Vi har nu varit på Svensk mark i över två veckor, men det har inte blivit av att dokumentera resan förrän nu, men det finns en förklaring…

För att ha en fast punkt när vi är på besök i Sverige, så köpte vi våras en lägenhet i Västerås, och vi har varit fullt upptagna, och även haft lite av “julafton”, när vi nu packat upp allt vi haft magasinerat i sex års tid.

Men nu backar vi bandet till slutet av juni…

Våra första sommargäster, Roffe och Anette, anländer dagen före midsommarafton och vi äter middag med dem hemma i huset.

På midsommarafton tar vi husbilen och åker till Lorgues för att  fira midsommar hos Lillemor och Volker, tillsammans med ett antal andra svenska vänner. Morgonen därpå rullar vi sedan iväg norrut, vi har en tid att passa i Tyskland, där vi ska montera luftfjädring på husbilens bakaxel för att öka stabilitet och åkkomfort.

Första natten tillbringar vi på en väldigt trevlig ställplats i Louhans, mellan Lyon och Dijon.

Den ligger utmed floden La Seille, just där denna rinner ut i Le Solnan, och har gemensam service med gästhamnen. Ett ganska vanligt “koncept” i Frankrike och Tyskland.

För 5,40€ får man utöver ställplatsen också tillgång till toalett och dusch.

Färden går vidare till Luxemburg, och en liten stad som heter Grevenmacher. Som vanligt regnar det när vi är i Luxemburg så vi tar in på en camping som ligger utefter Mosel. Kanske OK om vädret varit bra, men det känns inte som något vi kommer att återvända till…

Nästa dag åker vi utefter Mosel och gör lite stopp på några ställen. Här är vi i Bernkastel-Kues, där vi äter lunch på den gamla järnvägsstationen.

Vi hinner även med en liten rundvandring och lite shopping i den fina stan.

Vi rullar vidare utefter Mosel, och träffar bl.a. på några svenskar på cykelsemester när vi gör ett stopp för proviantering i Neumagen-Dhron.

Kvällens lite mindre glamorösa “ställplats” blir i Polch, strax väster om Koblenz, på gården till den verkstad där vi nästa dag ska montera på luftfjädring på husbilen.

Monteringen går enligt plan, och efteråt kommer “mannen från TÜV”  för besiktning och utskrift av intyg.

Vid 14.30-tiden rullar vi vidare för att ta oss till nästa planerade övernattning i Greven. Dit är det 25 mil och ungefär halvvägs, så stannar vi till på en rastplats för att ta en kopp kaffe.

När vi stannar väller det ut vit rök från huven, och det ser nästan ut som om det brinner. Det visar sig dock snart “bara” vara vattenånga, men jag hittar ingen läcka…

Vi fyller lite vatten och kör vidare, men efter ett par mil larmar bilen om låg kylvattennivå. Ny fyllning, men nu går det bara en mil innan larmet kommer igen.

Vi kör av vid nästa avfart för att hitta på någon bättre lösning. Klockan har hunnit bli fem så vi ställer in oss på att det måste bli bärgning till någon ny trevlig “ställplats” på en verkstad.

Kollar dock först i GPS:en, dit jag – för säkerhets skull laddat ner koordinater till alla Mercedes-verkstäder. Ser då att det finns en verkstad bara 4 km från den plats vi står på, så det blir ny vattenpåfyllning och körning dit.

Den har naturligtvis precis stängt, men en förman som inte hunnit lämna verkstaden kollar på bilen och vi får köra in på verkstaden. Han tar hjälp av ytterligare en mekaniker som inte hunnit iväg, och snart hittar man den trasiga slangen. Den var lite för lång, och har legat och skavt mot en metallkant och så småningom nötts sönder.

Slangen går till en värmeväxlare i husbilen som monterats av husbilstillverkaren, så Mercedes har inte någon reservdel. Istället kapar man slangen och skarvar i med en bit kopparrör, och redan en timme senare, ca 18.30, kan vi fortsätta vår färd.

Vi kör vidare mot det planerade målet i Greven, där vi hälsas välkomna med denna trevliga skylt vid infarten.

Även här är ställplatsen, som ligger vid floden Ems, kombinerad med en gästhamn. För 9,50€ får vi en stor fin gräsplats, med tillgång till toalett och dusch. I hamnen finns också en trevlig restaurang. Och på morgonen kommer en varubil med färskt bröd och andra frukostvaror…

Dagen därpå kör vi vidare till ställplatsen i Heiligenhafen, där vi ofta ligger över när vi åker via Puttgarden. Det blåser rejält på kvällen, så det blir bara en kort promenad på den nya bryggan som byggts där.

Dessbättre är det lite lugnare när vi följande morgon åker färjan till Rödby. Sedan blir det bron till Malmö och E6:an uppåt.

Vi stannar för lunch ute vid Kullens fyr, hos “Rut på Skäret”…

…där vi äter den berömda “Äggakagan” med fläsk och rårörda lingon.

Trots att vi är ordentligt mätta i magen går vi efteråt till “Flickorna Lundgren” och dricker kaffe och äter vaniljhjärtan i deras vackra trädgård.

Vi gör en övernattning till på vägen till Västerås och det blir på den vackra ställplatsen utanför Kungsbacka som heter Smarholmen. Där står man utan avgift, och kan njuta av havet och den fina Svenska naturen. Där träffar vi även några andra husbilsåkare som vi haft kontakt med tidigare i Husbilsklubben.

Så är vi sedan några dagar tillbaka hemma i Taradeau igen efter 8 veckors bortavaro. Vi har haft ett fantastiskt fint väder i Sverige, medan både upp- och nerresa bjöd på en hel del regn och rusk.

Som vanligt räckte inte tiden till att hälsa på alla man skulle velat träffa, och i år blev det extra svårt eftersom det gick åt en hel del tid att ställa i ordning lägenheten vi skaffat i Västerås.

Förra årets dåliga väder var delvis en “trigger” till att lägenheten skaffades just nu, så det är ju lite typiskt att denna sommar då bjöd på väder så man nästan önskat att man hade stått med husbilen på en camping med bad…

Vi välkomnas hem av Robban med familj som bjuder på middag. De är sist ut bland dem som hjälper till att sköta om pool och trädgård när vi är borta.

Vi välkomnas också av vår “husödla” som jagar insekter i taket på uterummet.

Nu väntar några dagar med tvätt och urpackning av det som finns i husbilen med hem från Sverige.

Där har vi bland annat tre fönsterbänkar i granit från Peter. De ligger nu på plats, och visst blir det snyggt?

Augusti har bjudit på fantastiskt fint väder, det enda regn vi haft är på nerresan till Frankrike i början av månaden.

Här nere har temperaturen på eftermiddagarna legat över 30 grader hela månaden. Det för med sig att vi har är ganska mycket hemma, då det är lite för varmt för att göra några längre utflykter. Vi nöjer oss med täta avsvalkningar i poolen.

Den 14-15/8 är det dags för Taradeaus årliga festdagar, med mat och dans på torget, jag nöjer mig med en bild från det avslutande fyrverkeriet på idrottsplatsen.

Bara ett par dagar senare är det dags för hantverksmässa – en annan återkommande sommaraktivitet.

Det finns massor av prylar, mer eller mindre vackra och mer eller mindre onödiga… men vi köper lite småsaker innan vi sätter oss i skuggan på caféet och tar en öl.

Jag har skrivit om personer som flyttat ner hit, men för första gången, sedan vi kom hit, har ett permanentboende par, i vårt umgänge, sålt huset för att definitivt flytta tillbaka till Sverige. Dom har bott härnere i 12 år, dubbelt så länge som vi…

De flyttar i början av September till Västerås, där dom som vi har barn och barnbarn, så vi kan ses på somrarna då vi ju tillbringar dem där.

Många av våra svenska vänner är kvar i Sverige ännu, men här träffas vi som är på plats för att äta gemensam lunch med Bert (t.v.) och Maggan (i mitten).

En rapport om “husödlan” kan jag inte låta bli. Här sitter den i typisk jaktställning och det ser ut som att det tänkta bytet är helt paralyserat.

Bilden här är vriden, i verkligheten sitter ödlan i taket och insekten på väggen. Det blir dock ingen fångst denna gång, efter att ha suttit still i flera minuter drar ödlan därifrån, kanske skrämd av något…

Avslutar med ett par bilder av nya grillen. Till höger bild på premiärgrillningen, kycklingfiléer som senare lades i folie tillsammans med honung för att baka färdiga.

Vi har också haft besök, Sara med familj har varit nere en vecka. Det har blivit mycket plaskande i poolen, men vi har förstås även varit till havet, här en bild från St Aygulf…

… och här är vi på lunchutflykt till Port Grimaud.

På tallrikarna finns både Moules frites och Pizza.

Innan vi åker hem tar vi en båttur som går runt i kanalerna, där husen har en egen båtplats utanför dörren.

Vi har haft besök av systrar i en vecka. Det är dels min syster Marianne, och dels en av Ingers systrar Gunbritt och svåger Göran.

Här väntar vi på maten på “Välkomsträffen” på en restaurang i Saint-Laurent-du-Var.
Fr. vänster Inger, Göran, Marianne och Gunbritt

Det blir lite utflykter, marknadsbesök, trevliga luncher och bad i havet under veckan.

Lite badbilder från Görans kamera tagna i St. Aygulf respektive Les Issambres…

En dag gör vi en utflykt till Italien för att återigen besöka en favoritrestaurang, La Locanda Degli Ulivi, på “Colla Bellas höjd”.

Här serveras “hemlagad mat” i riklig mängd, där allt kommer från gården, från vin och olja till kött och grönsaker. Någon meny finns inte, enda frågan är vad man vill dricka. Vi serveras 6 rätter med antipasto, 2 rätter med pasta, 2 rätter med kött följt av dessert och kaffe. Mätt är bara förnamnet… Titta gärna in på denna länk;
http://www.agriturismo.it/it/agriturismi/liguria/imperia/LaLocandadegliUlivi-8970663/index.html 
Eller deras hemsida  http://www.lalocandadegliulivi.it/         
Eller https://www.facebook.com/LaLocandaDegliUlividolceacqua

På hemvägen stannar vi till strax ovanför restaurangen och smakar på Björnbären i de Björnbärssnår som fortfarande växer där.

Vi är dock lite för tidiga för det, de är inte riktigt mogna ännu och därför lite hårda.

(Foto Göran)

Dessutom är det försent för att vi ska höra Näktergalen sjunga i björnbärssnåren, den hörs bara på våren…

Men vi njuter av den fina utsikten. Vi befinner oss på över 500m höjd, och ser här ner på den lilla byn Perinaldo, som ligger strax norr om restaurangen.

Men man ser också ner till byn Dolceacqua, där man påbörjar klättringen upp till höjden. Den är värd ett eget besök med sina gamla fina hus och smala gränder, och där finns också gott om bra restauranger.

På hemvägen tar vi en liten sväng in i Monaco och Göran tar lite bilder på alla bilarna utanför Casinot medan vi kör.

I år fyller både svåger Göran, kompis Hasse och jag 70 år. För tio år sedan, när vi fyllde 60, så träffades vi nere i Frankrike för att gemensamt äta middag för att fira våra 180 år. Det blev den 27/9, lite medelpunkt av våra födelsedatum.

Den gången valde vi en restaurang i Gourdon, strax norr om Grasse, “Örnnästet”, som mer eller mindre “hängde” på en klippvägg och varifrån man hade en fantastisk utsikt över dalen.

Den är dock stängd sedan ett antal år på grund av något säkerhetsproblem.

Så denna gång, nästan exakt 10 år senare, när vi åter träffas härnere så väljer vi lunch istället för middag, och en restaurang i Les Arcs, Le Logis Du Guetteur, som är en del av den medeltida by som bevarats där.

http://www.logisduguetteur.com/

Maj och Hasse kommer på fm, och vi börjar med ett besök på den “Vide Grenier” – loppmarknad som äger rum samma dag i Taradeau.

Det blir inga inköp och vi är snart hemma igen för att ta en kopp kaffe, innan vi åker iväg till lunchen.

När vi kommer till Les Arcs så är det lite blåsigt, så istället för ute på terrassen, där vi bokat, så sitter vi i den inglasade delen.

Vi får först lite aperitiftilltugg och därefter en liten aptitretare. Vinet kommer från Saint Martin i Taradeau, en av byns två “Cru Classé”-vingårdar.

Till förrätten väljer alla en tomat-tartar med mozzarella.

Inger äter sedan fisk, medan övriga väljer en anka med mos på sötpotatis.

Efter dessert och kaffe är vi mätta och nöjda, allt har varit utmärkt, inklusive betjäningen.

Hemma avslutar vi med en kopp kaffe till på baksidan, innan  Maj och Hasse återvänder till Grasse.

Ja, så heter en resebyrå som ordnar cykelresor i en mängd olika vindistrikt, bland dem Provence. Jag har stött på dem några gånger när dom passerar vår lilla by.

I torsdags var det dags igen, så Gunnar och jag går tillsammans till “Place de boule” där dom har lunchuppehåll. Här flockas några av deltagarna kring buffébordet som reseledaren Sara dukat upp.

V i får en trevlig pratstund med flera av cyklisterna, och det är många som vill veta mer om hur det är att leva och bo i Frankrike.

Det verkar vara ett väldigt trevligt sätt att semestra på, och alla som vi pratar med lovordar arrangemanget, och speciellt reseledaren Sara som ordnar fantastiska luncher med olika teman varje dag. Eller som en av deltagarna säger, vi äter middag på kvällarna på hotellen där vi bor, det är helt OK, men dom går inte upp mot luncherna…

Här är det dags för dessert, pärontårta, och eftersom det är veckans sista lunch blir det lite bubbel till.

Kolla gärna själva på http://merlotresor.se/

Så här sen vinskörd har vi inte varit med om sedan vi flyttade hit. Normalt inleds den de sista dagarna i Augusti, men på grund av det kalla vädret under blomningen i våras så blev fruktsättningen kraftigt försenad.

De fina skördemaskinerna putsas och servas, men tiden går och inget händer.

Det är först den 14 September som det första lasset med Cinsault-druvor når fram till kooperativet – mer än två veckor senare än normalt.

När vinskörden är klar är det sedan dags för vildsvinsjakten. När den drar igång brukar vi åka iväg ner till “havet” med husbilen en vecka medan det värsta skjutandet håller på. Men i år kan vi inte vänta på det utan åker iväg i slutet av September, eftersom många campingar stänger någon vecka in i Oktober.

I år väljer vi att testa Camping les Mûres, som ligger bredvid Camping de la Plage, den vi brukar stå på. Vi står ca 100m från vattnet så vi slipper värsta sandstormen om det blåser…

Campingarna ligger nära Port Grimaud och mitt emot St Tropez.

En dag bjuds vi på en annorlunda underhållning när fyra brandbekämpningsplan, Canadair CL-415, övar tankning av vatten precis utanför stranden.

Trots att det samtidigt är stor regatta i St Tropez så övar man i en smal ränna inte långt från alla segelbåtar.

Medan vi är här är det också dags för terminens första vinprovning med Munskänkarna. Det är en väldigt påkostad provning av vita Bourgogner under ledning av Mats Burnert från Göteborg. Så vi gör en “utflykt i utflykten” för att närvara där.

Vinerna går inte av för hackor, och det är roligt att prova sådant man normalt inte köper. Det dyraste vinet, en Montrachet längst till höger, kostar 550€ för en flaska.

Eftersom vi är 45 personer går det åt tre flaskor av varje, men dessbättre är den dyraste flaskan sponsrad av en bank – tack för det.

Efter ytterligare ett par dagar vid havet styr vi husbilen tillbaka till Taradeau igen.

Lördag den 11/10 är det dags för besök hos Maj och Hasse i Grasse, där vi äter en utsökt middag på kvällen. Dagen därpå gör vi sedan sällskap till invigningen av Villa Ingeborg, Svenska kyrkans och Rivieraklubbens nya gemensamma hus i Cagnes-sur-Mer som ersätter den gamla Stillegården.

Bandet klipps av Prinsessan Christina, fru Magnusson, här flankerad av Kyrkorådets ordförande och stadens borgmästare.

De 550 närvarande bjöds sedan på en riklig och god buffé.

I veckan har vi även hunnit med att prova årets surströmming. Det är Lillemor och Volker som bilat till Sverige och “importerat” några burkar.

Det blir lite manfall pga. sjukdom men vi är 10 personer som griper oss an de små fiskarna och alla tillbehören. Det är inget fel på smaken, och även stämningen är god trots att det kommer en regnskur. Vi sitter dock skyddade under tak i deras poolhus.

Det var länge sedan jag skrev något, så det blev en lång omväg kring vinskörden… men nu är den som sagt över, och det är istället dags för vildsvinsjakten – inget som uppskattas av Elsa.

Det har varit mycket nu – som man brukar säga, så tiden har inte räckt riktigt till för att skriva i bloggen också, här kommer en liten rapport.

I slutet av oktober åker jag en långhelg till Sverige för att vara tillsammans med sönerna Magnus och Marcus som vill ordna ett lite tidigt firande av min kommande 70-årsdag, och jag vet inte vad som ska hända…

Börjar dock med en “fridag” i Västerås för lite shopping samt träff med de barnbarn som bor där. Det blir lunch med Henrik och middag med Freddie eftersom deras respektive arbeten inte medger att vi äter samtidigt.

På fredagen blir det först en nostalgitripp i en gammal V4, det var några år sedan man körde en sådan senast.

Efter lunch ute på Hässlö går färden vidare till den halkbana som finns där. Vi har banan för oss själva, och en kunnig instruktör ger oss både nyttiga kunskaper och mycket körtid för att exemplifiera olika vägförhållanden.

Här är det Magnus bakom ratten…

När vi är klara byter vi halkövningsbanans SAAB mot V4:an och nu är det Marcus tur att köra den.

Tillbaka igen till Agnegatan för bilbyte, klädbyte, packning och vidare färd till Gävle, där vi ska tillbringa två nätter på gamla CH, som numera är ett Scandichotell. Efter en promenad runt i stan äter vi Italiensk buffé på hotellet.

Morgon därpå blir det först en promenad i stan igen och sedan åker vi ut och kollar på Mackmyras gamla destilleri, som numera ligger i malpåse sedan det nya destilleriet inne i Gävle tagits i bruk.

På det gamla bruksområdet ligger också ett stall med islandshästar, och nästa aktivitet blir ett par timmars ridning där.

Stallet bjuder på kaffe och smörgås när vi ridit färdigt, och efter det åker vi ut till Mackmyras nya gravitations-destilleri.

Namnet har det fått av att man byggt det på höjden och att man istället för pumpar använder tyngdkraften. En paternoster-transportör hissar maltkornen till toppen av byggnaden, men sedan tar sig mäsken, och senare destillatet, neråt utan att ytterligare energi används för transport.

Rundvandringen, först i destilleriet och sedan i “skogslagret” tar en dryg timme. Vi hittar faktiskt också vårt fat, ur vilket vi har begärt ur 10cl för att provar lite senare på em.

Det har nu legat på fatet i 2,5 år och har en överraskande god smak. Det känns som att det nästan skulle gå att tappa nu – och troligen blir det lite för länge att lagra i de tänkta 5 åren. De små 30-litersfaten gör att åldringen går fortare.

Vi bestämmer oss för att åka tillbaka våren 2015, då det lagrats i 4 år, och göra ett nytt prov.

Efter provningen tar vi taxi till restaurang Fullriggaren och äter en riktigt god middag. Här är varmrätten – en älgwallenbergare.

På söndagen tar vi det lugnt och gör en ordentlig rundtur till fots innan vi påbörjar hemresan.

På kvällen tar jag sista arlandabussen och sover på Radisson då flyget går redan 06.20.

Även hemresan blir en speciell upplevelse, då jag åker i cockpit hela vägen. Här är starten från Arlanda, där det var molnigt.

Större delen av resan är molnig, men ner i Nice är det fint, landningen finns att se på min Facebooksida.

I Nice väntar Inger och Elsa, och det är skönt att var hemma igen efter en väldigt minnesvärd och rolig långhelg i trevligt sällskap.

Det är inte lätt att hitta på rubriker, så det får bli en uppföljare till förra inlägget, men man skulle också kunna lägga till undertiteln – mycket mat blev det – igen…

Förra torsdagen, några dagar efter hemkomsten från Sverige, är vi bjudna på pizzalunch hemma hos Lars H.

Lasse har precis färdigställt ett nytt “utekök” med både grill och pizzaugn – riktigt fint bygge.

Första pizzorna är klara och Mona och Inger tar plats vid bordet.

Det syns att det inte är första gången Lasse står i köket, och preparering av pizzorna går fort. Kalle och Lillemor väntar på sin tur…

… och snart har alla varsin pizza på tallriken, det smakar väldigt bra.

Efter pizza är det ju inte nödvändigt att äta full middag, men vi har sedan länge en inplanerad sådan, eftersom vi bjudit hem Maj och Hasse från Grasse. Dom ska också stanna kvar över natten och följa med på vårt boulespelande på fredagen.

Här smakar vi förrätten med räkor innan det är dags för “Pulled porc”.

Fredag fm är det alltid boule med vännerna i Lorgues, och vi beger oss dit alla fyra.

Upplägget är det vanliga, damer och herrar delar upp sig på två lag var, som sedan möts inbördes.

Därefter spelar vinnande damlag, här Lillebil, Margareta och Marie-Louise final mot herrlaget med Staffan, Lars och fotografen.
(Denna gång vann faktiskt herrarna…)

När vi spelat klart blir det först aperitif på banan…

… varefter vi beger oss till något näringsställe och äter lunch. Eftersom det är Alla helgons dag i Frankrike är dock de flesta ställen inne i byn stängda, så vi åker till Restaurang Pinede, mellan Les Arcs och Le Muy.

På lördagen, som är Alla Helgons dag i Sverige, tar vi det lugnt hemma och tänder lite ljus…

Berit och Gunnar har lånat en lägenhet i Saint Raphaël, och dagen därpå hälsar vi på dem för att äta söndagsmiddag “vid havet”.

Här väntar Berit och Inger medan servitören filerar fisken…

… en ugnsbakad Dorade som smakar utmärkt.

En café gourmand efteråt är inte heller inte fel…

Idag är det helgdag – Vapenstilleståndsdagen, efter Första Världskriget 1918. Det uppmärksammas i alla Frankrikes kommuner med blom- och kransnedläggning vid de minnesmonument som finns.

Så även i Taradeau förstås, och vi beger oss till platsen för vårt monument för att närvara vid ceremonin.

Här talar Borgmästaren…

… och lägger sedan ner en stor blomsterbukett vid monumentet.

Det följs av fler blomsteruppvaktningar från olika organisationer…

… och därefter spelas först Tapto och sedan förstås “La Marseillaise”.

Alla har sina finaste uniformer och även vår Närpolis har klätt upp sig dagen till ära.

Efter ceremonin tar vi en promenad utefter floden som rinner genom byn. Då stöter vi på denna Häger som “fiskar” i det strömmande vattnet.

På väg hem när vi passerar grannen längst ner hoppar deras katt Albert ut ur staketet för att hälsa på Elsa, som han gillar väldigt mycket.

Vi har fint väder med sol och en temperatur på 20 grader, men nu (sen kväll) har det krupit ner till ensiffrigt, så vi har slagit på värmepannan, det börjar bli höst…

En annat återkommande höstaktivitet är att klippa Mullbärsträdet, och det har vi gjort i veckan. Här är FÖRE-bilden.

Man blir lika överraskad varje gång. Hur är det möjligt att grenarna kan växa ut så mycket på en sommar, många är över 4 meter och den längsta är nästan 6…

Så här ser det ut efteråt.

Våra f.d. grannar från Bålsta, Lena och Anders är nere i Nice några dagar i samband med att Lena fyller 60.

För att visa lite hur vi bor och har det här nere så hämtar vi upp dem vid hotellet en morgon(igår). Vi kör kustvägen och börjar med att ta en kopp kaffe strax utanför Nice.

I Frejus är det sedan dags att äta lunch.

När vi kommit hem till oss inleder vi med ett glas Champagne för att fira Lena. Därefter gör vi ett studiebesök på vinkooperativet, där vi  också provsmakar och handlar lite.

Tiden går fort när man har trevligt, och det blir sen kväll innan vi åter tar bilen mot Nice.

Som brukligt är det vinfest i byn den tredje söndagen i November, i år för 27:de gången. För vår del är det sjätte gången… Regnet har hängt i luften tidigare i veckan men söndagen blir fin och inga arrangemang behöver ställas in.

Vi börjar med att gå på mässan i kyrkan, dit man fraktat in en liten vintunna med årets nya vin, och placerat den framför altaret.

Borgmästaren tar upp lite vin ur tunnan och häller det i kalken och sedan välsignas det av prästen.

När vi kommer ut efter mässan paraderar en del bybor, klädda i gamla hembygdsdräkter, med fina blomsterkransar.

I år ska vi, för första gången, inte delta i den lunch med tillhörande underhållning som alltid anordnas i Salle du Fête, utan vi ägnar istället mer tid åt alla marknadsstånd och andra aktiveter som finns.

Det är ett stort antal “knallar”, som säljer korvar och skinkor, men även ostar, kryddor, bröd, olika olivinläggningar och naturligtvis vin.

För det senare ändamålet köper man ett glas som man sedan kan använda för påfyllning både här i stånden och uppe på kooperativet.

Vid 11-tiden startar så paraden.

Här gamla redskap dragna av både hästar och traktorer. Det finns maskiner från 20-talet fram till dom klassiska gråa Ferguson-traktorerna.

Även en del gamla lastbilar och söta husdjur får plats i liksom några orkestrar…

När paraden är över är det dags att bege sig till kooperativet för att provsmaka årets nya vin. Men först ska det hållas tal av Borgmästaren och andra Honoratiores…

Bacchus är naturligtvis på plats, och jag kan avslöja att det i tunnan också finns plats för en del karaffer med vin.

Efter knytislunch hemma hos Sandströms ger vi oss ut igen och nu är det aktiviteterna på parkeringen som lockar. Där har man, förutom de gamla fordonen, även samlat en massa stånd där gamla hantverk demonstreras, allt från smedja till klippstuga.

Även lite djur får plats, både stora och små…

Som sagt håller sig vädret fint hela dagen, men på måndagen börjar regnet som sedan håller på lite då och då hela veckan efter.

För några veckor sedan dök det upp ett brev från Borgmästaren där han hälsade mig välkommen till årets julmiddag. Den riktade sig till alla som under innevarande år fyller 70 eller däröver. Mot en avgift får man även ta med sig sin partner om det är så att hon/han inte också uppnått rätt ålder.

Så var det dags i går, och vi går dit utan större förväntningar tillsammans med Berit och Gunnar som också kvalar in…

Men det är en rejäl överraskning som väntar oss, en vackert dekorerad festsal…

Scenen är förberedd för underhållning, och vid varje kuvert finns ett menykort som skvallrar om att det kommer att bli mycket mat…

Det är dukat för ca 120 personer, och när vi pratar med våra bordsgrannar förstår vi att detta inte är något konstigt, det är så här det är varje år…

Borgmästaren hälsar välkommen. Hela “kommunstyret” är på plats, och det är denna fina församling som också utgör kvällens serverings-personal.

Först en aperitif med lite tilltugg, och därefter förrätt med pilgrimsmusslor och andra havets frukter inbakade i en tunn pannkaka. Till varmrätt blir det färsfylld kycklingrullad och efter den blir det ost på salladsbädd.

Det är musikunderhållning under hela middagen och här dansar några i kommunstyret in med desserttallrikarna.

Till desserten serveras bubbel, som hälls upp av Borgmästaren personligen…

Underhållningen sköts av en liten trio som med täta instrument- och klädbyten serverar det ena fina numret efter det andra…

Och det är full fart på dansbanan…

Här lite “Haremsdans”

Fransoserna är duktiga på dans och det finns många kollektiva dansvarianter.

Lunchen börjar kl. 12, och inte förrän strax före sex tystnar musiken och det är dags att gå hem.

En verkligen trevlig tillställning är det, och det känns nästan lite märkligt att kommunen, varje år, bjuder på denna tillställning inför jul till alla innevånare över 70år.

Så nu ser vi fram mot samma fest nästa år…

Denna gång är det dock min egen, och först vill jag passa på att tacka alla för uppvaktning, blommor och presenter – det blir en dag som jag kommer att ha i minnet länge.

Vi firar med att bjuda på traditionellt svenskt julbord. Vi bär ut möblerna på baksidan och dukar för 40 personer och det blir nästan “lapp på luckan”.

Vädret är fint med strålande sol, så vi kan som tur är ta aperitifen utomhus.

Bland gästerna fanns både grannar på gatan…

och vänner från “svenskgänget” runt Lorgues.

Eftersom mer än hälften av gästerna är fransmän är det lite spännande att se hur dom uppfattar julbordet. Men det går väldigt bra och konstigt nog är det mest sill och nubbe som man tycker är väldigt gott, så det blir snabbt hög stämning vid deras bord.

Dessvärre var jag inte så flitig med kameran så det blir inga fler bilder, men som sagt – en väldigt trevlig och minnesvärd dag blev det.

En riktig god jul önskas alla bloggläsare. Vi har visserligen 15 grader varmt, men det är regnigt och grått så det känns inte riktigt som julafton.

Som kompensation har vi dock pyntat huset så det är lite juligt, både ute…  

och inne…

Men dagens stora händelse är att vår Elsa fyller 10 år – på självaste julafton… Här är hon på morgonens paketöppning.

Efter paketöppningen smakar det bra med lite Foie gras. Vi får också smaka – med ett glas Champagne till…

I Söndags var vi till Saint Raphael för att ta vår förmiddags-promenad på marknaden. Man har även öppnat den speciella julmarknaden i hamnen, men det var lite för tidigt på dagen så det var nästan inget folk där. Årets tema var “Smurfar”.

Klockan sex på kvällen inleder man det fina ljusspelet på fasaderna runt hamnen, och då blir det nog fullt med folk runt stånden.

Vi går istället in i kyrkan och tittar på krubban, som här är en hel liten stad…

Innan vi åker hem igen så passar vi på att äta lunch ute medan det fortfarande är fint väder, man kan se att molnen är på väg…

Men åter till julafton… Vi äter som vanligt jullunch med sill, jansson, dopp i grytan, revbensspjäll, köttbullar, prinskorv, skinka och förstås grönkål.

Efter en stund framför TV:n med de obligatoriska programmen ska vi klockan sju gå upp till kommunhuset, där Borgmästaren bjuder på “Vin chaud” – motsvarigheten till vår glögg. Därefter åker vi till Josiane och Staffan i Lorgues för att äta fransk julmiddag.

Efter svenska mått mätt är det lite sent att komma med nyårshälsningar så här långt in på året, men här är det normalt.

Under hela januari så önskar man varandra “Bonne année et bonne santé”, dvs ett bra år och en god hälsa.

Vi firar nyår med knytis hemma hos Lars och Marie-Louise i Le Thoronet. Det blir inte riktigt “knytis”, utan för att få en sammanhållen meny så fixar värdparet mat & dryck, men vi delar på kostnaderna.

Här öppnar Volker och Östen ostronen, som är dagens aperitif. Vi är 12 personer så många ostron blir det…

Det är lite för kyligt ute, så vi avnjuter dem inomhus tillsammans med ett glas Champagne.

Till förrätt blir det sedan Foie Gras som följs av en delikat Sjötunga. En väldigt god dessert avslutar måltiden.

Vid tolvslaget lyssnar vi på Jan Malmsjö via datorn, men några raketer skjuter vi inte, det är inget man som privatperson gör, vi har inte ens sett något ställe som säljer såna här.

Det är en väldigt trevlig tillställning och det känns skönt att ha bokat rum på ett hotell i närheten, så vi sova och äta frukost innan vi kör hem.

I veckan drabbades vi av en sorglig nyhet. Elsas kompis Albert, en av grannarnas katt, dog efter att ha blivit akut sjuk.

Varje gång han var ute, när vi gick förbi tomten, hoppade han över staketet och kom fram till Elsa. Ofta la han sig på rygg och rullade runt framför henne.

Albert var en ovanligt trevlig och social katt som spred mycket glädje i grannskapet. R.I.P.

Så var det dags igen för årets “skatteåterbäring”, dvs. den kvällen när Borgmästaren bjuder på vin med tilltugg i Salle de Fête. Mycket folk har samlats i festsalen – gratis är gott…

Han berättar sedan om hur duktig han varit under det gångna året, men i år får vi inte veta något om hur bra det ska bli i år. Det är nämligen valår, och då vill han inte utlova något om hur det skulle bli, eftersom ha formellt inte vet om han får fortsatt förtroende… och valkampanjen har inte startat ännu…

När han pratat färdigt är det dags att kasta sig över borden med tilltugg, många bord med godsaker finns det, och nya fat bärs hela tiden in, så ingen behöver gå hungrig hem.

Även vinet är “à  volonté” som det heter… dvs så mycket som behövs.

Vädret fortsätter att var ostadigt. Vi har nu fått 125 mm på två dygn. Så i vår lilla å flyter det på ordentligt…

Men det är inte någon fara, även om det går över nivån på den gångbro som normalt skulle ses på den här bilden.

Vid översvämningen 2010 fick nästan 500 mm på samma tid, och då var dessutom ån inte rensad, vilket den är nu.

På förmiddagen tar vi en biltur runt till de andra vattendragen i omgivningen och i Roquebrune, ca 20 km härifrån, är sjön översvämmad och sommarrestaurangen där står under vatten.

Inne i Frejus ser vi årets första utslagna Mimosa, så det finns hopp om vår. Det ser faktiskt lite ljusare ut på himlen nu också, och det ska bli soligt i veckan säger man på meteon…

Ett slitet uttryck, men det känns rätt  nu. Vi har ju haft ett efterhängset lågtryck hängande över oss en längre tid, men idag är det plötsligt blå himmel, 15 grader i skuggan och SOL.

Så vi beslutar oss för en promenad nere vid kusten för att se lite hur det ser ut där efter ovädret. Vi kör till St-Aygulf och går utefter den “vandringsled” som gjorts där mellan stranden och bebyggelsen.

Ibland går man på gjutet underlag eller trappor, och ibland är det klippor, stenar eller sand. Bitvis har leden förstörts av ovädret, och det ligger mycket bråte på stranden.

Det blir en hel del städarbete för kommunen innan alla turister kommer.

Vi lämnar så småningom stranden för en tur genom Botaniska trädgården.

Mimosan har inte börjat blomma allmänt ännu, men här i parken hittar vi en som är lite på gång…

På vägen hem passerar vi Roquebrune och konstaterar att vattnet nu sjunkit undan från Palaysons vinfält – i Söndags såg man inte vinstockarna. Men det ser ju inte så roligt ut efteråt… (klicka på bilden så syns det bättre)

Även vid Restaurant du Lac har vattnet sjunkit, men räddningstjänsten jobbar fortfarande med röjningen.

I förra inlägget besökte vi bland annat St-Aygulf. Det är ett av våra favoritmål när vi ska bada i havet på sommaren, men vi har även sneglat lite åt en campingplats där för vår vanliga höstvecka vid havet.

Campingen ligger precis bakom hotellet, och när vi rekade där i onsdags kom vi på idén att äta söndagslunchen där, så vi går in och bokar.

Det är lite “Stadshotells-varning” med en jättestor matsal med klassiska möbler både i den stora glasverandan och i våningen innanför, men den blir helt fylld till lunch trots att det är lågsäsong.

Vi har fin utsikt och ser Frejus och Saint-Raphael på andra sidan viken. Här är aperitifen serverad.

Dom har en väldigt prisvärd “Menu de Jour” med en stor förrättsbuffé, men eftersom Inger fyller år i morgon så firar vi det med att välja ett annat alternativ. Det var ju ett tag sedan jag visade matbilder, så här kommer det några…

Till förrätt väljer Inger en anrättning med krabba och frukt, medan jag tar en Foies-gras-bakelse med fikonmarmelad.

Som första varmrätt blir det dels en risotto med pilgrimsmusslor och dels en filé på havsabborre med några olika grönsakspuréer.

Kötträtterna är en Oxfilé med tryfferad potatispuré för Inger och ett ankbröst med grönsaksspett för mig.

Det börjar bli fullt i magen så Elsa, som hittills fått nöja sig med vatten, får smaka lite både på filén och ankan.

Efter detta så är det dags för osten, i detta fall en crème på roquefort och en bit chèvre.

Till dessert väljer vi båda “Crème Brûlée” och här serverar man den flamberad, så den får brinna klart vid bordet medan sockret bubblar och blir brunt – trevligt.

En kopp kaffe sitter bra som avslutning innan det är dags att bege sig hemåt.

Sammanfattningsvis är det ingen stor kulinarisk upplevelse men mycket gott och vällagat. Trevlig betjäning och ett fint läge gör det prisvärt – ett ställe som vi nog kommer tillbaka till.

Egentligen handlar ju denna blogg mest om livet i Provence, men på begäran ska jag skriva lite om min Thailandsresa. Det passar dessutom bra just nu eftersom det är lite “bloggtorka”.

Jag gör resan för att hälsa på min gamle vän Bertil U som sedan några år bor i Thailand. Han har besökt oss i Frankrike två gånger, så nu är det verkligen min tur att hälsa på honom.

Han bor ståndsmässigt strax utanför Ban Phe (öster om Rayong) i ett nybyggt hus. (För större bilder – klicka på dem.)

Klimatet är perfekt, dryga 30 grader både i luften och i poolen. så egentligen skulle det räcka att chilla här vid poolen, men vi hinner naturligtvis med lite utflykter också.

Jag träffar också några av Bertils vänner, och här sitter vi hos Thord och Pim och blir bjudna på lite förfriskningar i värmen.

Vi gör även sällskap med dem till “Tamnanpar” eller Classic-Forest, en Resort med en “djungel-restaurang” som är ett måste att besöka om man är i trakterna.

Här kan man hyra sig en bungalow och man kan besöka vattenlandet och mycket annat. Vi gör en tur i parken innan vi går till restaurangen.

Restaurangen är “grisfeststor” och består av flera avdelningar, och när vi går in vår del av den välkomnas vi av musik från ett litet band.

På Thailändskt maner beställer vi in var sin rätt och sedan delar vi på “allt”. T.v. ser vi stekt hjort respektive krokodil, och t.h. först en stark soppa och sedan skaldjursgratäng samt syrade grönsaker.

T.v testar jag en riktig “kungastol” som står inne i ett av “rummen” på restaurangen. Även toaletten är arrangerad ute i det fria – inredningen är byggd runt träden.

När man är i Thailand måste man ju passa på att få lite massage och fotvård, jag besöker därför “Jimpa och Arne” ett par gånger – här är det fotvård på gång.

Det är billigt att leva här, fotvården som tar 30 min för två personer kostar 150 Bath dvs. 30 Kr. Helkroppsmassage av två personer i 60 min kostar 60 Kr.

Soppan som vi här äter till lunch kostar 25 Bath dvs 5 Kr…

Här har Mats kommit med sin “Saräng” för att vi ska åka och äta middag.

Vi är nu på väg till Wangborn, en restaurang några km bort. Som ni ser på filmen så finns det även Saränger med tak.

Det är någon km ner till närmaste strand, men här har vi åkt ytterligare några km till “Coca-Cola beach”, det är 27 grader i vattnet.

Stranden och restaurangen sköts av Nirot och hans familj.

Vi hinner också med att sätta upp en vinhylla i baren i huset, och därefter åka in till Rayong och bunkra lite vinflaskor att fylla den med.

Tiden går fort och snart är det dags att säga farväl till Bertil och hans hundar Gin och Tonic, som här sitter vid köksdörren och väntar på mat (Gin t.h.).

Tack Bertil för en trevlig vistelse som gav mersmak…