I Frankrike firar man varje år “Grannens dag” och i år är det den 23/5. De som brukar arrangera festen på vår gata hade förhinder då, så vi firar istället den en vecka senare.

Ur vädersynpunkt visar det sig vara ett dåligt byte, för dagen har bjudit på mycket regn. Men som vanligt har kommunen ställt ut tält samt bord och stolar, så vi har tak över huvudet även om regnet avtar till kvällen.

Vi inleder med knytis-aperitif innan vi så småningom slår oss ner vid  borden.

Grillen tänds och var och en grillar sin medhavda mat, om den inte redan är färdig…

I år har vi fått en gäst i form av Mme DAVID som jag skrev om i föregående inlägg. Här är hon i samspråk med Anna som bor mitt emot oss.

Mme DAVID är trots sin ålder en duktig sångare och här tar hon ton.

Vi är inte så många på festen i år, dels är det nog för vädret, men det är också så att Patric fyller 60 år, och hans fru har ställt till med ett kalas hemma som “överraskning” för honom. Vi blåser upp ballonger och tar champagne med oss och går dit och ger honom en överraskning till…

Vi fortsätter festen ett tag till efter avbrottet, och när klockan blivit 12 så uppvaktar vi Valérie som då fyller år.

Dagen därpå blir Inger och jag inviterade till Valérie på lunch för att fira hennes födelsedag tillsammans med några andra av hennes vänner.

Efter maten är det paketöppning…

Och sedan är det dags för tårtan..

Det här inslaget kommer nu en vecka sent, och under mellantiden har Inger hunnit med några dagar i Sverige för att övervara när barnbarnet Emma “tar studenten”.

Vi brukar försöka ta en tur med husbilen varje vår, och i år har vi beslutat besöka Kroatien, ett land vi inte varit i tidigare, men som många lovordat som mycket sevärt.

Den 21/5 på morgonen startar vi och kör raskt österut på motorvägen. Vi tar en övernattning i Peschera del Garda vid Gardasjöns södra ände, en tripp på ca 50 mil.

Följande morgon drar vi sedan vidare de 30 milen till Slovenien och Camping Adria i Ankaran som ligger direkt vid adriatiska havet. Den är huvudsakligen bebodd av helårscampare och det är mycket välordnat.

Vi har nästan egen badbrygga så bada är ett måste tycker Inger (och även Elsa blir lite sugen).

Sedan är det dags för Kroatien. Vi har beslutat att denna gång nöja oss med att besöka Istrien för att prova, så får vi åka längre söderut ett annat år. Första stopp blir i Novigrad där vi hittar Camping Mareda direkt vid havet, och får en fin “sjötomt” med klippor. (klicka för större bilder)

Nästa dag blir lite konstig, efter att ha kört fram bilen en bit för att ta bort  nivåklossarna så vill den inte starta igen – inte ett knäpp när jag vrider om nyckeln, och motorlampan lyser…

Det blir först kontakt med Mercedes och lite senare med försäkringsbolaget. Det är lite trögt i dörren hos den Kroatiska larmtjänsten och det tar lång tid innan dom ringer tillbaka till oss för att meddela svårigheten att få fram en bärgare som kan ta vår bil – den väger 5 ton. Men till slut blir beskedet att den kommer i morgon bitti.

Så det är bara att ta det lugnt, tyvärr regnar det lite under em. så det blir inte så mycket gjort, men vi hinner med lite promenader och sitter sedan och beundrar solnedgången.

Redan 06.50 ringer bärgaren och säger att han är framme om 10 min. Lastningen går snabbt, först upp på “dolly” för att passera lite höjdhinder, och sedan upp på flaket för vidare transport till MB i Pazin ca 45 km in i landet.

I Pazin går det snabbt, bilen tas in på verkstaden och vi går och tar en kaffe på en närbelägen bar.

Redan efter en timme är den klar, det var något (tillfälligt?) fel med motorstyrningen som gjorde att det blev för hög ström någonstans och en säkring löste ut… Så nollställning av datorn och byte av en säkring var enda åtgärden.

Vi åker vidare till Rovinj, där vi unnar oss lunch på en bra restaurang med fiskplatå och ett gott lokalt vitt vin. Dessutom med bra utsikt över hamnen och skärgården utanför.

På kvällen har vi som vanligt havsutsikt på en camping i Banjole utanför Pula, där vi åter kan njuta av solnedgången…

Nästa dag åker vi in till centrala Pula för se lite på staden och samtidigt handla lite grönsaker på marknaden där. Vi kör därefter lite norrut igen för att besöka staden Vrsar som vi fått tips om. Vi tar in på en central camping som är mycket välordnad, kolla på filmen och den hunddusch som vi hittar där.

Här stannar vi i två dagar och hinner med lite promenader i omgivningarna och i den mycket kuperade stan. (klicka för större bilder)

Det har nu gått en vecka sedan avresan, så vi styr kosan tillbaka till Italien och först där till Venedig där vi var för 20 år sedan med husvagn. Vi tar in på samma camping som då – Camping Europa på Jesolo di Lido.

Det blir direkt en färja in till Marcusplatsen, som är packad med turister trots vädret som är kallt och lite regnigt.

Vädret inbjuder inte till mer än en kortare tur på stan, gondolerna finns kvar, men det har vi åkt tidigare så vi nöjer oss med att uppsöka en restaurang för att äta en Pizza.

Nästa mål på vår resa är Cinque Terre. Så vi beger oss iväg tvärs över Italien morgonen därpå. Vi kör till den nordligaste byn Levanto, där det finns en ställplats mycket nära tågstationen.

Planen är att först ta båt ner till La Spezia för att se Cinque Terre från sjösidan och sedan ta tåget tillbaka med stopp i alla byar. Vid kvällens besök på turistbyrån får vi dock veta att båtarna inte går pga. det dåliga vädret så det blir tåg t.o.r.

Från Levanto åker vi till byarna Monterosso, Varnazza, Corniglia, Riomaggioro och slutligen La Spezia. Vi gör korta stopp i alla byar och äter lunch, tar en öl eller fikar samt promenerar runt i den fantastiska miljön. Här kommer lite typiska bilder.

Det blir en lång dag innan vi åker sista biten tillbaka till Levanto.

Efter två nätter i Levanto styr vi kosan till Ventimiglia där vi också stannar i två nätter för att besöka den stora fredagsmarknaden där innan vi sedan åker hemåt på lördagen.

Trots att vädret varit lite halvdant så är vi mycket nöjda med resan, både Kroatien och Cinque Terre är värda ett besök till.

Det är inte så ofta vi åker in till Nice, om det inte är något speciellt arrangemang som vi ska bevista. Men nu är det, även här, dags för den årliga deklarationen, och för detta ändamål har vi hjälp av en svensk advokat i Nice. Det är klart att man kan skicka in alla uppgifter, men det är trevligt att träffas också – en gång om året.

Eftersom Elsa nu fått lite tågvana efter resan i Cinque Terre, så vi tar ett tidigt morgontåg härifrån och åker den fina turen efter kusten för att få en heldag i Nice.

Väl framme tar vi först en fika och promenerar sedan till marknadstorget, där vi beundrar alla fina “uppläggningar”. Det finns massor av fina blomsterstånd… (klicka för större bilder)

Fräscha grönsaker – här squash och tomater i olika former…

… och sparris.

Mycket frukt finns det naturligtvis också – på bilden dock bara apelsiner.

I övre ändan av torget ligger den här fina gula byggnaden som bland annat inrymmer Sveriges konsulat.

Så när vi ändå är där, passar vi på att gå in och göra vår “plikt” genom att rösta i EU-valet.

Vi strövar ett tag till och tittar i lite butiker innan det är dags för lunch, som vi äter på en av de många restaurangerna runt torget.

Jo, vi åt “kött och potatis” också…

Efter lunchen tar vi en promenad efter stranden på “Promenade des Anglais” och konstaterar att det är mycket folk som njuter i det fina vädret.

Men allt gående – och lunchen, gör att vi blir trötta och beslutar att provåka sightseeingtåget för att vila ben och fötter ett tag.

Vi passerar ett antal ställen som vi inte varit på tidigare och det det ger mersmak, så det måste bli ett återbesök…

Tåget kör även upp på “Colline du Château” där man får fin utsikt över stan.

I området kring “Place Massena” har man de senaste åren byggt och renoverat mycket, både när det gäller trafiken och när det gäller miljön.

Det är nu ett väldigt öppet och inbjudande område. I parken “Jardin Albert 1er” har man flera stora konstverk…

… och en härlig “markfontän” som sprider en fin dimma över hela delen närmast Place Massena.

Poliser är ett ständigt inslag i gatubilden och i Nice tar man både cykel och segway till hjälp i patrullerandet.

Ovanför Place Massena, på “Bd Carabacel” hittar vi den här fina bilden från förr…

Dagens spårvagnar ser lite annorlunda ut…

Det har även kommit ett helt nytt fordon på senare tid, cykeltaxi med eldrift som kan ta två passagerare antingen till ett önskat mål eller på en sightseeingtur. 

Vi avslutar så dagen hos vår advokat och tar sedan en promenad tillbaka till järnvägsstationen för resan hem – en trevlig dag i storstan…

Varje fredag spelar svenskgänget boule, som jag skrivit om flera gånger tidigare. Denna vår har vi dock varit väldigt sällsynta gäster på detta evenemang på grund av att det kolliderat med besök hos sjukgymnasten.

I fredags var vi med och då var boulen dessutom flyttad från Lorgues till Le Thoronet. Eftersom det heller inte var så många deltagare så spelade vi hemma hos Lars A, som har egen bana på tomten.

Här är värden själv redo att kasta ut.

Här står “damlaget”, Mia, Inger och Marie-Louise och förbereder sig inför nästa omgång…

Även Lillemor ingår i damlaget, men hon ägnar sig här en stund åt Elsa, som inte var så förtjust i de dunsar och smällar som blir när kulorna kastas.

I “herrlaget” spelar Lars, Mats, Margareta!, och Bertil. Vi spelar två matcher och vinner varsin, rättvist och bra…

Efter avslutat spel bjuder Mona & K-G på förrätt bestående av melon och skinka.

Det smakar alldeles utmärkt med lite bröd och vin till.

Därefter åker vi ner till en av byns restauranger, “Tournesol”, där vi fortsätter med varmrätt, dessert och kaffe.

Det finns många möjliga fritidsaktiviteter i byn, en av dem är att snida i trä. En kväll i veckan samlas man i “Foyer Rural”, som närmast kan översättas med hembygdsgården, för att snida i trä, och en gång om året har man utställning och försäljning i “Salle des fêtes”, och vi gör ett besök där.

Snidarna, både herrar och damer, finns i alla åldrar, och det är mycket fint hantverk som visas upp. (klicka för större bilder)

Det finns även möjlighet att själv prova på, både att svarva och att snida.

Utanför utställningshallen står en kille och snidar med motorsåg.

Han gör otroligt fina saker, och fort går det…
En del av hans verk finns med som vinster i ett lotteri.

Vi går på utställningen ett bra tag och det börjar så småningom suga i lunchtarmen…

Baren i centrum har börjat servera dagens lunch med vin och kaffe för 13,50€, och det vill vi förstås gärna prova.

Idag är det en kycklingfilé fylld med skinka och ost som serveras med grönsaker och potatisstomp. Mycket gott och prisvärt.

Hemma igen blir vi ståendes en stund för att beundra rosorna och jasminen som vi har vid entrén.

Det är det knappt man kan passera grinden, dels för doften och dels för alla bin och humlor som samlar nektar från blommorna.

Rivieraklubben har en medlemstidning som heter Rivieranytt, och från redaktionen där fick jag en förfrågan om jag kunde bidra med en artikel om Rosévin från kooperativet i Taradeau, vilket jag tackade ja till.

Bidraget finns med i senaste numret, men det passar ju bra här också eftersom många av er inte får tidningen. Här kommer artikeln med några extra bilder som jag lagt till:

Mitt i Departementet Var ligger byn Taradeau med ca 1800 inv. Trots sin ringa storlek har byn fyra vinslott varav två är Cru Classé, vilket det bara finns ett 10-tal av i hela departementet.

Därutöver finns ett mycket välrenommerat kooperativ, som vi nu tänker göra ett besök hos för att prova deras rosévin.

Butiken är nybyggd, den har ljus och trevlig inredning, och man ser snart att det finns mycket mer att handla än bara vin.

Med på provturen är min fru Inger samt vännerna Berit och Gunnar som också bor i Taradeau.

Vi börjar som brukligt med det enklaste buteljvinet "Les Grains" som vi dock tycker är lite i "ruffaste" laget. Men när den Engelskspråkiga systertidningen Riviera Reporter för några nummer sedan hade en artikel om vingårdar i Var , så beskrevs Kooperativet i Taradeau som ett av två "måsten", och man pekade då speciellt på detta vin som synnerligen prisvärt (3,30€).

Men vill man bara komma billigt undan, går det att köpa bordsvin i lösvikt, "en vrac", för 1,45€/L.

Vi provar sedan deras olika Côtes de Provence, som alla är gjorda på druvorna Grenache och Cinsault. Först cuvéen "Le Rougian", en utmärkt allround-rosé som kostar 4,80€ och har 50/50 av de båda druvorna. Därefter provar vi "Le Prestige" med 60% Grenache och "L’Oppidum" med 60% Cinsault, båda kostar 6,90€, och båda är utmärkta aperitifvin, men "L’Oppidum" funkar också mycket bra både till en Paella och till en kyckling.

Ska du bara sitta på verandan och ta ett glas, så måste du prova cuvéen "Le Blason" för 8,20€ – mild, nästan lite smörig och med en fin eftersmak.

Sedan finns det även en halvsöt rosé "La Douceur" – ett lite mindre sött alternativ till Sauternes, samt bubbel – både Brut och Doux. Det blir faktiskt hela åtta varianter av buteljerad rosé…

Utöver vin finns i butiken the, choklad, nougat, marmelad, getost, och en mängd olika "röror" på burk.

Det finns även ett stort utbud av drinktillbehör från Alessi, liksom exklusiva varianter av både Champagne, Cognac och Whisky.

Ett otippat inslag i butiken är "Vatten från hela världen". Nåja hela världen var väl att ta i, men vi hittar i alla fall Svenskt källvatten från Malmbergs, liksom vatten från övriga nordiska länder och några andra därutöver.

Så besök gärna Kooperativet i Taradeau när ni har vägarna förbi, eller varför inte ta en liten omväg – det är det värt. För lite större sällskap finns också möjligheter att ordna privata provningar i ett nybyggt källarvalv under butiken.

Under 2023 öppnades även en filial i Cogolin, för er som bor i södra Var.

Jag vill också passa på att slå ett slag för den årliga Vinfesten i Taradeau som hålls den tredje söndagen i November, i år för 28:onde gången den 16/11. För lite inspiration, sök på "vinfest" i min blogg.

Vad har dessa saker med varandra att göra? Ja egentligen ingenting alls… Men vi tar det från början.

I söndags var det ju val till EU-parlamentet. Vi har redan röstat på konsulatet i Nice, som jag skrivit om tidigare, så vi går bara förbi vår vallokal för att se hur det var där.

Utanför står vår kommunpolis, men allt är lugnt så hon behöver inte göra några ingripanden.

Även Mme DAVID har gjort sin plikt och lämnar här vallokalen för att gå vidare på sin vanliga kvällspromenad.

Mme DAVID är änka efter förre borgmästaren, och en mycket ansedd person i byn. Hon går varje kväll – året runt, trots sina dryga 80, promenaden runt kvarteret där vi bor.

Hon verkar ha en obegränsad mängd med klänningar och hattar, för det är nya utstyrslar så gott som varje kväll.

Nästan varje kväll stannar hon också till och beundrar blommorna i vår trädgård. Och denna kväll insisterar hon på att få prata med Inger som ju är den som ser till att det blommar… 

Och visst är det fint nu när allt blommar…

Nu har det redan blivit fredag och idag är vi lite sugna på att se hur vår potatis tagit sig, så Inger gräver upp några stånd och det visade sig vara gott om potatis – mycket över förväntan.

Så då blir beslutet att det får bli sill och gubbröra till middag, tillsammans med den fina potatisen.

Här är en del av dagens skörd, resten av “koket” äter vi kallt någon annan dag… Sedan finns det mer att gräva upp senare…

Potatisen är visserligen väldigt god som den är, med en smörklick på, men med en sillbit, lite gubbröra och en OP så blir det fantastiskt gott.

Det känns lite lyxigt med egen färskpotatis i slutet av maj…

I Frankrike firar man varje år “Grannens dag” och i år är det den 23/5. De som brukar arrangera festen på vår gata hade förhinder då, så vi firar istället den en vecka senare.

Ur vädersynpunkt visar det sig vara ett dåligt byte, för dagen har bjudit på mycket regn. Men som vanligt har kommunen ställt ut tält samt bord och stolar, så vi har tak över huvudet även om regnet avtar till kvällen.

Vi inleder med knytis-aperitif innan vi så småningom slår oss ner vid  borden.

Grillen tänds och var och en grillar sin medhavda mat, om den inte redan är färdig…

I år har vi fått en gäst i form av Mme DAVID som jag skrev om i föregående inlägg. Här är hon i samspråk med Anna som bor mitt emot oss.

Mme DAVID är trots sin ålder en duktig sångare och här tar hon ton.

Vi är inte så många på festen i år, dels är det nog för vädret, men det är också så att Patric fyller 60 år, och hans fru har ställt till med ett kalas hemma som “överraskning” för honom. Vi blåser upp ballonger och tar champagne med oss och går dit och ger honom en överraskning till…

Vi fortsätter festen ett tag till efter avbrottet, och när klockan blivit 12 så uppvaktar vi Valérie som då fyller år.

Dagen därpå blir Inger och jag inviterade till Valérie på lunch för att fira hennes födelsedag tillsammans med några andra av hennes vänner.

Efter maten är det paketöppning…

Och sedan är det dags för tårtan..

Det här inslaget kommer nu en vecka sent, och under mellantiden har Inger hunnit med några dagar i Sverige för att övervara när barnbarnet Emma “tar studenten”.

Efter några dagar med relativt kallt väder och en del regn, så slår vädret om på torsdag före midsommar och vi är tillbaka på det normala varma junivädret. Då kommer också Rolf och Anette och hennes syster Lena till Taradeau. Dom är först i raden av gäster som bor i vårt hus medan vi åker till Sverige.

Som traditionen bjuder så äter vi gemensam middag på torsdagskvällen och på fredag morgon åker vi till Lorgues för att äta midsommarlunch med våra svenska vänner där.

Vi firar hemma hos Josiane och Staffan och utöver oss är även Lillemor & Volker samt Lars A där. Han har även med sig sina barnbarn Ida och Simone, samt Simones kompis Ellen.

Dom små flickorna ägnar betydande tid åt poolen…

… medan dom större njuter av en aperitif…

Vi har knytis och alla har bidragit med olika rätter så på midsommarbuffen fattas inget, däremot fattas bilder…

Även i Taradeau firas det midsommar, den här bilden har jag “stulit” från Roffes facebooksida.

I morse tidigt, strax före sju, så startar vi vår resa mot Sverige. Fint väder och inte mycket trafik, när vi färdas genom det fina landskapet. Vi ser alla blommande Lavendelfälten mellan Orange och Valence, och vi njuter av kullarna och de branta sluttningarna med vinodlingar mellan Hermitage och Côte-Rôtie.

Dagens resa avslutas i Lyon på den kommunala campingen där. I morgon bär det vidare mot Champagne.

Idag sover vi ut och tar det lugnt innan vi beger oss vidare norröver. Vi kör motorvägen till Dijon, men väljer därefter en mindre väg, D971, som går upp till Troyes. Den böljar sig fram i en jordbruksbygd med allahanda grödor – allt utom vin. Där finns också en hel del boskap, mest kor.

Sädesfälten är mogna, och fast att det är Söndag så går det skördetröskor lite varstans.

Det är först när vi passerar gränsen till Champagne som vinfälten åter blir en vanlig syn.

Vi kör till Lac d’Orient som ligger lite öster om Troyes och nära Landreville, där vi morgon ska hälsa på “vår” Champagne-tillverkare. Vi har legat vid den sjön tidigare, men då i sjöns norra ände. Nu kör vi till den södra änden, vid byn Mesnil-St-Père. Där hittar vi en bra ställplats som är gratis.

Den ligger vid en idrottsanläggning med badplats, där det utövas allehanda vattensporter. Inger provar naturligtvis på badvattnet, det är varmt men botten är lite dyig.

Vi trodde det skulle bli svalare när vi kom längre norrut, men så har inte varit fallet. Det var 35 i Lyon igår, och idag har det varit runt 30 grader hela dagen. Vi får se hur länge det håller i sig…

Vi lämnar Lac d’Orient vid 9-tiden och åker mot Landreville. Stannar i Bar-Sur-Saine och tankar, först kontanter i Bankomaten och sedan diesel på Esso. Strax efter 10 är vi på plats i Landreville.

Vi välkomnas av Michel Collon själv, och genast öppnar han en flaska för att bjuda oss.

Vi pratar lite om priser som han vunnit och han plockar upp det han är mest stolt över, ett pris från Sverige som han fått på en “tävling” på Grand Hotel i Lund. Inte dåligt…

Vi fortsätter pratandet och snart är den öppnade flaskan tom. Vi fyller de sista hålen i husbilens lastutrymme med några kartonger av den fina brygden…

Michels svärson Sebastien, som är den vi normalt har kontakt, med är inte på plats. Han jobbar även som marknadschef på Champagnehuset Charles Collin, ett kooperativ, och han är en mycket upptagen person. Men vi åker till grannbyn Essoyes för att träffa honom också.

Efter en stunds väntan, med mera provsmakning, dyker han upp och vi sitter ner en stund och pratar om utvecklingen på Champagnesidan och hans situation när Michel snart tänker sluta av åldersskäl.

Efter detta, jo vi handlade lite också…, är det dags för lunch och vi uppsöker en närbelägen restaurang som idag serverar Moules Frites.

I ärlighetens namn måste sägas att det inte är de bästa musslorna vi ätit… och efteråt ser vi att en annan restaurang på högra sidan om ån hade en betydligt trevligare meny…

Vi kör vidare norrut genom jordbruksbygden, där skördetröskorna går på fälten så det knappt går att se något för allt damm.

Vi kör till Charleville-Mézières, nära gränsen till Belgien, för att ta in på en ställplats där. Men när vi kommer fram är den full, så vi tar in på den närbelägna kommunala campingen som är mycket välordnad.

Vi har fortfarande fint väder och även om det har varit lite molnigt idag så har temperaturen ändå varit runt 25 grader hela dagen. Vi bävar inför fortsättningen norrut, då vi förstått att det är sämre när vi kommer upp till Tyskland, och senare Sverige.

När vi i morgon lämnar Frankrike och kör mot Belgien och senare Tyskland så är det slut med vårt franska bredband, så det återstår att se hur det blir med den fortsatta rapporteringen.

Vi brukar försöka ta en tur med husbilen varje vår, och i år har vi beslutat besöka Kroatien, ett land vi inte varit i tidigare, men som många lovordat som mycket sevärt.

Den 21/5 på morgonen startar vi och kör raskt österut på motorvägen. Vi tar en övernattning i Peschera del Garda vid Gardasjöns södra ände, en tripp på ca 50 mil.

Följande morgon drar vi sedan vidare de 30 milen till Slovenien och Camping Adria i Ankaran som ligger direkt vid adriatiska havet. Den är huvudsakligen bebodd av helårscampare och det är mycket välordnat.

Vi har nästan egen badbrygga så bada är ett måste tycker Inger (och även Elsa blir lite sugen).

Sedan är det dags för Kroatien. Vi har beslutat att denna gång nöja oss med att besöka Istrien för att prova, så får vi åka längre söderut ett annat år. Första stopp blir i Novigrad där vi hittar Camping Mareda direkt vid havet, och får en fin “sjötomt” med klippor. (klicka för större bilder)

Nästa dag blir lite konstig, efter att ha kört fram bilen en bit för att ta bort  nivåklossarna så vill den inte starta igen – inte ett knäpp när jag vrider om nyckeln, och motorlampan lyser…

Det blir först kontakt med Mercedes och lite senare med försäkringsbolaget. Det är lite trögt i dörren hos den Kroatiska larmtjänsten och det tar lång tid innan dom ringer tillbaka till oss för att meddela svårigheten att få fram en bärgare som kan ta vår bil – den väger 5 ton. Men till slut blir beskedet att den kommer i morgon bitti.

Så det är bara att ta det lugnt, tyvärr regnar det lite under em. så det blir inte så mycket gjort, men vi hinner med lite promenader och sitter sedan och beundrar solnedgången.

Redan 06.50 ringer bärgaren och säger att han är framme om 10 min. Lastningen går snabbt, först upp på “dolly” för att passera lite höjdhinder, och sedan upp på flaket för vidare transport till MB i Pazin ca 45 km in i landet.

I Pazin går det snabbt, bilen tas in på verkstaden och vi går och tar en kaffe på en närbelägen bar.

Redan efter en timme är den klar, det var något (tillfälligt?) fel med motorstyrningen som gjorde att det blev för hög ström någonstans och en säkring löste ut… Så nollställning av datorn och byte av en säkring var enda åtgärden.

Vi åker vidare till Rovinj, där vi unnar oss lunch på en bra restaurang med fiskplatå och ett gott lokalt vitt vin. Dessutom med bra utsikt över hamnen och skärgården utanför.

På kvällen har vi som vanligt havsutsikt på en camping i Banjole utanför Pula, där vi åter kan njuta av solnedgången…

Nästa dag åker vi in till centrala Pula för se lite på staden och samtidigt handla lite grönsaker på marknaden där. Vi kör därefter lite norrut igen för att besöka staden Vrsar som vi fått tips om. Vi tar in på en central camping som är mycket välordnad, kolla på filmen och den hunddusch som vi hittar där.

Här stannar vi i två dagar och hinner med lite promenader i omgivningarna och i den mycket kuperade stan. (klicka för större bilder)

Det har nu gått en vecka sedan avresan, så vi styr kosan tillbaka till Italien och först där till Venedig där vi var för 20 år sedan med husvagn. Vi tar in på samma camping som då – Camping Europa på Jesolo di Lido.

Det blir direkt en färja in till Marcusplatsen, som är packad med turister trots vädret som är kallt och lite regnigt.

Vädret inbjuder inte till mer än en kortare tur på stan, gondolerna finns kvar, men det har vi åkt tidigare så vi nöjer oss med att uppsöka en restaurang för att äta en Pizza.

Nästa mål på vår resa är Cinque Terre. Så vi beger oss iväg tvärs över Italien morgonen därpå. Vi kör till den nordligaste byn Levanto, där det finns en ställplats mycket nära tågstationen.

Planen är att först ta båt ner till La Spezia för att se Cinque Terre från sjösidan och sedan ta tåget tillbaka med stopp i alla byar. Vid kvällens besök på turistbyrån får vi dock veta att båtarna inte går pga. det dåliga vädret så det blir tåg t.o.r.

Från Levanto åker vi till byarna Monterosso, Varnazza, Corniglia, Riomaggioro och slutligen La Spezia. Vi gör korta stopp i alla byar och äter lunch, tar en öl eller fikar samt promenerar runt i den fantastiska miljön. Här kommer lite typiska bilder.

Det blir en lång dag innan vi åker sista biten tillbaka till Levanto.

Efter två nätter i Levanto styr vi kosan till Ventimiglia där vi också stannar i två nätter för att besöka den stora fredagsmarknaden där innan vi sedan åker hemåt på lördagen.

Trots att vädret varit lite halvdant så är vi mycket nöjda med resan, både Kroatien och Cinque Terre är värda ett besök till.

Det är inte så ofta vi åker in till Nice, om det inte är något speciellt arrangemang som vi ska bevista. Men nu är det, även här, dags för den årliga deklarationen, och för detta ändamål har vi hjälp av en svensk advokat i Nice. Det är klart att man kan skicka in alla uppgifter, men det är trevligt att träffas också – en gång om året.

Eftersom Elsa nu fått lite tågvana efter resan i Cinque Terre, så vi tar ett tidigt morgontåg härifrån och åker den fina turen efter kusten för att få en heldag i Nice.

Väl framme tar vi först en fika och promenerar sedan till marknadstorget, där vi beundrar alla fina “uppläggningar”. Det finns massor av fina blomsterstånd… (klicka för större bilder)

Fräscha grönsaker – här squash och tomater i olika former…

… och sparris.

Mycket frukt finns det naturligtvis också – på bilden dock bara apelsiner.

I övre ändan av torget ligger den här fina gula byggnaden som bland annat inrymmer Sveriges konsulat.

Så när vi ändå är där, passar vi på att gå in och göra vår “plikt” genom att rösta i EU-valet.

Vi strövar ett tag till och tittar i lite butiker innan det är dags för lunch, som vi äter på en av de många restaurangerna runt torget.

Jo, vi åt “kött och potatis” också…

Efter lunchen tar vi en promenad efter stranden på “Promenade des Anglais” och konstaterar att det är mycket folk som njuter i det fina vädret.

Men allt gående – och lunchen, gör att vi blir trötta och beslutar att provåka sightseeingtåget för att vila ben och fötter ett tag.

Vi passerar ett antal ställen som vi inte varit på tidigare och det det ger mersmak, så det måste bli ett återbesök…

Tåget kör även upp på “Colline du Château” där man får fin utsikt över stan.

I området kring “Place Massena” har man de senaste åren byggt och renoverat mycket, både när det gäller trafiken och när det gäller miljön.

Det är nu ett väldigt öppet och inbjudande område. I parken “Jardin Albert 1er” har man flera stora konstverk…

… och en härlig “markfontän” som sprider en fin dimma över hela delen närmast Place Massena.

Poliser är ett ständigt inslag i gatubilden och i Nice tar man både cykel och segway till hjälp i patrullerandet.

Ovanför Place Massena, på “Bd Carabacel” hittar vi den här fina bilden från förr…

Dagens spårvagnar ser lite annorlunda ut…

Det har även kommit ett helt nytt fordon på senare tid, cykeltaxi med eldrift som kan ta två passagerare antingen till ett önskat mål eller på en sightseeingtur. 

Vi avslutar så dagen hos vår advokat och tar sedan en promenad tillbaka till järnvägsstationen för resan hem – en trevlig dag i storstan…

Varje fredag spelar svenskgänget boule, som jag skrivit om flera gånger tidigare. Denna vår har vi dock varit väldigt sällsynta gäster på detta evenemang på grund av att det kolliderat med besök hos sjukgymnasten.

I fredags var vi med och då var boulen dessutom flyttad från Lorgues till Le Thoronet. Eftersom det heller inte var så många deltagare så spelade vi hemma hos Lars A, som har egen bana på tomten.

Här är värden själv redo att kasta ut.

Här står “damlaget”, Mia, Inger och Marie-Louise och förbereder sig inför nästa omgång…

Även Lillemor ingår i damlaget, men hon ägnar sig här en stund åt Elsa, som inte var så förtjust i de dunsar och smällar som blir när kulorna kastas.

I “herrlaget” spelar Lars, Mats, Margareta!, och Bertil. Vi spelar två matcher och vinner varsin, rättvist och bra…

Efter avslutat spel bjuder Mona & K-G på förrätt bestående av melon och skinka.

Det smakar alldeles utmärkt med lite bröd och vin till.

Därefter åker vi ner till en av byns restauranger, “Tournesol”, där vi fortsätter med varmrätt, dessert och kaffe.

Det finns många möjliga fritidsaktiviteter i byn, en av dem är att snida i trä. En kväll i veckan samlas man i “Foyer Rural”, som närmast kan översättas med hembygdsgården, för att snida i trä, och en gång om året har man utställning och försäljning i “Salle des fêtes”, och vi gör ett besök där.

Snidarna, både herrar och damer, finns i alla åldrar, och det är mycket fint hantverk som visas upp. (klicka för större bilder)

Det finns även möjlighet att själv prova på, både att svarva och att snida.

Utanför utställningshallen står en kille och snidar med motorsåg.

Han gör otroligt fina saker, och fort går det…
En del av hans verk finns med som vinster i ett lotteri.

Vi går på utställningen ett bra tag och det börjar så småningom suga i lunchtarmen…

Baren i centrum har börjat servera dagens lunch med vin och kaffe för 13,50€, och det vill vi förstås gärna prova.

Idag är det en kycklingfilé fylld med skinka och ost som serveras med grönsaker och potatisstomp. Mycket gott och prisvärt.

Hemma igen blir vi ståendes en stund för att beundra rosorna och jasminen som vi har vid entrén.

Det är det knappt man kan passera grinden, dels för doften och dels för alla bin och humlor som samlar nektar från blommorna.

Rivieraklubben har en medlemstidning som heter Rivieranytt, och från redaktionen där fick jag en förfrågan om jag kunde bidra med en artikel om Rosévin från kooperativet i Taradeau, vilket jag tackade ja till.

Bidraget finns med i senaste numret, men det passar ju bra här också eftersom många av er inte får tidningen. Här kommer artikeln med några extra bilder som jag lagt till:

Mitt i Departementet Var ligger byn Taradeau med ca 1800 inv. Trots sin ringa storlek har byn fyra vinslott varav två är Cru Classé, vilket det bara finns ett 10-tal av i hela departementet.

Därutöver finns ett mycket välrenommerat kooperativ, som vi nu tänker göra ett besök hos för att prova deras rosévin.

Butiken är nybyggd, den har ljus och trevlig inredning, och man ser snart att det finns mycket mer att handla än bara vin.

Med på provturen är min fru Inger samt vännerna Berit och Gunnar som också bor i Taradeau.

Vi börjar som brukligt med det enklaste buteljvinet "Les Grains" som vi dock tycker är lite i "ruffaste" laget. Men när den Engelskspråkiga systertidningen Riviera Reporter för några nummer sedan hade en artikel om vingårdar i Var , så beskrevs Kooperativet i Taradeau som ett av två "måsten", och man pekade då speciellt på detta vin som synnerligen prisvärt (3,30€).

Men vill man bara komma billigt undan, går det att köpa bordsvin i lösvikt, "en vrac", för 1,45€/L.

Vi provar sedan deras olika Côtes de Provence, som alla är gjorda på druvorna Grenache och Cinsault. Först cuvéen "Le Rougian", en utmärkt allround-rosé som kostar 4,80€ och har 50/50 av de båda druvorna. Därefter provar vi "Le Prestige" med 60% Grenache och "L’Oppidum" med 60% Cinsault, båda kostar 6,90€, och båda är utmärkta aperitifvin, men "L’Oppidum" funkar också mycket bra både till en Paella och till en kyckling.

Ska du bara sitta på verandan och ta ett glas, så måste du prova cuvéen "Le Blason" för 8,20€ – mild, nästan lite smörig och med en fin eftersmak.

Sedan finns det även en halvsöt rosé "La Douceur" – ett lite mindre sött alternativ till Sauternes, samt bubbel – både Brut och Doux. Det blir faktiskt hela åtta varianter av buteljerad rosé…

Utöver vin finns i butiken the, choklad, nougat, marmelad, getost, och en mängd olika "röror" på burk.

Det finns även ett stort utbud av drinktillbehör från Alessi, liksom exklusiva varianter av både Champagne, Cognac och Whisky.

Ett otippat inslag i butiken är "Vatten från hela världen". Nåja hela världen var väl att ta i, men vi hittar i alla fall Svenskt källvatten från Malmbergs, liksom vatten från övriga nordiska länder och några andra därutöver.

Så besök gärna Kooperativet i Taradeau när ni har vägarna förbi, eller varför inte ta en liten omväg – det är det värt. För lite större sällskap finns också möjligheter att ordna privata provningar i ett nybyggt källarvalv under butiken.

Under 2023 öppnades även en filial i Cogolin, för er som bor i södra Var.

Jag vill också passa på att slå ett slag för den årliga Vinfesten i Taradeau som hålls den tredje söndagen i November, i år för 28:onde gången den 16/11. För lite inspiration, sök på "vinfest" i min blogg.

Vad har dessa saker med varandra att göra? Ja egentligen ingenting alls… Men vi tar det från början.

I söndags var det ju val till EU-parlamentet. Vi har redan röstat på konsulatet i Nice, som jag skrivit om tidigare, så vi går bara förbi vår vallokal för att se hur det var där.

Utanför står vår kommunpolis, men allt är lugnt så hon behöver inte göra några ingripanden.

Även Mme DAVID har gjort sin plikt och lämnar här vallokalen för att gå vidare på sin vanliga kvällspromenad.

Mme DAVID är änka efter förre borgmästaren, och en mycket ansedd person i byn. Hon går varje kväll – året runt, trots sina dryga 80, promenaden runt kvarteret där vi bor.

Hon verkar ha en obegränsad mängd med klänningar och hattar, för det är nya utstyrslar så gott som varje kväll.

Nästan varje kväll stannar hon också till och beundrar blommorna i vår trädgård. Och denna kväll insisterar hon på att få prata med Inger som ju är den som ser till att det blommar… 

Och visst är det fint nu när allt blommar…

Nu har det redan blivit fredag och idag är vi lite sugna på att se hur vår potatis tagit sig, så Inger gräver upp några stånd och det visade sig vara gott om potatis – mycket över förväntan.

Så då blir beslutet att det får bli sill och gubbröra till middag, tillsammans med den fina potatisen.

Här är en del av dagens skörd, resten av “koket” äter vi kallt någon annan dag… Sedan finns det mer att gräva upp senare…

Potatisen är visserligen väldigt god som den är, med en smörklick på, men med en sillbit, lite gubbröra och en OP så blir det fantastiskt gott.

Det känns lite lyxigt med egen färskpotatis i slutet av maj…

I Frankrike firar man varje år “Grannens dag” och i år är det den 23/5. De som brukar arrangera festen på vår gata hade förhinder då, så vi firar istället den en vecka senare.

Ur vädersynpunkt visar det sig vara ett dåligt byte, för dagen har bjudit på mycket regn. Men som vanligt har kommunen ställt ut tält samt bord och stolar, så vi har tak över huvudet även om regnet avtar till kvällen.

Vi inleder med knytis-aperitif innan vi så småningom slår oss ner vid  borden.

Grillen tänds och var och en grillar sin medhavda mat, om den inte redan är färdig…

I år har vi fått en gäst i form av Mme DAVID som jag skrev om i föregående inlägg. Här är hon i samspråk med Anna som bor mitt emot oss.

Mme DAVID är trots sin ålder en duktig sångare och här tar hon ton.

Vi är inte så många på festen i år, dels är det nog för vädret, men det är också så att Patric fyller 60 år, och hans fru har ställt till med ett kalas hemma som “överraskning” för honom. Vi blåser upp ballonger och tar champagne med oss och går dit och ger honom en överraskning till…

Vi fortsätter festen ett tag till efter avbrottet, och när klockan blivit 12 så uppvaktar vi Valérie som då fyller år.

Dagen därpå blir Inger och jag inviterade till Valérie på lunch för att fira hennes födelsedag tillsammans med några andra av hennes vänner.

Efter maten är det paketöppning…

Och sedan är det dags för tårtan..

Det här inslaget kommer nu en vecka sent, och under mellantiden har Inger hunnit med några dagar i Sverige för att övervara när barnbarnet Emma “tar studenten”.

Efter några dagar med relativt kallt väder och en del regn, så slår vädret om på torsdag före midsommar och vi är tillbaka på det normala varma junivädret. Då kommer också Rolf och Anette och hennes syster Lena till Taradeau. Dom är först i raden av gäster som bor i vårt hus medan vi åker till Sverige.

Som traditionen bjuder så äter vi gemensam middag på torsdagskvällen och på fredag morgon åker vi till Lorgues för att äta midsommarlunch med våra svenska vänner där.

Vi firar hemma hos Josiane och Staffan och utöver oss är även Lillemor & Volker samt Lars A där. Han har även med sig sina barnbarn Ida och Simone, samt Simones kompis Ellen.

Dom små flickorna ägnar betydande tid åt poolen…

… medan dom större njuter av en aperitif…

Vi har knytis och alla har bidragit med olika rätter så på midsommarbuffen fattas inget, däremot fattas bilder…

Även i Taradeau firas det midsommar, den här bilden har jag “stulit” från Roffes facebooksida.

I morse tidigt, strax före sju, så startar vi vår resa mot Sverige. Fint väder och inte mycket trafik, när vi färdas genom det fina landskapet. Vi ser alla blommande Lavendelfälten mellan Orange och Valence, och vi njuter av kullarna och de branta sluttningarna med vinodlingar mellan Hermitage och Côte-Rôtie.

Dagens resa avslutas i Lyon på den kommunala campingen där. I morgon bär det vidare mot Champagne.

Idag sover vi ut och tar det lugnt innan vi beger oss vidare norröver. Vi kör motorvägen till Dijon, men väljer därefter en mindre väg, D971, som går upp till Troyes. Den böljar sig fram i en jordbruksbygd med allahanda grödor – allt utom vin. Där finns också en hel del boskap, mest kor.

Sädesfälten är mogna, och fast att det är Söndag så går det skördetröskor lite varstans.

Det är först när vi passerar gränsen till Champagne som vinfälten åter blir en vanlig syn.

Vi kör till Lac d’Orient som ligger lite öster om Troyes och nära Landreville, där vi morgon ska hälsa på “vår” Champagne-tillverkare. Vi har legat vid den sjön tidigare, men då i sjöns norra ände. Nu kör vi till den södra änden, vid byn Mesnil-St-Père. Där hittar vi en bra ställplats som är gratis.

Den ligger vid en idrottsanläggning med badplats, där det utövas allehanda vattensporter. Inger provar naturligtvis på badvattnet, det är varmt men botten är lite dyig.

Vi trodde det skulle bli svalare när vi kom längre norrut, men så har inte varit fallet. Det var 35 i Lyon igår, och idag har det varit runt 30 grader hela dagen. Vi får se hur länge det håller i sig…