När jag tittar in på bloggen, ser jag att jag inte presterat något inlägg på länge. Kan inte fatta att tiden går så snabbt…

Kommer då att tänka på att det i dagarna är 6 år sedan vi skrev på kontraktet på huset, och att vi nu har bott här permanent i mer än fem år.

Precis som när vi flyttade till Bålsta -96, så sa vi att Frankrike är ett “femårsprojekt”. Det blev 11 år i Bålsta, undrar hur länge det blir här…

Det började som en dröm om “värmen”, som sedan förtydligades i “Södra Frankrike”, och letandet efter hus startade. När sedan Inger fastnade för den här bilden blev det väldigt tydligt.

Och efter att ha tittat på väldigt många hus, blev det faktiskt så att vi köpte det vi såg först.

Hur blev det då? Ja naturligtvis inte alls som vi trodde, utan faktiskt mycket bättre…

Vi är inte, som vi förväntade, ensamma här, vi har många vänner. Naturligtvis är de flesta Svenskar eller Skandinaver, men vi har blivit mycket väl mottagna i byn och räknar många fransmän bland våra vänner. Särskilt våra grannar på gatan, som tagit emot oss mycket bra, och som är både trevliga och hjälpsamma.

Nu bor vi i en liten by, med bara strax under 2000 innevånare, men det känns ändå bra, när borgmästar’n korsar gatan för att hälsa på oss när vi möts.

När det gäller huset har vi förstås gjort en hel del förändringar, och idag ser motsvarande vy ut så här.

Klimatet har också i stort motsvarat våra förväntningar, men det är samtidigt mycket intensivare. När det är varmt är det verkligen varmt, och när det regnar, så regnar det som vi aldrig tidigare varit med om.

Men ljuset är en tillgång, på vintern mörknar det inte på eftermiddagarna, utan vi kan ta kvällens hundpromenad i dagsljus.

Sedan har man blivit lite bortskämd och glömmer ibland hur det var, och tycker då ibland att vintern är onödigt kall… 

Det finns dock ett stort stort problem – språket. Det blir visserligen bättre och bättre med fransmännens kunskaper i engelska, men de startar från en låg nivå, så det är nödvändigt att kunna en hel del franska.

När det gäller den franska administrationen finns nästan ingen information att tillgå på annat språk än franska, vare sig på papper eller på nätet.

Och även om man är rimligt språkbegåvad, så är franska ett för svårt språk att lära sig som pensionär. Vi kan många ord, men att sätta ihop dem till begripliga meningar är inte lika lätt.

Men som helhet trivs vi väldigt bra, så vi blir säkert kvar i många år än. Nu är det dessutom extra trevligt när våren är på gång. Den här bilden på ett Mimosaträd i en rondell i Mandelieu, tog jag för någon vecka sedan.

Ändå har vi precis köpt en lägenhet i Västerås, det är dock mest för att ha en fast punkt i Sverige, men också som en “reserv” om det skulle hända något, av allt det där som man inte vill ska hända…

Idag var det “filmtajm” i Svenska Kyrkan. Det är vår präst Jan Olof Broberg, som tagit initiativ till att visa en serie filmer i Kyrkan. Först i raden är “Searching for Sugarman” som i år fick en Guldbagge i dokumentärklassen, och som också är nominerad till en Oscar.

Även om vi har en bit att åka, så tycker vi att det är ett intressant initiativ, och kör därför dit. Vi är ett 25-tal personer som bänkar oss, och får med oss läsk och popcorn som sig bör…

Det är en verkligt gripande film om en man som “gjorde skillnad”, som Jan Olof, mycket träffande, uttrycker det.

Vill å det varmaste rekommendera alla att se filmen, det är en mycket medryckande historia som lämnar fältet öppet för många funderingar, och det bästa av allt – det är på riktigt…

I går kväll börjar det slänga lite snö, men det är plusgrader, så det blir väl som vanligt inget av det…

Men flingorna blir större och större samtidigt som temperaturen sjunker.

Och snart täcks både julros och påskliljor av ett litet lager snö.

Innan vi går till sängs går jag ut och fotar lite i trädgården med vetskapen att i morgon är ju snön borta…

Olivträden är alldeles nedtyngda av snön.

Och persikoträdet, där de första rosa blommorna precis slagit ut… Där rök den frukten…

I morse när vi vaknar är det fortfarande ett par minusgrader ute, och även om solen redan börjat ta på snön så är det mycket kvar. Elsa, som gillar snö, leker och busar.

I solens sken smälter den lilla istappen som sitter i den nyuppsatta hängrännan på uterummets framsida. Snart ska det hänga en liten kätting här.

På parkeringen håller även bilarnas snötäcken på att smälta.

Hundpromenaden gör vi i ett fint snölandskap, även om marken nu hunnit bli lite slaskig.

Så här har vi inte sett vinfältet tidigare…

Jag börjar med dom goda. Det känns som om våren är på gång… Det kyliga vädret verkar ha släppt värsta greppet om oss, det är visserligen lite molnigt idag, men temperaturen är högre, och de närmsta 10 dagarna ska det hålla sig runt 15 grader.

I trädgården har Julros och rosenkvitten blommat länge…

…men nu har även de första Påskliljorna slagit ut.

Sedan återstår att se om dessa spröda persiko-blommor klarat frosten eller ej…

Men nu till dom dåliga nyheterna… Det gäller vår käre Nisse, som börjar bli allt sämre.

Hörseln är ju borta sedan ett par år, och även synen är på upphällningen, men det är ju sådant man kan leva med.

Men nu har han även en fått någon form av demenssjukdom som är i allt tilltagande, kombinerat med svårigheter att kontrollera bakkroppen. Men hans 15 år motsvarar kanske 100 hos oss, så det är egentligen inte så konstigt. Han har nått en ovanligt hög ålder.

Så vi har, i samråd med vår veterinär, tagit det svåra beslutet att han ska få avsluta sitt liv om någon vecka, medan han har lite värdighet kvar. Vi gör nu vårt bästa för att hans sista tid ska bli så bra som möjligt.

Nisse föddes den 9 Mars 1998, som nr två av sex valpar. Här är en stolt mamma, Fanny, med sina nyfödda.

Vi bestämde oss för Nisse på påskafton, och det var faktiskt så, att han, längst till höger på bilden, var den ende av valparna som var vaken när vi tittade på dem.

4 veckor gammal, liten, men söt…

Vi hämtade hem Nisse den 1 Maj, då var han drygt 8 veckor gammal…

Hemma i Bålsta på gräsmattan.

Första semestern, i husvagn, med solsängen som favoritplats.

Dags för första simturen, han har alltid tyckt mycket om vatten…

Första året blev det en hel del utställningar, även om det egentligen varken var vår, eller Nisses, grej…

Här har vi, i klassen avelsgrupp, utsetts till “best in show” i en tävling med 25 olika raser. Det är en bror i mitten, och en syster till vänster.

I Bålsta hade Nisse stora ytor att bevaka, och varje morgon gick han runt hela tomten utefter staketet som “King vid gränspolisen”. Därefter satte han sig ofta uppe på berget, för att övervaka trafiken på gång- och cykelbanan utanför.

Nisse har alltid varit väldigt förtjust i hundflickor, och det var nästan alltid någon tik i grannskapet som löpte… Han rymde inte, men ville varken ha mat eller dryck.

Efter ett antal veterinärbesök, inkl. inläggning några dagar med dropp, sa veterinären att vi måste nog ta “kulorna”, för att han ska släppa fram andra behov, som tex hunger och törst. Ingreppet hade avsedd effekt, och Nisse fick lite mera lugn och ro.

Nisse var bra på att gå på två ben, så julen därpå skojade vi till det lite så här…

2004 fick han sedan en “egen” flicka, Elsa. Lite otäckt var det i början, men hon var ju lite söt också…

Så småningom blev dom riktiga kompisar…

…och Nisse fick till och med lite hjälp med bevakningen ibland…

…eller så kunde man bara slappa tillsammans, som här i Vinterträdgården.

I Sverige hade Nisse väldigt många andra hund-kompisar, ingen nämnd och ingen glömd, men efter flytten till Frankrike, blev det i princip bara Elsa, men dom har haft mycket roligt här.

Här är några klipp, först från vinfältet…

… och sedan hemifrån.

Elsa har naturligtvis stor del i att han hållit sig i form, och blivit så gammal. Men vi tror även att han haft stor glädje av klimatet här nere, de begynnande problemen med lederna försvann helt.

På äldre dagar blev han lite kameraskygg, och det blev svårare att få bra bilder. Men här är en, när han är precis nyklippt.

Nisse kommer att ha en särskild plats i våra hjärtan, han har betytt väldigt mycket för oss…

Vår coola Nisse…

(foto JJ)

Idag har vi varit på vinprovning i arrangemang av Munskänkarna Provence. Denna gång var temat vin och konst, och provningsledare var Barbro Bergfeldt.

Vi fick en mycket trevlig provning med bilder på konst av kända mästare, kombinerat med viner som på något sätt hade en koppling till verken. Mycket skickligt levandegjort av Barbro.

Det är andra gången vi har Barbro på besök, och hon är mycket välkommen tillbaka…

Här flankeras hon av vår provnings- och utbildnings-ledare Börje Börjesson samt av ordförande Peter Westerberg.

Det märkliga är att hon denna vecka också medverkar i programmet “Halv åtta hos mig” i TV4, där fyra personer från Örebro bjuder varandra på middag och sedan poängsätter det hela.

Barbro lagade mat igår, och det såg verkligen läckert ut. Vi försökte förstås få henne att tala om hur det gick, men vi fick vänta till kvällens sändning av finalen för att få rätt på att hon gick segrande ur striden.

Avslutningsvis tar jag upp lite vårtecken igen…

Efter snöfallet för några veckor sedan trodde vi att det var kört med persikorna eftersom de spröda knopparna fått så mycket frost, men nu har blommorna slagit ut och det ser riktigt bra ut.

Även potatisen, som ligger i uterummet för att gro, ser bra ut, snart ska de ut i jorden så det blir färskpotatis till midsommar…

Först vill jag passa på att önska alla en riktigt Glad Påsk även om det är lite i senaste laget…

Vi har haft lite varannandagsväder med lite regn och sol varvat. Påskafton är dock fin och vi åker tillsammans med Berit och Gunnar och äter lunch på en fiskrestaurang som heter Le Circle, i Les Issambres, trevligt, mycket gott och med fin utsikt över havet.

Även Påskdagen bjuder på fint väder, och vi är bjudna på lunch hemma hos Lars i Le Thoronet. Här är vi utanför huset och smakar lite rosévin innan vi tar oss an påskalammet, och en massa andra godsaker…

Här i Frankrike är långfredag och påskafton vanliga arbetsdagar. Påskdagen är den dag man gömmer ägg och godis i trädgården som sedan barnen får leta rätt på. Sedan äter man gott, både lamm och skaldjur står på matsedlarna och så naturligtvis choklad i massor.

Annandag påsk, eller påskmåndag som dagen kallas här, är den dag då man enligt traditionen gör en omelett, och sedan ger sig ut på picknic i naturen för att äta den.

Därefter ska man enligt den Provencalska bondepraktikan ge sig hem och sätta årets potatis…

Våren har varit ovanligt blöt i år, men det gör å andra sidan att det är full fart i naturen, nu när solen börjat visa sig ordentligt. Dom här bilderna är en dryg vecka gamla, men jag lägger ut dem ändå.

Först en bild tagen inifrån TV-rummet, medan persikoträdet fortfarande har sina blommor kvar.

Från andra hållet på trädgården ser det ut så här.

På gräsmattorna runt om så slåss Fibblor och Bellis om uppmärksamheten…

…och i vägslänterna hittar man en orkidévariant som här kallas Robert “råbäär”.

Regnandet har också inneburit att det porlar rejält i ån, och Inger har redan hört de första grodorna.

Som jag tidigare påpekat, så har våren haft det lite “trångt i porten”, och det har varit mycket varannandagsväder. Men i veckan som var kom plötsligt den första riktiga sommardagen, med blå himmel och värme så att det nästan var svårt att vara ute.

Och just den dagen har Anne och Lars , nyligen inflyttade i Lorgues, ställt till med “inkilnings-lunch” i sitt fina hus.

Här är damerna, Inger, Berit, Margaretha, Lillemor och Josiane samlade för ett glas bubbel…

Värdparet, Anne och Lars, hittar man förstås i köket, där dom gjort i ordning en fantastisk buffé.

Buffén avnjuter vi ute i det fria, i det härliga solskenet.

Egentligen skulle vi också spela boule, på banan som Lars gjort i ordning, men det blir inte tid för det, eller så är det så trevligt att vi glömmer bort eller kanske det bara är lite för varmt…

Mycket trevligt var det i alla fall.

Det positiva med den relativt regniga vintern och våren är att när värmen nu har kommit, så blir det en fullkomlig explosion i naturen.

Då vi sitter i vårt uterum och tittar ut över trädgården, så ser det ut så här.

Påskliljorna i rabatten är snart slut och nu har tulpanerna slagit ut. Och när dom är färdiga så är det Irisens tur, dom står beredda där bakom.

Krukor med Hibiskus, Kamelia m.fl. har fått flytta ut permanent, liksom högra bildens Kumkvat.
(Det går att klicka på bilderna om man vill ha dem större.)

Pelargoner och Begonior får vänta inne lite till, dom behöver vänjas försiktigt vid den starka solen säger Inger…

Mera tulpaner, och sedan den första rosknoppen.

Ett annat säkert försommartecken är bilar utan tak… Här är Lars på besök i sin fina SAAB-cab.

I vinter har vi renoverat kanten runt poolen som jag skrev om i November, när grunden till arbetet lades.

I Mars fortsatte vi, och nu är det nästan klart för sommarens bad. Det enda som återstår är ett lock över maskinrummet, och sedan ännu mera värme, just nu håller den bara 16 grader.

Avslutar med en bild från dagens lunch, efter fredags-boulen, den första för året utomhus. De konstiga färgerna kommer av att vi sitter under en röd markis.

Jag känner viss stress över att inte presterat något blogginlägg på länge. Livet rullar på som vanligt med en hel del aktiviteter, men jag har varit lite dålig på att ha med mig kameran.

Kanske beror det på att jag haft det lite jobbigt med en trilskande höft.

Efter röntgenundersökning har man dock konstaterat att det inte rör sig om någon förslitning eller annan skada, utan en inflammation, som nu behandlas med medikamenter i en veckas tid.

Så på måndag ska jag vara som en ny människa – den som lever får se…

Som omväxling tänker jag därför skriva ett lite “nördigt” inlägg om ett teknikskifte vi gjort i det fördolda. Dessutom utan bilder….

Jag har, så länge jag kan minnas, haft en mobiltelefon, till vilken jag även synkroniserat alla adresser, telefonnummer och andra kontaktuppgifter som jag haft i min dator. På senare år har de (telefonerna) varit Windows-baserade, dock har jag aldrig tagit det sista steget utan avvaktat på Windows 6.5 för att ha full kompabilitet med Outlook.

iPhone har aldrig varit något alternativ eftersom jag inte sympatiserar med Apples affärsmodell, men på senare år har Android vuxit sig allt starkare, och i höstas föll jag för trycket och köpte en liten 7-tumsplatta, Nexus 7.

Det gav mersmak, och en dag så hittar jag en Smartphone från Acer, som kan ta dubbla SIM-kort. Det innebär att jag slipper gå med två telefoner, en med mitt svenska nummer och en med mitt franska. Viken befrielse…

Det fungerar fantastiskt bra, och numera har även Inger och flera av våra bekanta samma lösning. Och att dessutom ha mailen hela tiden tillgänglig i telefonen blir en extra bonus.

Eftersom Inger mest surfar och läser e-post i sin dator, har hon nu ersatt den med en Samsung Galaxy Note 10.1, vilket innebär att vi under ett knappt halvår gått från noll till fyra Android-enheter i familjen.

Nexus 7 ska i sommar bli navigator i husbilen så den laddar jag nu med lämpliga “appar” för det ändamålet.

På väderfronten är det lite växlande, mycket sol, men också en del regn. Poolen har varit uppe i 20 grader, så Inger har badat några gånger, men nu i helgen är det molnigt, så temperaturen har gått ner igen. Men till veckan ska det bli bättre…

Äntligen ser det ut att bli sommar. Även om det kanske kan komma någon enstaka regnskur i nästa vecka så är ändå temperaturen väl över 20 grader på dagarna.

Trädgården är nu i full blom, och när man slår upp glasdörrarna i uterummet ser det ut så här.

Rosorna har slagit ut…

… potatisblasten är 20 cm hög, och persikan och fikonträdet har redan centimeter-stora frukter. Så nu kan vi nog säga att det är sommar här.

Poolen har nu nått 20 grader så då går det att simma där, tycker en del…

Tyvärr ger sig inte mina höftproblem, så det har blivit mycket aktiviteter med det…

Jag har inte tänkt att det ska bli en massa sjukdomsprat i bloggen, men det kan ju ändå vara lite intressant att titta på hur sjukvården fungerar.

Efter första röntgen-omgången får jag en fem-dagarskur med tabletter för smärta och inflammation i leder.

Detta hjälper inte, utan situationen har nu förvärrats med ont i fler leder, samt alla kringliggande muskler. Så i fredags var jag tillbaka till läkaren och då drar han igång stora artilleriet…

Remiss till magnetröntgen, men han ber lite om ursäkt – här i Frankrike kan det vara upp till en månads väntetid för det… 

Så det blir också remiss för vanlig röntgen av rygg, höfter och knän, som han kan kolla på så länge. Det blir också remiss för blod- och urin-prov.

Därutöver blir det en remiss till en reumatolog som ska granska resultatet av magnetröntgen, och därefter föreslå lämpliga åtgärder.

Eftersom min gamla axelskada spruckit upp igen, får jag även en remiss för 20 seanser med massage på en idrottsklinik.

Därutöver skriver han ut en ny fem-dagars “chockbehandling”, som han kallar det, med kortison, samt kraftigare smärtlindring.

I Frankrike funkar det nu så, att jag tar denna packe remisser och börjar ringa runt eller åka direkt till de olika vårdgivarna.

Så på lördagen blir det blod- och urinprov. Jag får tid för röntgen idag måndag, magnetröntgen blir den 30/5 och sedan tid hos reumatologen den 2/6. Massagen påbörjas den 13/5.

Visst får jag göra en del jobb själv med bokningar etc., men det känns ändå väldigt bra att få till allt så snabbt.

När jag kommer hem i em. efter röntgen ringer husläkaren och säger att han vill jag ska komma i morgon bitti med anledning av blodanalysen, så jag får ta med mig plåtarna från idag, och gå dit så får vi se. Jag har ju fått resultaten själv också, men kan inte tyda dom…

Med nuvarande medicinering så har jag dock inga smärtor, utan jag kan vara som vanligt.

Tyvärr blev det ytterligare ett tråkigt besked i helgen, min mor 92, avled i lördags morse, så det blir ett oplanerat besök i Sverige i slutet av Maj.

Idag är det helgdag i Frankrike, man firar segern i Andra Världskriget. Det högtidlighålls med parader och blomster- och krans-nedläggningar över hela landet.

Men det är också vår granne Eivinds födelsedag, och denna gång fyller han 85. Vi överraskar med blommor och Champagne…

På kvällen har hans fru Ester bjudit oss på middag på byns sommarrestaurang, där dom beställt en specialkomponerad meny.

På väg till restaurangen passerar vi platsen för vår bys firande, och ser på dom blommor som lagts ned.

Det är väldigt skönt i skuggan i den lummiga restaurang-trädgården, och vi börjar med en aperitif bestående av en speciell juice av apelsin som en av ägarinnorna, Natascha, gjort och som blandats med rosévin.

Förrätten består av gravat ankbröst i tunna skivor med en sallad till.

Till varmrätt har den andra ägarinnan, Marie, gjort en “daube”, en mustig och välkryddad gryta på nötkött, samt lite grönsaker, till vilken hon serverar en potatispuré.

En hemgjord Tiramisu sitter perfekt efteråt, liksom naturligtvis kaffet.

Detta är definitivt det bästa vi någonsin ätit på byns restaurang. Perfekt tillagat, mycket väl kryddat, och allt gjort med omsorg.

Mätta och belåtna ger vi oss hemåt, för att titta på när Sverige slår Norge i ishockey…

Jag måste ju enligt läkarna hålla mig lugn, och finns det något bättre sätt än att sitta och titta på när andra arbetar…

En längre tid har jag spanat efter firmor som kan rekonditionera inredningen i en bil. Efter 5 år, utan annan vård än tvätt och dammsugning, så började bilen se ganska “sunkig” ut invändigt.

Det var damm och sand som hamnat i säten som blivit blöta när man överraskats av en regnskur med takluckan öppen, lite konsistensfett hade hamnat på en armbåge, som i sin tur sattes upp på dörrsidan osv. osv.

Efter att ha misslyckats länge med att hitta en firma frågade jag på Mercedes när jag var inne för att byta en glödlampa, gratis som vanligt förresten…

Jo i Draguignan finns en firma som håller på med det. Åker dit, men det visar sig att dom bara jobbar med nya bilar som kommer med transport från fabrik. Men jag får ett visitkort till en “Bio-clean Express” som kan komma hem och göra det.

Efter viss tvekan ringer jag (det är en dryg vecka sedan) och vi bestämmer den 9/5 kl. 10:00.

På utsatt tid idag dyker detta fordon upp.

Bilen är fylld med allehanda redskap och produkter för rengöring…

…och man skrider snabbt till verket, jag behöver bara hålla med vatten och elektricitet.

Dom arbetar effektivt och grundligt…

…och bilen blir verkligen “som ny” invändigt.

Det blir så bra, så vi kommer överens om att de får fortsätta med att även polera av karossen utvändigt. Vi gör ett paketpris, som innebär att jag betalar 150€ för alltihopa. Mycket rimligt tycker jag. Hela processen tar dryga 5 timmar. Inget snack och inga raster….

Så denna firma kan rekommenderas.

www.bioclean-express.com

Min värk i leder och muskler förvärras efter några dagar och leder till att jag, i fredags förra veckan, blir inlagd på sjukhus. Det är inte så kul även om man får god vård, men utsikten från fönstret är OK…

På söndagen får vi Sverigebesök av Jörgen och Gerd, Ingers bror och svägerska, och dom hinner tillsammans med Inger hälsa på några gånger innan jag skrivs ut igen på tisdagen.

Vi gör på onsdag en utflykt till Italien för att äta lunch på Colla Bellas höjd, och restaurangen La Locanda Degli Ulivi uppe i bergen öster om Dolceaqua, där vi har varit några gånger tidigare.

Det är alltid lika trevligt med en äkta Italiensk lunch med 5-6 förrätter innan det är dags för en pastarätt och därefter en kötträtt, följt av dessert och kaffe.

Allt vi äter är producerat på gården, från vin och olivolja till grönsaker och kött.

På hemvägen tar vi sedan vägen om Monaco, där förberedelserna för F1-loppet gör att det är lite svårframkomligt. Vi kan dock köra hela banan, och tar sedan en fika på kaféet utanför Casinot och ser på alla fina bilar som är parkerade utanför.

Senare i veckan blir vädret sämre, men vi kan i alla spela boule som vanligt på fredagen. När Gerd och Jörgen ska åka hem igen på lördagen är det dock riktigt dåligt väder med rejält regn nästan hela dagen.

Min värk i leder och muskler förvärras efter några dagar vilket leder till att jag, i fredags i förra veckan, blir inlagd på sjukhus. Det är inte så kul, även om man får god vård, men utsikten från fönstret är OK…

På söndagen får vi Sverigebesök av Jörgen och Gerd, Ingers bror och svägerska, och dom hinner tillsammans med Inger hälsa på några gånger innan jag skrivs ut igen på tisdagen.

Vi gör på onsdag en utflykt till Italien för att äta lunch på Colla Bellas höjd, och restaurangen La Locanda Degli Ulivi uppe i bergen öster om Dolceaqua, där vi har varit några gånger tidigare.

Det är alltid lika trevligt med en äkta Italiensk lunch med 5-6 förrätter innan det är dags för en pastarätt och därefter en kötträtt, följt av dessert och kaffe.

Allt vi äter är producerat på gården, från vin och olivolja till grönsaker och kött.

På hemvägen tar vi sedan vägen om Monaco, där förberedelserna för F1-loppet gör att det är lite svårframkomligt. Vi kan dock köra hela banan, och tar sedan en fika på kaféet utanför Casinot och ser på alla fina bilar som är parkerade utanför.

Senare i veckan blir vädret sämre, men vi kan i alla fall spela boule som vanligt på fredagen. När Gerd och Jörgen ska åka hem igen på lördagen är det dock riktigt dåligt väder med rejält regn nästan hela dagen.

Vi åker till ön Porquerolles som ligger en bit utanför Hyères, ca 6 mil hemifrån. Vi ska övernatta på hotell där, för att dagen därpå ha vinprovning med Munskänkarna.

Elsa är måttligt förtjust över att åka färja, men det går bra.

Vi checkar in på “L’Auberge des Glycines”…

Efter att ha ätit lunch, tar vi en promenad i de centrala delarna av den fina ön. Då hittar vi Eva och Peter på en servering, och slår oss ner där för en öl.

Lite senare på kvällen är vi inviterade till Britta och Ludde, som seglat sin båt S/Y Windigo, en Dufour 455, till ön för att förbereda provningen, som dom håller i.

Lite rosé på akterdäck sitter bra i det fina, men lite blåsiga, vädret.

Så småningom ansluter även Monica och Svante, och vi tar en rundtur i den stora båten, här Ludde och Inger i Kaptens sovrum…

Kommandocentralen går inte av för hackor…

Läs mer om båten på www.windigo.se

Vi går sedan i gemensam tropp till Villa Sainte-Anne…

…där vi avnjuter kvällens middag.

Munskänkarna Provence arrangerade idag en Rosévinprovning på ön Porquerolles, under ledning av Nils Ingvar “Ludde” Lundin.

Vi håller till i trädgården på utmärkta hotell och restaurang “L’Auberge des Glycines”. Vädret är strålande och det är tur att vi har ett litet basttak över våra huvuden…

Vi provar 6 olika rosevin, varav 3 är tillverkade på ön. Bland de övriga tre vinerna ingick även ett vin från den vingård som ägs av Brad Pitt och Angelina Jolie.

Här är flaskorna, och som synes är det en del skillnader i färg mellan vinerna.

Och i glasen ser de ut så här…

Ludde berättar kunnigt och inlevelsefullt om, så väl ön Proquerolles, som de viner vi provar.

Efter en kort promenad på ön, serveras sedan lunch – en klassisk fransk Aiolï. Det är en tallrik med fisk och grönsaker samt naturligtvis den obligatoriska vitlöksmajonnäsen till.

I denna variant var det torsk, valthornssnäckor och små bläckfiskar, ackompanjerat av ägg, sötpotatis, rödbetor mm, mycket gott.

Till detta provar vi tre av öns vita viner.

Besöket på Porguerolles ger helt klart mersmak. Tyvärr hinner vi inte med att gå runt så mycket som vi velat, så det blir att åka tillbaka igen vid något annat tillfälle.

Ön är väl värd en omväg…

Även i år samlas hela gatan till fest på “Grannens dag”. Det är nu för tredje året som vår gata firar detta (som enda gatan i byn…).

Kommunen har som vanligt satt upp ett tält åt oss och kört ut bord och stolar.

Det ska börja med aperitif kl. sju, men då är det bara vi, och våra norska grannar Eivind & Ester där.

Men strax efter halv åtta dyker det upp lite folk och lite småplock till aperitifen.

En av grannarna, Valerie, fyller 50 år samma dag…

…och här får hon ta emot vår gemensamma present, en Jasminbuske.

Det hinner mörkna lite innan aperitifen är klar…

…men sedan är det dags att bänka sig vid borden.

Även Borgmästaren (i mitten) dyker upp lite senare, då han hade ett annat engagemang tidigare på kvällen.

Som vanligt blir det en trevlig tillställning, faktiskt bättre för varje år, men det är kanske för att man är mer bekant med dom och dessutom kan växla några ord med dom…

Idag har vi firat Nationaldagen hemma i Taradeau. Det är märkligt tyst på gatan idag, nästan som om det varit helgdag här också…

Vädret är strålande med sol och blå himmel och temperatur närmare 30.

Lunchen blir lite fransk, med grillat ankbröst, grillad sparris, buljongkokt fänkål och morot och Ingers goda sås, som sitter som en smäck…

Till det ett glas kall rosé från vårt kooperativ – eftersom det är helgdag…

Kvällen blir svensk. Det är spännande att gräva upp de första potatisstånden i trädgården, men resultatet är över förväntan, och vi kan njuta av potatis, gräslök och dill från egen odling, tillsammans med sill från IKEA…

Detta avnjutes, som bekant, gärna med en liten snaps, och här serveras Hallands Fläder till Inger och själv väljer jag OP Andersson.

Många i bekantskapskretsen håller konstigt nog på att uppnå den betydande åldern 70 år…  

Några av dem har också ställt till med rejäla fester, och vi har nu varit på sådana två helger i rad.

Först ut var Björn i Cabasse, som här häller upp Champagne till gästerna.

Vädret har varit minst sagt växlande i vår, men aperitifen kan serveras utomhus i vackert väder.

Middagen har dock, för säkerhets skull, förlagts inomhus i en gammal olivoljekvarn.

Vårt “boule-gäng” har skramlat ihop till present  – en kaffemaskin som Volker här överlämnar.

Sedan är det dags för Lasse helgen därpå, som här hälsar välkommen på terrassen hemma i Le Thoronet.

Även här får Volker uppgiften att överräcka vår present, som är ett besök på operan i Verona.

Middagen serveras utomhus, vilket funkar väldigt bra i det lagom soliga vädret – men det kom några regndroppar på eftermiddagen så servetterna fick bytas…

Trevligt har vi på båda festerna, och vädret är med oss också.

Vi känner som sagt många som fyller 70 i år, och vi har ytterligare en fest inbokad i sommar i Sverige.

Dessutom är det ju dags för mig själv i December också… Fest eller inte…? Ja vi får se…