastat.

Det är första gången jag flyger ett plan med hydraulisk styrning, som i detta fall dessutom är väldigt känsligt för rörelser, så det blir lite vingligt i början. Men det är som att vänja sig vid en ny joystick till datorn – det går snart bättre.

Men det är ingen fara, Ingmar är beredd att rycka in så fort det går “snett”.

Vi flyger över Siljan och ser bland annat Rättvik och Leksand. Sedan flyger vi över Dalhalla, det är riktigt roligt att se anläggningen från ovan.

Vi avslutar med en sväng över Siljansnäs.

Och här, mitt i bilden, står Berit och Gunnar på sin uteplats och vinkar när vi passerar…

Efter 45 minuters flygning går vi in för landning och sedan återstår bara att fylla i loggboken.

Vi åker därefter hem till Berit och Gunnar för lunch, tillsammans med deras vänner Eva och Per från Västerås. Sedan kör vi ner husbilen till Siljansnäs Camping, där vi träffas alla sex igen på kvällen för att grilla och äta tillsammans.

Det blir en fantastiskt trevlig 2 dagars-upplevelse i trakterna runt Siljan.

Hjärtligt tack till Anne & Lars, Anne-Marie & Helge, Berit & Gunnar, Gudrun & Börje, Gunn & Bengt, Inger & Bengt, Josiane & Staffan, Lillebil & Erik, Lillemor & Volker, Marie-Louise & Lars, Margareta, Maud & Björn, Mona & KG, Mona & Östen, Oddbjörg & Olav.

Tiden i Västerås är fylld med besök hos släkt och vänner, och den bara rusar på…

Det är inte riktigt färdigt med 70-års-uppvaktandet heller… En av de sista dagarna dyker Maj & Hasse upp med en stor delikatesskorg. I samma ögonblick ringer Jan, och jag förstår att han egentligen skulle varit med också. M&H har med sig lunch som vi äter ute i trädgården. Väldigt trevlig överraskning.

På förmiddagen den 4 augusti packar vi färdigt husbilen och kör sedan mot Hampetorp. Där ska vi ta färjan över till Vinön för att ha kräftskiva hos min syster Marianne. Väl där tar vi först en promenad till badet, sedan blir det kaffe.

Före kräftorna äter vi en köttgryta som förrätt. Det lockar till sig traktens alla getingar, och efter att ha slagits med dem ett tag får vi lov att flytta in i huset och äta den i över 30 graders värme. När det sedan är dags för kräftorna har getingarna gått och lagt sig och vi kan åter duka utomhus med nykokta Hjälmarkräftor.

Efter frukost följer vi med Hasse till grannen, en av öns fiskare, för att köpa levande kräftor. Skulle gärna köpt jag också, men vi kan ju inte ta dem i husbilen.

Vi kör sedan direkt mot Nyköping där vi ska ut till Romholmen och hälsa på Anne-Marie och Anders. Det är lite spännande eftersom de skaffat hund, Vivan, men det går jättebra och båda “håller sig på mattan”…

Efter ett tag samsas dom även om soffan…

På kvällen sitter vi ute på altanen och njuter, dels av utsikten och dels av grillad lammytterfilé – väldigt gott.

Och Vivan sover lugnt…

Nästa morgon åker vi in till Nyköping för att handla lite innan vi ska köra vidare. Men än en gång blir jag lurad – utanför butiken möter A-M&A upp för ännu en överraskning som 70-årspresent.

Vi åker först hem och tittar på deras inglasade veranda, men fortsätter sedan ut till Skavsta – gamla F11, där jag gjort lumpen. Där får jag flyga en J37 Viggen-simulator i 30 min. Väldigt roligt.

Med EBK (efterbrännkammare) på når jag snabbt överljudsfart, men för att hinna med att kolla instrument och orientera sig så saktar jag in lite. Provar även lite avancerat – roll går bra, men looping funkar inte, trots full EBK, då jag inte får in spaken riktigt i magen från början, dags för bantning…

Simulatorn finns i en del av flygmuseet, som vi också hinner med en snabb titt på. Det är roligt att återse en del av de plan som fanns när jag, för mer än 50 år sedan, gjorde lumpen där som underrättelsebiträde, dvs. tolkare av foton från spaningsflygens kameror.

Efter den trevliga upplevelsen styr vi söderut. Planen var att köra kustvägen, E22, men nu kommer vi ju iväg avsevärt senare än jag hade planerarat så vi kör raka vägen ner till Åhus. Där är vi framme på Camping Regenbogen precis när dom ska stänga kl. 21.

Efter att vi tömt avloppstanken fortsätter vi nästa dag till Åhus Gas&Ved för att fylla Gasol. Sedan blir det tvätt av husbilen innan vi beger oss mot Brantevik där vi ska hälsa på Mia & Mats. På vägen kör vi genom Brösarps backar.

Mia & Mats bor jättefint nära havet och vi börjar med att äta lunch i den väldigt trevligt ordnade trädgården. Efter lunch ska vi ta en promenad runt i byn, men Inger ramlar på trappan ut och får vila sig i husbilen medan vi går… Först ner mot norra hamnen.

Vi passerar Bertil Torekulls hus och M&M provsitter “Sveriges längsta ljugarbänk” som finns utanför huset.

Nytt för i år är “Sveriges minsta bibliotek”, som också finns där på Torekulls staket.

Därefter går vi förbi Hamngården – hotell och kafé känt från TV…

… innan vi passerar en hage där det går kor och hästar lösa…

När vi är tillbaka efter promenaden visar det sig att Inger fått mera ont, så vi måste tyvärr “avboka” middagen och säga hej då till M&M för att istället bege oss till akuten på Ystad lasarett.

Dessbättre är det ingen fraktur utan en kraftig stukning. Inger blir bandagerad och när vi är klara där 21.00 åker vi och ställer oss på en ställplats nära färjeläget i Trelleborg, för att följande morgon åka till Sassnitz.

Om man ska summera denna sommar i Sverige med ett ord så är det VÄDRET. Det regnade visserligen första dagen i Västerås, men sedan har det varit sol och runt 30 grader hela tiden.

Fredag  8/8
Tidig purrning, sedan till färjeläget för att checka in. Avgång 07.45, framme i Sassnitz 12.00. Vi lunchar där och kör sedan upp till Putgarten för att besöka Rügens norra udde – Kap Arkona. Där tar vi en hästskjuts till udden och till byarna Arkona och Witt. Trevlig åktur, men det tar ett par timmar eftersom vi på vägen gör flera stopp med avstigning för lite sightseeing. Detta kan vi inte kan utnyttja, då Inger har svårt att gå med sin stukade fot.

I en svag utförslutning blir det faktiskt galopp trots att vi är ca 20 personer “ombord”.

Kap Arkona – Rügens norra udde.

Fina hus med halmtak.

Vi kör vidare, "bakvägen" på väg L30, via Wittower-färjan, den tar bara 5 min. och kostar 7€. Färjar sedan ytterligare en gång på väg L30 från Glewitz till Stahlbrodhe, den tar 15 min. och kostar 9€. Med det lämnar vi Rügen, en ö som man skulle kunnat vara mycket längre på.

I Stahlbrode tar vi in på en Camping nära färjeläget. Körsträcka 115 km, camping 20,50€ inkl. el.

Lördag 9/8
Sover tills vi vaknar, utan klocka, duschar och tar det lite lugnt. Sedan upp igen på motorvägen söderut. Vi har tur, inga köer eller vägarbeten att tala om i vår fil, medan det var gott om sådant i norrgående riktning. Strax väster om Dresden, rådfrågar vi Agda, navigatorn, och hittar en "skogscamping" vid en liten sjö. Väldigt fint och välordnat med restaurang, dock mest säsongsboende.
Körsträcka 559 km, camping 20€ inkl. el.

Söndag 10/8
Vi sätter Agda på SFC Energy i Brunntal strax söder om München, där vi i morgon ska göra service på vår EFOY bränslecell. Vi är framme där strax före 17.00 och hittar i “Bordatlas” en ställplats på en lantgård bara 4 km därifrån.

Fina hårdgjorda platser med gräs emellan. Lukten från ladugården var dock inte den bästa, och djurhållningen ska vi inte tala om…
Körsträcka 378 km, Ställplats 12,50€ inkl. el.

Måndag 11/8
Börjar dagen, som är regnig, på SFC Energy. En mycket trevlig kille hjälper oss med att först uppgradera “firmware” och sedan med hjälp av lite “servicevätska” få igång EFOY:en. Strax efter elva är vi klara där och fortsätter söderut igen.

Den nya “Bizzen”, Easygo+, fungerar utmärkt på de Österrikiska motorvägarna, via Innsbruck till Brenner, så det är bara att köra på. Tyvärr håller regnet i sig, sikten är nästan obefintlig och temperaturen sjunker till 14 grader, så den fina vägen ser vi inte mycket av.

Vi kör vidare mot Garda-sjön och där ökar tempen till 30 grader igen. Besöker nog tio campingar som är fullbelagda, och åker till slut till Camping Cappuccini i Peschiera, där vi var i April på vägen till Kroatien.

Även där är det fullt, men när jag ska gå frågar damen i receptionen om vi varit här förut, för hon känner igen mig…

Hon säger sedan att dom har en plats som är bokad, men där ingen kommit ännu – vi får ta den, om vi tror att vi kan köra in på den trånga infarten till tomten…
Körsträcka 426 km, camping 44,50€.

Bild från campingens hemsida

Tisdag 12/8
Även utkörningen från den trånga platsen går bra, och vi styr vidare hemåt, motorväg hela vägen. Det kostar 41€ från Garda till Franska gränsen. I Menton kör vi av, och ställer oss på ställplatsen vid den Italienska gränsen. Inger badar, men det är vääldigt varmt så det blir nog svårt att sova om vi ska stå kvar här. Eftersom vi tänker äta ute ikväll är det dessutom lite för långt till centrum med tanke på Inger fot.

Resan går istället vidare hemåt, men eftersom klockan är mycket vill vi inte köra ända hem och komma till ett mörkt hus. Så vi stannar i La Motte på Domain de la Maurette, en vingård med egen restaurang, som vi besökt några gånger tidigare.

Bild från deras hemsida

Om vi äter på restaurangen, får vi stå kvar över natten – och så blir det.
Körsträcka 520 km, parkering gratis. 

Vi äter “Oxfilé Rossini”, men det är två stora bitar per person, så vi tvingas ta varsin filé med hem i “Doggybag”.

Dom är kända för sin “Monster hamburger” som är nästan omöjlig för en person att äta upp, ändå är det många som beställer en sådan…

Onsdag 13/8
Vi sover ganska dåligt pga. skällande hundar och galande tuppar, så vi kör därifrån redan vid 9.30.

Innan vi kör hem och påbörjar urlastningen tar vi vägen förbi Hyper U för att tömma tankar, fylla bensin och handla lite. Körsträcka 18 km.

Direkt när vi kommer hem blir vi bjudna in till Luc & Pascale, grannarna mitt över gatan, på fest.

Dom har bjudit många av grannarna på gatan så vi är nog närmare 15 personer där. Stämningen är god och aperitifen varar nästan till kl. 23. Då tänder Luc grillen och det serveras kycklingspett.

Även desserten är trädd på spett…

Dagen efter, söndag, är det hantverksmässa i byn. Den brukar vara relativ stor men i år var det väldigt få marknadsstånd, istället har man fyllt parkeringen vid Salle des Fêtes med en massa gamla Citroën-bilar med anledning av märkets 80-årsjubileum. Jag är ingen Citroën-kännare så jag låter bilderna tala för sig själva…

En Citroën i amerikansk flagga, var det en hyllning till Forden som stod bredvid?

Nu har vi varit hemma drygt två veckor, och det mesta börjar gå in i vanda banor.

De flesta av vännerna här är nu också tillbaka efter sina olika sommarutflykter. Värmen är fortfarande påtaglig dvs. 30-35 grader, men vädret till trots så blev det boulepremiär i går.

Vi är 9 personer på premiären och vi kör som vanligt dvs. damer och herrar delar upp sig i två lag vardera och spelar en kvalomgång varefter det blir en A- och en B-final.

Denna gång vinner damerna A-finalen, medan herrarna tar hem B-finalen.

Efter matcherna serveras en liten aperitif innan vi sedan går till Restaurang Park och äter lunch.

I byn har det inte hänt så mycket medan vi varit borta. Centrumbygget har kommit upp en bit, men just nu är det semester så det står stilla…

Andra våningen är påbörjad och det ska så småningom bli en till.

Vi har också hunnit med att skaffa katt och byta bil, men mer om det en annan gång.

Vi har blivit med katt.

Det är visserligen inte särskilt välplanerat, men vi har pratat om att skaffa lite sällskap till Elsa, och så blev det så att en granne undrade om vi kunde ta hand om en “utkörd” kattunge. Och på den vägen är det…

Han, som vi döpt till Mio, kom hit endast sex veckor gammal, och efter en natt i TV-rummet så får han flytta in i badrummet där han tar medicinlådan i besittning.

Han är väldigt skygg och det har blivit lite sårigt på händerna när vi försöker röra honom de första dagarna.

Men han äter som en “häst” så han ska nog vänja sig och växa till sig.

Han är rumsren och nu efter en vecka tar han mat ur handen och han spinner när man klappar på honom.

Här är han sju veckor gammal.

Han sover mycket men är väldigt lekfull när han är vaken, så han verkar helt “normal”.

Här kommer en liten videosnutt också.

I Söndags var vi på byfest i Cabasse, festen hade då pågått några dagar, och ska fortsätta även på måndag…

Vi är, tillsammans med Josiane&Staffan och Anne&Lars, ditbjudna av Mona&Östen och vi börjar med att äta en bit mat hemma hos dem.

Efter en stor assiett med en massa charkuterier, kastar vi oss över både Jansson och olika korvar.

Efter kaffe och kaka ger vi oss sedan ut för att delta i festen.

Folk har gått man ur huse i byn och det är fullt på gatorna.

Inger tar en lott och det blir en liten “Nalle”

“Bi-orkestern” som brukar vara med på vinfesten i Taradeau finns med här också.

Vi går sedan i procession efter orkestern till den plats där man snart ska avfyra fyrverkeriet. Det är väldigt pampigt och håller på i 15 minuter. Här kommer en liten video från avslutningen.

Efter fyrverkeriet går vi tillbaka till torget igen där vi börjar med att ta lite förfriskningar.

Orkestern har dragit igång musiken och vi ger oss ut på dansbanan.

Hela arrangemanget är väldigt trevligt, TACK Mona & Östen, och vi har en mycket positiv “eftersmak”, även om man kan konstatera att gummisulor och asfaltgolv inte är en bra combo…

Som jag skrivit om tidigare så firar Citroën i år sitt 80-årsjubileum. Citroënklubben har flera träffar runt om i landet med anledning av jubileet, och en av träffarna hölls i Les Arcs i Söndags.

Där har man tagit en olivlund och bakomliggande gärde i anspråk för träffen, som var “sluten”. Men jag ser var de kör in, och åker lite senare dit med kameran i högsta hugg.

Området är avspärrat, men jag frågar “vakterna” om jag kan få gå in och ta lite bilder, och det går bra. Inne på området har deltagarna redan börjat med lunchen…

Ute på gärdet har man parkerat åtskilliga bilar…

Men det finns även ett stort antal inne i olivlunden. (Klicka för större bilder)

Man har även med ett renoveringsobjekt…

Många Citroën blev det, men jag har ju även utlovat en Mercedes. Och det är den bil vi bytt till oss och som levererades idag. Efter 7 år och 16.000 mil var det dags för en ersättare.

Vi har trivts bra med den gamla, så det fick bli en likadan igen… Här kommer lite bilder.

Nu har vi haft Mio i huset i dryga två veckor, och han är nu 8 veckor gammal. Han “bor” fortfarande i badrummet, men vi har med hjälp av lite kompostgaller stängt av i korridoren så han även kan få en inblick i livet utanför badrummet.

Elsa och Mio har betraktat varandra – lite på avstånd och på var sin sida om gallret. Elsa viftar på svansen och Mio skjuter lite rygg, men båda står kvar, så det kommer nog att gå bra så småningom.

Det går bättre och bättre med att hantera honom och han kommer oftast självmant fram när man kommer in till honom. Dessutom äter han som en “häst”, och maten försvinner omedelbart när han får påfyllning.

Han kommer att få bo kvar i badrummet några veckor till. Eftersom det fortfarande är väldigt varmt härnere så står “dörrarna öppna” på dagarna så han kan lätt ta sig ut och komma bort.

Här kommer en nytagen video…

Den andra december 1959 kl. 21.13 inträffar en enorm katastrof 10 km norr om Frejus. Det är den nya bevattnings-dammen, som brister.

Väggen till denna “valvdamm” är över 60 meter hög och 225 meter lång på toppen. Dammen rymmer 50 miljoner kubikmeter och är byggd för att trygga vattenförsörjningen för traktens bönder.

Bygget påbörjas 1952 och den är klar att börja fyllas 1954. Det tar 5 år att fylla den halvvägs, men hösten 1959 gör ett kraftigt regnande att resten fylls väldigt snabbt.

Dammvakten har precis kommit tillbaka efter en inspektion strax före nio på kvällen, när dammen plötsligt brister. Femtio miljoner ton vatten sköljer ner mot medelhavet genom staden Frejus och tar över 400 människoliv under sin framfart.

Detta, och mer därtill berättar Bo Lenander som är vår guide på denna aktivitet arrangerad av Rivieraklubben.

Vi har i flera år pratat om att åka och titta på resterna av dammen, men det har inte blivit av. Men det kanske är tur, för nu får vi verkligen kunnig guidning av en erfaren “dammbyggare”.

Det är ca 20 minuters promenad innan vi kommer fram till själva dammen, och i landskapet runt oss ser vi stora betongblock på flera hundra ton som kastats ut vid “explosionen”.

I botten av dammen syns hålet för urtappning i händelse av problem – själva bevattningen sköttes genom ett rörsystem från toppen av dammen.

På vänster sida återstår det en hel del av väggen, medan det på höger sida bara finns lite kvar längst upp, där har troligen en hel del av berget också slitits bort.

Bosse berättar sedan om en stor mängd misstag och underlåtenheter som gjort under bygget. Trots detta kan katastrofrapporten, som totalt tar 8 år att få fram, inte peka ut några skyldiga.

Vid sidan av att reflektera över den hemska katastrofen i sig, så förvånas jag av att jag inte kan påminna mig om att jag hört detta som liten.

Jag var ju ändå 16 år när det hände – vi hade TV, vilket innebar att man såg på “allt” men detta har passerat obemärkt. Däremot kommer jag ihåg de stora översvämningarna i Holland 1953.

I samband med 50-årsdagen av katastrofen 2009 invigdes en minnespark i Frejus där man på stenar kan läsa namnen på de omkomna.

Vi avslutar den förnämliga turen med att åka in till Saint Raphaël och äta gemensam lunch.

Efter lunchen tar Bo Lenander med oss på en kort visning av den ombyggda hamnen i Saint-Raphaël, men det är värt en egen mässa…

Mona fyllde år förra veckan och hon och Östen vill åka till en restaurang de besökt för många år sedan och frågar om vi har lust att hänga med.

Vi konstaterar då att eftersom vi just ska fira att vi varit tillsammans i 29 år så är svaret givet.

Les Terraillers, som restaurangen heter ligger i Biot, strax norr om Antibes, och har en stjärna och tre bestick i GM.

Vi parkerade några hundra meter innan på en parkering, men det hade vi inte behövt…

Terrassen är fantastiskt trevlig, och hela taket är täckt med vindruvor i stora klasar.

Vi serveras en utmärkt meny där vi provar lite olika saker, här är min förrätt och varmrätt. Det är först Ricotta med en grönsakssås och stekta vaktelägg, och sedan Liche en fisk som påminner lite om tonfisk, mycket läckert.

Efteråt åker vi till glasbruket i Biot där man kan se på hur dom blåser glas. För 48€ får man även blåsa sitt eget glas…

Vi gör även ett besök i butiken där det mesta i glasväg finns till försäljning.

Vad sägs om en servis att äta fisk på – eller en servis som passar en vacker vårdag… (klicka för större bilder)

… eller lite prydnadssaker…

Det blir inga inköp, men vi är mätta och nöjda med dagen när vi tar bilen och åker hemåt igen.

Helgen 4-5/10 är det den årliga Nordiska konstrundan. Vi bestämmer, tillsammans med Maj och Hasse, att vika lördagen för den.

Vi börjar i St.Antonin-du-Var, där vi besöker Ragnar Simonsson som bor väldigt fint med en vacker utsikt över omgivningarna.

Hela trädgården är full av konst i olika material.

Inomhus finns många fina tavlor att bese, och vi fastnade för en originell målning i formatet 4×4 cm, som Ragnar sedan fotograferat och förstorat. Vi köper varsin sådan, och längst ner till vänster i tavlan syns det lilla originalet till förstoringen.

Vi hoppar in i bilen igen och kör mot Tourtour. Där besöker vi först paret Toufik & Bozena Sounni – han målar och hon gör smycken. Maj köper ett par örhängen och Inger ett armband.

Sedan vandrar vi genom lite smala gränder upp till Anne de Suède, som bor på en höjd strax utanför centrum. Hon har många stora och fina målningar i spännande färger med runstenar och andra motiv från vikingatiden.

Nu är vi hungriga och beger oss till La Bastide de Tourtour. http://www.bastidedetourtour.com/

Här äter vi en mycket bra 3-rätters-lunch i det fina vädret. På bilden min varmrätt och dessert.

Det vimlar av svenskar på stället och det visar sig att det är ett svenskt par som gifter sig i kyrkan på dagen och många av gästerna bor här på hotellet.

Vi hastar dock vidare för att hinna med ännu en konstnär innan det är för sent. Vi åker till Bras för att besöka Inger Utholm. Det blir ett relativt kort besök eftersom klockan är mycket, men vi hinner ändå med några små inköp.

Läs mera om konstnärerna på http://www.artnordique.eu/

Maj och Hasse stannar kvar hos oss i Taradeau över natten och på kvällen festar vi loss på Surströmming…

Den 10/10 arrangerar Rivieraklubben i regi av Christina och Arvid Fahlskog ett “bilrally” i Var.

Även denna aktivitet gör vi tillsammans med Maj och Hasse, som kommer till oss tidigt på morgonen så att vi kan köra tillsammans till startplatsen i Callas.

Vi kör med hjälp av detaljerade anvisningar till olika byar i norra Var och i “noterna” finns också en massa frågor, väldigt fint hopsatta och med ett stort inslag av “information och utbildning”. Här kommer ett exempel…

När vi kommit halvvägs och klarat av de första 15 frågorna är det en paus där vi avnjuter den medhavda kaffekorgen. Det visar sig att vi återigen hamnat i Tourtour och dessutom på samma parkering, vid kyrkan, som förra helgen på konstrundan.   

Efter pausen fortsätter vi resan och får ytterligare 15 frågor att sätta tänderna i. Målet visar sig vara en restaurang inne i centrala Callas, och där väntar Christina & Arvid. Vi är faktiskt först och dom kastar sig genast över rättningen av våra tipsrader.

Själva sätter vi oss vid ett annat bord och tar del av aperitifen.

Efter det är det dags att äta en 3-rätters lunch inne på restaurangen. Där inne sker sedan också prisutdelningen.

Och det var det här vi tävlade om…

Alla pristagarna uppställda för fotografering…

Själva kör vi tillbaka till Taradeau och äter en gemensam middag – som ikväll består av “Boeuf Bourguignon”. Till den provar vi två olika viner, dels samma Bourgogne som det redan finns en flaska av i grytan, och dels en Haut Medoc från Château Bernadotte.

Det är stor skillnad – det visar sig att Bordeaux-vinet är alldeles för kraftigt, och att den relativt sett “tunnare” Bourgognen är överlägset bäst trots den mustiga grytan.
(Tack Hasse för videosnuttarna)

Onsdag den 15 är det så dags för operation av mitt andra öga för Katarakt, eller “grå starr” som det hette förr. Liksom med det första ögat är det gjort på 15 minuter och avlöper utan problem.

Fredag fm. ägnas sedan som vanligt åt Boule-spel i Lorgues. Eftersom mitt öga är nyopererat kan jag inte vara med utan fotar lite istället. Här lite bilder från “damtävlingen”.

Olika kasttekniker…

Efteråt äter vi lunch på Park.

Många samtal…

… och många skratt.

Vi har fortfarande strålande väder – nästan med sommar-temperaturer. Det har visserligen regnat en del för någon vecka sedan, men vi klarar oss väldigt bra från det regnande i “södra Frankrike” som orsakar svåra översvämningar neråt Spanska gränsen.

Så på lördagen åker vi ner till havet och badar – vattnet håller 23 grader. Även poolen är badbar med sina 21. Det känns dock betydligt svalare i poolen än i havet.

För andra gången i år så äter vi surströmming, denna gång hemma hos Lillemor & Volker.

Det är en skön höstkväll, så vi sitter ute i deras poolrum.

Strömmingarna sponsras av Anne & Lars och dom smakar utmärkt.

Senare i veckan gör vi en utflykt till Cadière, i ett arrangemang av Rivieraklubben. Det är Elisabeth Arnerius som ordnat en rundvandring i byn samt ett besök dels på en Getostfarm och dels på en biodling.

Här samlas 30 personer utanför turistbyrån.

Elisabeth hälsar välkommen och presenterar guiden, som står strax bakom henne.

Vi gör en rejäl rundvandring i den “branta” byn.

Kyrkan, som ser ganska oansenlig ut på utsidan, är väldigt vacker på insidan.

Vandringen avslutas med lunch på “Carpe Diem”, ett lyxigt B&B som ligger högt och vackert.

Efter lunchen tar vi bilarna och kör några km. utanför byn för att besöka en getfarm. Ägarinnan berättar om hur farmen startades och visar oss sedan runt bland de ca 150 getterna.

Getterna är både nyfikna och orädda, och ser ut att ha det väldigt bra.

Men så har dom också havsutsikt från sina hagar…

Någon i familjen samlar också på gamla (skrot)bilar – men bara Dyna Panhard. Det finns dryga 10-talet av dem i olika uthus, dessutom massor med skärmar, huvar etc.

(Dyna Panhard började tillverkades i Frankrike 1948, men märket gick upp i Citroën på 1960-talet.) 

Efter inköp av några ostar, åker vi vidare till en biodlare, där vi får en liten lektion om bin och biodling.

Man tillverkar många olika sorters honung, och vi får även provsmaka nektar.

Vi köper ingen honung – där är det svåger Jörgen i Tillberga som gäller som leverantör, men lite karameller och honungsvinäger hamnar i väskan.

Innan vi lämnar Cadière passar vi också på att besöka det välrenommerade vinkooperativet för att köpa lite Bandol-vin. http://www.cadierenne.com/

En gång i månaden har vi vinprovning i Munskänkarna Provence, och idag har vi fint besök ifrån Örebro – Barbro Bergfeldt. Hon har varit här flera gånger och hennes specialitet är “konst & vin”. Denna gång pratar hon om sex verk av Pablo Picasso, där hon till varje verk kopplat ett Chardonnayvin.

Efter hennes inspirerande anförande där hon beskriver både konstverken och vinerna så får vi de sex vinerna upphällda i glasen. Det är två franska viner samt ett vardera från Argentina, Australien, Sydafrika och USA.

Vi vet nu vilket konstverk som associeras med respektive vin, men hur är de placerade i glasen…?

Vi smakar enskilt en stund varefter Barbro guidar oss till facit, vilket ofta bjuder på en hel del överraskningar…

Efter provningen byter vi plats och blir serverade en tvårätters lunch.

Idag har vi en ny medlem, Hans Bremström, som ska få sin “Taste vin”, och vi passar på att utnyttja Barbro för utdelningen.

Här ser vi Hans tillsammans med Barbro och ordförande Peter.

Det var längesedan jag skrev något om vad som händer med bygget vid centrum – senast var i mars, och då var det bara en påbörjad grop.

 
Senare under mars påbörjas armering och gjutning,

 
och under Maj månad färdigställs källaren.

I augusti när vi kommer hem från vår “semester” i Sverige, så är man just på gång att gjuta väggar till andra våningen, några sånger hörs dock inte…

I september kommer våning tre på plats, och i oktober är det så dags för taket…

Nu är kranen bortmonterad och snart är alla fönster och dörrar på plats, så man kan börja föreställa sig hur det ska se ut när det är färdigt.

Ursprunglig plan säger att det ska vara klart i mars, vi får väl se…

Sedan har vi också fått besked om att man ska påbörja arbetet med den nya bron – och det så snabbt som i nästa vecka. Då ska man först, under tre månader, bygga ett nytt provisorium vid sidan av den befintliga bron. Sedan startas det egentliga bygget som ska pågå i 16 mån.

Så med lite tur ska det stå en ny bro på plats sommaren 2016.

Avslutar med ett par färska djurbilder – Mio ser intresserat på när Elsa blir kammad…

Idag är en ovanligt regnig dag, och det ser ut att fortsätta med moln och ostadigt väder hela nästa vecka. Hoppas att det går över innan nästa helg för då är det dags för den årliga vinfesten i byn…