Vi har haft besök av Lena & Janne från Bålsta i en vecka. Tyvärr är inte vädret det bästa men några dagar med uppehåll blir det…

Första aktiviteten blir att åka och titta på Mimosan som nu blommar som bäst. Vi följer med på en “Mimosavandring” som arrangeras av Rivieraklubben. Till den anmäler sig även Maj & Hasse och vi träffas här:

Vi går några kilometer genom parken och det är verkligen fullt av Mimosa överallt.

Efter promenaden så är det skönt att sätta sig i solen och äta av vår medhavda “massäck”.

En annan dag promenerar vi efter havet, på det ställe där vi brukar gå, nedanför St Aygulf…

Där ute på en sten, längst ut mitt i vänstra bilden, sitter det en Skrak som spänner upp sina vingar när vi passerar – kanske för att försöka skrämma oss? (Klicka för större bilder.)

Vi besöker även marknaden i Frejus/St Raphaël för att se om där kan finnas något som man inte visste att man behövde…

Det blir inga stora inköp, men man blir hungrig av att gå på marknad, så vi söker oss till en bra restaurang vid strandkanten där vi äter lunch.

Ett planerat besök på Citronfestivalen i Menton regnar bort, men istället blir det besök på IKEA eftersom spishällen, som köpts där, lägger av.

Tur att ugnen funkar så vi kan få lite mat även hemma…

Trots vädret blir det ändå en bra vecka, men så fort Lena & Janne åkt drar alla regnmoln bort och vi har stabilt soligt väder, och numera även en hel spishäll…

Så är det dags för mera besök från Sverige. Marcus med sin familj, Therese, Nadia och Nelly, kommer ner några dagar.

Vädret är som förbytt jämfört med förra besöket, nu är det varmt och himlen ser ut så här.

Vi gör en promenad i gamla stan i Les Arcs, och även där växer det Mimosa.

Mimosan doftar härligt och det måste man ju testa tycker Nadia…

Nelly får naturligtvis också dofta på Mimosan och sedan går vi vidare bland de gamla husen. En fontän blir bra att gå balansgång på…

I Gamla stan finns även en fin restaurang där vi bokat söndagens lunch.

Det blir även tid till att chilla lite hemma och spela “fia med knuff” eller läsa sagor.

“Vår bästa tid är nu” heter det i visan, och det kan man också säga om vår trädgård nu. Alla vårblommorna är uppe, solen skiner och det är så där lagom varmt med 20 – 25 grader.

I de stora plastkrukorna har Inger just satt potatis, som vi sedan brukar ta upp till Nationaldagen den 6 juni.

Och därefter det är det skönt att sätta sig och njuta lite av miljön runtomkring.

Rosenkvitten, som blommar på bar kvist, är alldeles översållad med blommor, och Kamelian, som fått stå inne i vinterträdgården när det varit som kallast, har massor med knoppar som nu börjar slå ut.

I Rosenkvitten är det alldeles fullt med bin och humlor som samlar nektar, titta och lyssna på videon…

Det gäller att ta vara på det fina vädret så vi inviterar Gunnar och Berit på ett glas Rosé. Man kan inte tro att klockan är sex, men när solen sedan går ner blir det snabbt svalare och vi får flytta in.

Just nu råder det febril byggaktivitet i de flesta byar runt omkring. Det började redan i slutet på förra året, det är nya rondeller, asfaltering av gator, och/eller andra kommunala projekt.

Förklaringen till detta är att det snart är dags för kommunalval, och borgmästarna vill visa att dom genomfört de förbättringar som dom gått till val på.

Här pågår ett rondellbygge i Draguignan.

Och i Lorgues har man dels byggt två nya rondeller på genomfarten men också, äntligen, renoverat en hel gata som “förstördes” vid översvämningen 2010.

I andra änden av gatan är rondellen på plats igen.

I vår egen by är det inte annorlunda, ett av borgmästarens vallöften var att centrum skulle “snyggas till”. Det blev “bara” en ombyggnad av platsen framför kommunhuset 2011, som jag skrivit om tidigare, samt någon målad fasad.

Nu har man dock dragit gång ett nybygge. Det är hörnhuset t.v. i bilden nedan, som tidigare, bland annat, inrymde “Office du tourisme” som nu fått ge vika för ett nybygge.

Rivningen är klar och nu pågår utgrävning för grunden.

I bottenplanet ska det bli tre kommersiella lokaler, varav en ska inrymma ett nytt bageri. Byggnaden kommer också att få 15 lägenheter från 2 till 5 rok.

Det gamla bageriet som ligger i hörnhuset t.v. nedan kommer nog sedan att, åtminstone delvis, rivas för att förbättra trafiksituationen i centrum.

I nästan tre dagar har folk från kommunen arbetat med att putsa och feja utefter “vår” gata. Man har tagit bort ogräs på trottoaren, städat parkeringen, klippt gräset på allmänningen, tagit bort lite taggbuskar mm. Riktigt fint blev det…

Samma dag som arbetet är klart dyker det upp ett meddelande om att Borgmästaren vill ha ett “valmöte” med alla som bor på gatan för att förhöra sig om vad vi tycker om saker och ting. Mötet ska ske hemma hos vår granne Jean-Pierre som är “ekonomichef” i den laguppställning som Borgmästaren tagit ut.

Kan detta ha något samband med städningen…?

Till mötet samlas 8 grannar utöver värden och Borgmästaren (t.v. i bilden).

Det blir mycket prat om dagvatten, brobygge och bygget i centrum, och efter en stund halar Borgmästaren fram en låda med vin, och tilltugg. (Jean-Pierre t.v. i bilden)

Diskussionerna fortsätter någon timme till och även jag får chans att framföra mina synpunkter på bristande underhåll av kommunens hemsida, och blir där utlovad en skärpning, som enligt Borgmästaren redan är planerad… hmm.

Idag är det så dags för kommunalvalet, som jag skrivit lite om i ett par inlägg tidigare. Gårdagens regnande har förbytts till sol, men blåsten gör att det känns lite kyligt ändå trots dryga 15 grader.

Här är Inger på väg mot röstlokalen, Salle des fêtes.

När det gäller mindre byar, upp till ett par tusen innevånare, så är inte/får inte de stora partierna vara representerade, utan listorna är “politiskt obundna”. Därför ser man heller inte några valaffischer eller listutdelare från de traditionella partierna utanför lokalen.

När vi röstade förra gången, 2008, så fanns det tre listor med fantasifulla namn som Taradeaus bästa, allt för Taradeau, och Taradeau i morgon.

Här är en granne på tvärgatan före oss i kön till avprickningen i röstlängden. Hon har lite svårt att gå så “Tysons matte” t.v. har hjälpt henne till lokalen.

När det är vår tur så upptäcker vi att det bara finns en lista att rösta på, nämligen sittande Borgmästare och hans förnyade “lag” med namnet Taradeau – Framtid och Tradition. Det är tydligen ingen som vågar sig på att utmana Gilbert Galliano, som i förra valet fick över 80% av rösterna.

Efter att först blivit avprickad igen och sedan själv skrivit under i röstlängden är Inger här på väg att stoppa i sitt kuvert i boxen.

För Ingers del blir avprickningen i röstlängderna lite problematisk då kvinnor oftast, i officiella sammanhang, benämnes med sitt flicknamn, medan hennes (svenska) identitetskort enbart har hennes namn som gift. Men det löser sig eftersom vi är kända av valförrättarna.

I veckan har vi haft trevligt besök av Anne-Marie och Anders, som varit här flera gånger, men nu är det ett par år sedan sist.

Meteorologerna har lovat lite svalare väder och en del regn, men regnet uteblir så det blir hyfsat utflyktsväder.

Ett besök på tisdagsmarknaden i Lorgues är ett måste, och efteråt blir det förfriskningar på stamfiket, innan vi äter lunch tillsammans med några av våra svenska vänner här.

Munskänkarna har på onsdagen en provning av Österrikiska viner som vi åker med på. Efter den stora “glykolskandalen” 1985 har man nästan glömt bort att det finns vin från Österrike, men nu, efter snart 30 år, så har det hänt mycket och några av dem är riktigt trevliga bekantskaper.

Torsdagen ägnas åt ett besök på en favorit från Italien, “Colla Bellas höjd” och restaurangen Locanda Degli Ulivi.

Inte heller denna gång är vädret så “siktigt” att man kan se Korsika, så det är nog dags att ge upp dom försöken. Dalen mot den palmklädda stranden syns dock bra, även om bilden inte ger rättvisa åt det.

På hemvägen stannar vi till för lite “gränshandel” i Latte, och kör sedan genom Menton och Monte Carlo på hemvägen.

När Anders och Anne-Marie kom hit förra veckan hade de med sig en flaska Snaps som varit ute och rest en del.

Men vi tar det från början… När jag besöker min kompis Bertil U i Thailand i februari så åker vi en dag för att handla bröd och lite annat hos Petra, en “allt-möjligt-butik” i Ban Phe.

Där på en hylla hittar vi både svenska och norska snapsflaskor, och bland dem, en flaska jag inte sett tidigare. Det är en snaps vid namn “Tre små gummor”. Den ser väldigt trevlig ut, men jag tänker att den kan jag köpa i Sverige när vi kommer dit i sommar, så det blir ingen affär.

När jag kommer hem kollar jag på Systemets hemsida och konstaterar att den under en tid funnits i Systemets butiker i Nora, Lindesberg och Örebro, men numera endast är tillgänglig i beställnings-sortimentet. Dock är den slut och där finns ingen notering om när eller om den kommer tillbaka.

Men eftersom jag vet att Tord E, en bekant till Bertil, snart ska till Sverige och Nyköping, så mailar jag Bertil och ber honom åka till Petra och handla.

Så förutom resan från Sverige till Thailand får “gummorna” nu åka Ban Phe – Nyköping – Taradeau, snacka om globetrotters… Tack för hjälpen Bertil, Tord och Anders.

Snapsen smakar vi, rumstempererad, till en sillbit och kan konstatera att den har en fin, mild, men tydlig smak av kummin. Kan verkligen rekommenderas.

Nu när jag skriver detta finns den åter i beställningssortimentet. Besök gärna Bergslagens destilleri på länken nedan.

http://www.bergslagensdestilleri.se/nyheter/tre-sma-gummor-en-snaps-fran-nora/

När vi en kväll i veckan tar den obligatoriska kvällspromenaden i byn, så kommer det plötsligt en lös hund och springer emot oss. Först tycker vi att han verkar höra till en man som går på andra sidan vägen och vi tycker att det är lite dålig stil att bara låta hunden springa fram utan åtgärd.

Men mannen går bara vidare och hunden följer med oss, eller rättare sagt Elsa…

Hunden är dock mycket trevlig och social och följer med oss hela promenaden och plötsligt står vi hemma vid grinden. Den har halsband men ingen synlig identitet.

Vi lämnar Elsa hemma, kopplar hunden och beger oss ut för att leta ägare. Frågar dom som spelar boule, frågar i Pizzabussen, frågar dom vi möter, och går också runt på ett par olika områden i byn, men ingen känner hunden eller dess ägare.

Hemma igen får hunden mat och vatten, vilket han blir väldigt glad åt. Det verkar som om han sprungit långt och är trött så han slänger sig på plattorna för att vila ut.

Han är påfallande lik Elsa/Nisse och vi börjar fundera på om det inte kan vara en Wheaten-terrier som är oklippt, dock har han lite annat “stuk” på öron och svans.

Hur som helst så beslutar vi att behålla honom över natten för att följande morgon gå till polisen. Han får en filt att ligga på ute, men till natten ska han få vara i arbetsrummet.

Sent på kvällen ringer det på dörren och det står en man utanför. Han berättar att han letat efter sin hund och bland annat frågat vid Pizzabussen. Där får han veta att vi har hittat en hund som motsvarar beskrivningen, och bagaren kan även berätta var vi bor någonstans.

Det visar sig att mannen är getbonde och äger den getostfarm som finns utanför byn, där vi för övrigt varit flera gånger och köpt ost.

Han berättar vidare att hunden, en Lagotto vid namn Ika, troligen följt efter en anställd på hemväg och sedan sprungit ända in till byn, en sträcka på nästan 5 km.

Ika, som funnit sig väl tillrätta hos oss, följer sedan, med viss tveksamhet, med sin husse hem.

Nästa förmidag när vi kommer tillbaka från sjukgymnasten hänger det en påse på grinden med två getostar. Trevligt, tack för det.

Utöver den getfarmare som tillverkar ost så finns det i Taradeau ytterligare en getfarmare och dessutom även en fårfarmare.

Djuren används bland annat till att beta oönskad vegetation i vinfälten, och häromdagen var hela getfarmen i vinfältet hos oss.

Hela herdefamiljen är med, och eftersom getterna behöver några dagar på sig för att beta av hela fältet så övernattar men i en liten husvagn som parkerats vid fältet.

Man har två sorters hundar för att hantera flocken. Dels är det en 7-8 Bodercollier som används för att samla in och hålla ihop flocken, och dels är det Maremmor som används för att bevaka flocken från fiender utifrån.

Maremman  är ursprungligen en Italiensk vakthund för får, även kallad Sheepdog. Den är mycket stor och respektingivande men är tillgiven och snäll om man inte utgör fara för får eller getter.

Den här farmaren har 5 vuxna Maremmor och dessutom en liten valp, liite söt är den där den ligger och sover.

I söndags kom Peter och Maria på besök, och samtidigt kom den första riktiga sommarvärmen hit, med 20 – 25 grader hela veckan.

Eftersom dom landar redan tio på fm. så kör vi direkt på första utflykten till Monaco. Vi inleder med lunch uppe på höjden utanför prins Alberts palats.

Sedan blir det en rundvandring på bryggorna i hamnen med alla dom stora fina båtarna. En helikopter på akterdäck är naturligtvis ett “måste” om man vill imponera…

Vid Casinot är det bilar man satsar på när man ska “slåss med taxeringskalendern”. Många godsaker kan man hitta där.

På hemväg besöker vi även den lilla bergsbyn Eze. En väldigt fin “turistfälla” med massor av små butiker som säljer olika former av hantverk och konst. Men där finns också hotell och flera små restauranger.

Eftersom Peter och Maria är hästmänniskor blir det naturligtvis ett besök i grannbyn Vidauban, några km hemifrån, där man hittar den kända hästanläggningen Domaine Equestre des Grands Pins.

Det är en fantastisk anläggning med massor av fina stallar och ridbanor.

Det var dock lite folktomt, vilket får sin förklaring någon dag senare när vi besöker Brignoles, och den årliga Lantbruksmässan där.

En betydande del av mässan utgörs av aktiviteter och utställningar kopplade till anläggningen.

Men det finns också många andra djur…

… och maskiner förstås.

En av utställningshallarna är dedikerad till Italienska specialiteter, mest mat men en hel del annat också.

(För större bilder – klicka på dom)

Naturen byter hela tiden skepnad så här års. Det börjar med Mimosan och sedan Mandelträden. Därefter kommer fruktträd som Aprikos och Persika och lite senare Äpple.

Judasträden har nu börjat få lite gröna blad och lyser därför inte riktigt lika röd/lila längre men just nu är det blåregnens tid. Det här trädet finns hos en granne några hus från vårt.

Här är ett annat pampigt Blåregn…

Här har man ett Blåregn som klänger utefter hela altanen.

Och det här växer med stöd av ett högt träd.

Tyvärr är det en väldigt kort tid som blommorna är som finast, sedan blir det ganska skräpigt runt omkring precis som med Mimosan…

För någon vecka sedan bjöd Häggströms på “vårlunch” efter fredagsboulen. Vi var drygt 20 personer som njöt av trädgården, solen och den goda maten. Här ett bord med bara grabbar och värden Lasse längst till höger.

Och här är två bord till…

Alla njuter i det fina vädret.

Här fixar värdinnan Anne lite kaffe…

… som avslutning på en väldigt trevlig sammankomst som vi hoppas blir “tradition”.

Våra grannar, Gunnar och Berit, har haft besök av min och Gunnars gemensamme arbetskamrat Percy och hans fru Barbro. Det var mycket trevligt att se dem härnere.

Samma dag som Percy och Barbro åker hem får vi ytterligare ett Sverigebesök, denna gång av Ingers syster Kerstin och svåger Göran.

Direkt efter landning och en lunch vid havet så åker vi till “Villa Ingeborg” Rivieraklubbens och Svenska kyrkans gemensamma fastighet i Cagnes-sur-Mer, där några svenska konstnärer, som är verksamma här nere, har vernissage.

Bengt Axén underhåller med fint keyboard-spel.

Här är några verk av Inger Utholm, som bland annat gör väldigt fina vävda tavlor. I mitten av bilden är det två stycken sådana, och vi köper den högra med motiv från Camargue.

Vädret är fortfarande varmt och skönt och trots ett litet hot om regn så går hela besöket i solens tecken även om det kom lite tillfälliga moln och lite blåst ibland.

Vi hinner faktiskt med premiärbad både i poolen och i havet, vilket är ovanligt tidigt. Poolen håller 18 grader.

Havsdoppet tas på favoritstället St Aygulf, där vi först tar en lång promenad utefter kusten. Efter den smakar den medhavda lunchen bra.

Sedan blir det bad och Göran lyckas till och med locka Elsa ut i vattnet…

… även om hon föredrar att hålla sig på land.

Hemma i Taradeau hinner vi naturligtvis med både ett besök på vinkooperativet…

… och på vår lokala bars uteservering.

Dagarna går fort men vi tror och hoppas att dom, liksom vi, har ett trevligt minne av vistelsen här.

Efter att ha kört dom till flyget åker vi direkt till Lillemor & Volker. Där äter vi avskedslunch för Helge och Anne-Marie, som efter många år härnere flyttar tillbaka till Sverige.

Jag hinner dock inte med att lägga ut bilder från det, för nu packar vi husbilen för att åka på ett par veckors semester till Kroatien, men hittar vi något bredband där så kanske det kommer lite senare…

Vi brukar försöka ta en tur med husbilen varje vår, och i år har vi beslutat besöka Kroatien, ett land vi inte varit i tidigare, men som många lovordat som mycket sevärt.

Den 21/5 på morgonen startar vi och kör raskt österut på motorvägen. Vi tar en övernattning i Peschera del Garda vid Gardasjöns södra ände, en tripp på ca 50 mil.

Följande morgon drar vi sedan vidare de 30 milen till Slovenien och Camping Adria i Ankaran som ligger direkt vid adriatiska havet. Den är huvudsakligen bebodd av helårscampare och det är mycket välordnat.

Vi har nästan egen badbrygga så bada är ett måste tycker Inger (och även Elsa blir lite sugen).

Sedan är det dags för Kroatien. Vi har beslutat att denna gång nöja oss med att besöka Istrien för att prova, så får vi åka längre söderut ett annat år. Första stopp blir i Novigrad där vi hittar Camping Mareda direkt vid havet, och får en fin “sjötomt” med klippor. (klicka för större bilder)

Nästa dag blir lite konstig, efter att ha kört fram bilen en bit för att ta bort  nivåklossarna så vill den inte starta igen – inte ett knäpp när jag vrider om nyckeln, och motorlampan lyser…

Det blir först kontakt med Mercedes och lite senare med försäkringsbolaget. Det är lite trögt i dörren hos den Kroatiska larmtjänsten och det tar lång tid innan dom ringer tillbaka till oss för att meddela svårigheten att få fram en bärgare som kan ta vår bil – den väger 5 ton. Men till slut blir beskedet att den kommer i morgon bitti.

Så det är bara att ta det lugnt, tyvärr regnar det lite under em. så det blir inte så mycket gjort, men vi hinner med lite promenader och sitter sedan och beundrar solnedgången.

Redan 06.50 ringer bärgaren och säger att han är framme om 10 min. Lastningen går snabbt, först upp på “dolly” för att passera lite höjdhinder, och sedan upp på flaket för vidare transport till MB i Pazin ca 45 km in i landet.

I Pazin går det snabbt, bilen tas in på verkstaden och vi går och tar en kaffe på en närbelägen bar.

Redan efter en timme är den klar, det var något (tillfälligt?) fel med motorstyrningen som gjorde att det blev för hög ström någonstans och en säkring löste ut… Så nollställning av datorn och byte av en säkring var enda åtgärden.

Vi åker vidare till Rovinj, där vi unnar oss lunch på en bra restaurang med fiskplatå och ett gott lokalt vitt vin. Dessutom med bra utsikt över hamnen och skärgården utanför.

På kvällen har vi som vanligt havsutsikt på en camping i Banjole utanför Pula, där vi åter kan njuta av solnedgången…

Nästa dag åker vi in till centrala Pula för se lite på staden och samtidigt handla lite grönsaker på marknaden där. Vi kör därefter lite norrut igen för att besöka staden Vrsar som vi fått tips om. Vi tar in på en central camping som är mycket välordnad, kolla på filmen och den hunddusch som vi hittar där.

Här stannar vi i två dagar och hinner med lite promenader i omgivningarna och i den mycket kuperade stan. (klicka för större bilder)

Det har nu gått en vecka sedan avresan, så vi styr kosan tillbaka till Italien och först där till Venedig där vi var för 20 år sedan med husvagn. Vi tar in på samma camping som då – Camping Europa på Jesolo di Lido.

Det blir direkt en färja in till Marcusplatsen, som är packad med turister trots vädret som är kallt och lite regnigt.

Vädret inbjuder inte till mer än en kortare tur på stan, gondolerna finns kvar, men det har vi åkt tidigare så vi nöjer oss med att uppsöka en restaurang för att äta en Pizza.

Nästa mål på vår resa är Cinque Terre. Så vi beger oss iväg tvärs över Italien morgonen därpå. Vi kör till den nordligaste byn Levanto, där det finns en ställplats mycket nära tågstationen.

Planen är att först ta båt ner till La Spezia för att se Cinque Terre från sjösidan och sedan ta tåget tillbaka med stopp i alla byar. Vid kvällens besök på turistbyrån får vi dock veta att båtarna inte går pga. det dåliga vädret så det blir tåg t.o.r.

Från Levanto åker vi till byarna Monterosso, Varnazza, Corniglia, Riomaggioro och slutligen La Spezia. Vi gör korta stopp i alla byar och äter lunch, tar en öl eller fikar samt promenerar runt i den fantastiska miljön. Här kommer lite typiska bilder.

Det blir en lång dag innan vi åker sista biten tillbaka till Levanto.

Efter två nätter i Levanto styr vi kosan till Ventimiglia där vi också stannar i två nätter för att besöka den stora fredagsmarknaden där innan vi sedan åker hemåt på lördagen.

Trots att vädret varit lite halvdant så är vi mycket nöjda med resan, både Kroatien och Cinque Terre är värda ett besök till.

Det är inte så ofta vi åker in till Nice, om det inte är något speciellt arrangemang som vi ska bevista. Men nu är det, även här, dags för den årliga deklarationen, och för detta ändamål har vi hjälp av en svensk advokat i Nice. Det är klart att man kan skicka in alla uppgifter, men det är trevligt att träffas också – en gång om året.

Eftersom Elsa nu fått lite tågvana efter resan i Cinque Terre, så vi tar ett tidigt morgontåg härifrån och åker den fina turen efter kusten för att få en heldag i Nice.

Väl framme tar vi först en fika och promenerar sedan till marknadstorget, där vi beundrar alla fina “uppläggningar”. Det finns massor av fina blomsterstånd… (klicka för större bilder)

Fräscha grönsaker – här squash och tomater i olika former…

… och sparris.

Mycket frukt finns det naturligtvis också – på bilden dock bara apelsiner.

I övre ändan av torget ligger den här fina gula byggnaden som bland annat inrymmer Sveriges konsulat.

Så när vi ändå är där, passar vi på att gå in och göra vår “plikt” genom att rösta i EU-valet.

Vi strövar ett tag till och tittar i lite butiker innan det är dags för lunch, som vi äter på en av de många restaurangerna runt torget.

Jo, vi åt “kött och potatis” också…

Efter lunchen tar vi en promenad efter stranden på “Promenade des Anglais” och konstaterar att det är mycket folk som njuter i det fina vädret.

Men allt gående – och lunchen, gör att vi blir trötta och beslutar att provåka sightseeingtåget för att vila ben och fötter ett tag.

Vi passerar ett antal ställen som vi inte varit på tidigare och det det ger mersmak, så det måste bli ett återbesök…

Tåget kör även upp på “Colline du Château” där man får fin utsikt över stan.

I området kring “Place Massena” har man de senaste åren byggt och renoverat mycket, både när det gäller trafiken och när det gäller miljön.

Det är nu ett väldigt öppet och inbjudande område. I parken “Jardin Albert 1er” har man flera stora konstverk…

… och en härlig “markfontän” som sprider en fin dimma över hela delen närmast Place Massena.

Poliser är ett ständigt inslag i gatubilden och i Nice tar man både cykel och segway till hjälp i patrullerandet.

Ovanför Place Massena, på “Bd Carabacel” hittar vi den här fina bilden från förr…

Dagens spårvagnar ser lite annorlunda ut…

Det har även kommit ett helt nytt fordon på senare tid, cykeltaxi med eldrift som kan ta två passagerare antingen till ett önskat mål eller på en sightseeingtur. 

Vi avslutar så dagen hos vår advokat och tar sedan en promenad tillbaka till järnvägsstationen för resan hem – en trevlig dag i storstan…

Varje fredag spelar svenskgänget boule, som jag skrivit om flera gånger tidigare. Denna vår har vi dock varit väldigt sällsynta gäster på detta evenemang på grund av att det kolliderat med besök hos sjukgymnasten.

I fredags var vi med och då var boulen dessutom flyttad från Lorgues till Le Thoronet. Eftersom det heller inte var så många deltagare så spelade vi hemma hos Lars A, som har egen bana på tomten.

Här är värden själv redo att kasta ut.

Här står “damlaget”, Mia, Inger och Marie-Louise och förbereder sig inför nästa omgång…

Även Lillemor ingår i damlaget, men hon ägnar sig här en stund åt Elsa, som inte var så förtjust i de dunsar och smällar som blir när kulorna kastas.

I “herrlaget” spelar Lars, Mats, Margareta!, och Bertil. Vi spelar två matcher och vinner varsin, rättvist och bra…

Efter avslutat spel bjuder Mona & K-G på förrätt bestående av melon och skinka.

Det smakar alldeles utmärkt med lite bröd och vin till.

Därefter åker vi ner till en av byns restauranger, “Tournesol”, där vi fortsätter med varmrätt, dessert och kaffe.

Det finns många möjliga fritidsaktiviteter i byn, en av dem är att snida i trä. En kväll i veckan samlas man i “Foyer Rural”, som närmast kan översättas med hembygdsgården, för att snida i trä, och en gång om året har man utställning och försäljning i “Salle des fêtes”, och vi gör ett besök där.

Snidarna, både herrar och damer, finns i alla åldrar, och det är mycket fint hantverk som visas upp. (klicka för större bilder)

Det finns även möjlighet att själv prova på, både att svarva och att snida.

Utanför utställningshallen står en kille och snidar med motorsåg.

Han gör otroligt fina saker, och fort går det…
En del av hans verk finns med som vinster i ett lotteri.

Vi går på utställningen ett bra tag och det börjar så småningom suga i lunchtarmen…

Baren i centrum har börjat servera dagens lunch med vin och kaffe för 13,50€, och det vill vi förstås gärna prova.

Idag är det en kycklingfilé fylld med skinka och ost som serveras med grönsaker och potatisstomp. Mycket gott och prisvärt.

Hemma igen blir vi ståendes en stund för att beundra rosorna och jasminen som vi har vid entrén.

Det är det knappt man kan passera grinden, dels för doften och dels för alla bin och humlor som samlar nektar från blommorna.

Rivieraklubben har en medlemstidning som heter Rivieranytt, och från redaktionen där fick jag en förfrågan om jag kunde bidra med en artikel om Rosévin från kooperativet i Taradeau, vilket jag tackade ja till.

Bidraget finns med i senaste numret, men det passar ju bra här också eftersom många av er inte får tidningen. Här kommer artikeln med några extra bilder som jag lagt till:

Mitt i Departementet Var ligger byn Taradeau med ca 1800 inv. Trots sin ringa storlek har byn fyra vinslott varav två är Cru Classé, vilket det bara finns ett 10-tal av i hela departementet.

Därutöver finns ett mycket välrenommerat kooperativ, som vi nu tänker göra ett besök hos för att prova deras rosévin.

Butiken är nybyggd, den har ljus och trevlig inredning, och man ser snart att det finns mycket mer att handla än bara vin.

Med på provturen är min fru Inger samt vännerna Berit och Gunnar som också bor i Taradeau.

Vi börjar som brukligt med det enklaste buteljvinet "Les Grains" som vi dock tycker är lite i "ruffaste" laget. Men när den Engelskspråkiga systertidningen Riviera Reporter för några nummer sedan hade en artikel om vingårdar i Var , så beskrevs Kooperativet i Taradeau som ett av två "måsten", och man pekade då speciellt på detta vin som synnerligen prisvärt (3,30€).

Men vill man bara komma billigt undan, går det att köpa bordsvin i lösvikt, "en vrac", för 1,45€/L.

Vi provar sedan deras olika Côtes de Provence, som alla är gjorda på druvorna Grenache och Cinsault. Först cuvéen "Le Rougian", en utmärkt allround-rosé som kostar 4,80€ och har 50/50 av de båda druvorna. Därefter provar vi "Le Prestige" med 60% Grenache och "L’Oppidum" med 60% Cinsault, båda kostar 6,90€, och båda är utmärkta aperitifvin, men "L’Oppidum" funkar också mycket bra både till en Paella och till en kyckling.

Ska du bara sitta på verandan och ta ett glas, så måste du prova cuvéen "Le Blason" för 8,20€ – mild, nästan lite smörig och med en fin eftersmak.

Sedan finns det även en halvsöt rosé "La Douceur" – ett lite mindre sött alternativ till Sauternes, samt bubbel – både Brut och Doux. Det blir faktiskt hela åtta varianter av buteljerad rosé…

Utöver vin finns i butiken the, choklad, nougat, marmelad, getost, och en mängd olika "röror" på burk.

Det finns även ett stort utbud av drinktillbehör från Alessi, liksom exklusiva varianter av både Champagne, Cognac och Whisky.

Ett otippat inslag i butiken är "Vatten från hela världen". Nåja hela världen var väl att ta i, men vi hittar i alla fall Svenskt källvatten från Malmbergs, liksom vatten från övriga nordiska länder och några andra därutöver.

Så besök gärna Kooperativet i Taradeau när ni har vägarna förbi, eller varför inte ta en liten omväg – det är det värt. För lite större sällskap finns också möjligheter att ordna privata provningar i ett nybyggt källarvalv under butiken.

Under 2023 öppnades även en filial i Cogolin, för er som bor i södra Var.

Jag vill också passa på att slå ett slag för den årliga Vinfesten i Taradeau som hålls den tredje söndagen i November, i år för 28:onde gången den 16/11. För lite inspiration, sök på "vinfest" i min blogg.

Vad har dessa saker med varandra att göra? Ja egentligen ingenting alls… Men vi tar det från början.

I söndags var det ju val till EU-parlamentet. Vi har redan röstat på konsulatet i Nice, som jag skrivit om tidigare, så vi går bara förbi vår vallokal för att se hur det var där.

Utanför står vår kommunpolis, men allt är lugnt så hon behöver inte göra några ingripanden.

Även Mme DAVID har gjort sin plikt och lämnar här vallokalen för att gå vidare på sin vanliga kvällspromenad.

Mme DAVID är änka efter förre borgmästaren, och en mycket ansedd person i byn. Hon går varje kväll – året runt, trots sina dryga 80, promenaden runt kvarteret där vi bor.

Hon verkar ha en obegränsad mängd med klänningar och hattar, för det är nya utstyrslar så gott som varje kväll.

Nästan varje kväll stannar hon också till och beundrar blommorna i vår trädgård. Och denna kväll insisterar hon på att få prata med Inger som ju är den som ser till att det blommar… 

Och visst är det fint nu när allt blommar…

Nu har det redan blivit fredag och idag är vi lite sugna på att se hur vår potatis tagit sig, så Inger gräver upp några stånd och det visade sig vara gott om potatis – mycket över förväntan.

Så då blir beslutet att det får bli sill och gubbröra till middag, tillsammans med den fina potatisen.

Här är en del av dagens skörd, resten av “koket” äter vi kallt någon annan dag… Sedan finns det mer att gräva upp senare…

Potatisen är visserligen väldigt god som den är, med en smörklick på, men med en sillbit, lite gubbröra och en OP så blir det fantastiskt gott.

Det känns lite lyxigt med egen färskpotatis i slutet av maj…