Sitter nu (måndag morgon) på planet hem och utnyttjar fritt Wifi på Norwegian. Kommer att landa vid lunchtid i Nice, där Inger möter upp.

Söndagen tillbringar jag i Stockholm, och här är vi ute i “skogen” bakom Globen och bättrar på ett kojbygge.

På bilden Marcus med Nadia och Nelly.

Vid starten på Arlanda är det +5, men solen tittar fram lite mellan molnen.

När vi kommer upp i luften är det dock helt molnigt, men någonstans i Italien, en knapp timme före landning, blir det en liten lucka och man ser lite snöklädda toppar.

Även i Nice är det molnigt, och lite fuktigt efter nattens massiva regn, 60mm i Taradeau, men värmen är det inget fel på, +25 grader…

Vi har haft en väldigt skön Oktober, med höga temperaturer och massor av sol. Men i torsdags kväll kommer det ett rejält regn- och åskväder. Det regnar 40mm på natten, och under fredagen kommer det 60 till.

Det strömmar rejält med vatten nedför gatan, och det blir översvämning i viadukter och tunnlar runt om i byarna. Utanför Toulon, nära IKEA, omkommer två ungdomar då dom sugs med vattenmassorna in i en kulvert.

Under natten till idag kommer sedan ytterligare 15mm regn, det blir sammanlagt 115mm på 36 timmar. Det blåser kraftigt också, och när vi tar morgonens promenad med hundarna ser vi ett gammalt dött träd, vid vinfältet, som ramlat över vägen.

Men idag skiner solen som om inget hänt…Hemma på uteplatsen har vi kommit till läggning av klinker. Här kommer lite bilder – från regn till sol…

Nu är även golvklinkern på plats, och därmed är  uterumsbygget klart. Det tog, som det brukar, lite längre tid än vi planerat, men nu har vi äntligen flyttat in både möbler och blommor.

Så här kommer lite färska bilder. Utvändigt ser det ut så här:

Och på insidan blev det så här:

Genom “överfönstret” på ena gaveln ser vi faktiskt både tornet och kapellet på höjden ovanför Taradeau.

Detta kommer att bli vår lunchmatsal under större delen av året, och vi hoppas även att värmen från solen, genom glasen, kommer att bidra till uppvärmningen i hela huset på vintern.

Idag kom det ett brev från min syster Marianne i Örebro. Hon hade uppmärksammat en bild i senaste numret (45) av Hemmets Journal, och därför köpt en extra tidning och skickat hit.

I tidningens kryssbilaga så är det första krysset ett lätt kryss med ett aktuellt tema, Alla Helgons Dag, inget konstigt med det…

Men tittar man närmare på bilden så är det vår fars grav, från Almby kyrkogård utanför Örebro, som syns främst i bild. Hur stora är oddsen på en sådan sak…?

I ett trevligt arrangemang av Rivieraklubben har vi varit på en liten show i Nice…

Det är den svensk-amerikanska artisten Olivia Stevens, som med sin pianist, Bjarne Löwdin, gör en show med lite prat och lite sång, och vi får lyssna på många kända melodier.

Det blir väldigt intimt på den lilla jazzklubben, och vi njuter av förställningen tillsammans med goda vänner, ett glas vin och lite tapas.

I fredags var vi, tillsammans med Maj & Hasse, på mat- och vinmässa i Cagnes-sur-Mer, men vi tar det från början…

På torsdagseftermiddagen packar vi tandborsten – och lite till, tar hundarna med oss och bilar till Maj & Hasse i Grasse. Där ska vi äta middag, och dagen därpå åka till mässan.

Väl framme, överraskar M&H med att ha dukat till vinprovning.

Här finns fem olika endruve-viner – men vilka är det bara Hasse som vet. Vi ska prova dem till alla rätter och betygsätta dem i den ordning, från 1 (sämst) till 5 (bäst), som vi tycker dom passar till respektive rätt.

Först provar vi dem utan tilltugg, och sedan till lite snacks. Bilden är lite oskarp, men det beror på att den är tagen utan blixt..

Därefter är det dags att prova dem till förrätten som består av en sallad med rökt ankbröst , och till varmrätten, en härlig fisk- och skaldjurs-gryta.

Vi fortsätter provningen även till osten och till desserten, inlagda plommon med glass.

Som vanligt när man provar viner till olika maträtter blir det överraskande och ofta lärorika effekter, och så också denna gång.

Självklart resonerade vi oss också, under tiden, fram till vilka viner det var i respektive glas, men där det gick åt en hel del hjälp måste erkännas.

Mätta och trötta efter den utsökta måltiden går vi till sängs – vi ska upp tidigt i morgon för att bege oss till Mat- och vinmässan.

Följande morgon åker vi till “Hippodrome de la Côte d’Azur”, hästkapplöpningsbanan i Cagnes-sur-Mer, där det två gånger årligen arrangeras en sådan mässa.

Några bilder blir det inte tagna på mässan, men det var ett trevligt besök, med många smakprov och även en del inköp av såväl mat som vin.

Vi avslutar besöket med att äta sen lunch på mässområdet. Det blir Caserole, en typisk fransk mustig gryta, med vita bönor och olika slags kött eller korv, ofta gratinerad.

Varje år förundras man över hur mycket vårt mullbärsträd växer, trots att det kapas “jäms med fotknölarna” varje år.

Så här såg det ut den 31 januari i år, då det kommit lite snö.

Sedan dess har det hänt en del, och i September har vi ett jätteparasoll framför huset som skänker fin skugga soliga dagar.

Men nu är det åter dags att kapa ner det, och med det får vi hjälp av vår trädgårdsmästare Bruno. Här börjar det hända saker…

…och snart är trädet helt kalt.

Och så här ser det ut när jobbet är färdigt.

Olivträden till vänster i bilden var i våras helt översållade av blommor, och vi såg fram mot en bra skörd.

Men så kom “mistralen” och morgonen därpå låg nästan alla blommor på backen. Nu när vi plockat oliverna så blev det bara 1,5 kg.

Men dom var stora och fina, och här är dom rensade, sköljda och snittade. Nu håller Inger på att lägga in dem enligt alla konstens regler så att vi ska kunna äta dem.

I Söndags var det dags för den 26:e upplagan av den årliga vinfesten.

Den samlade som vanligt mycket folk, och vi välkomnade även lite gäster hos oss till festen.

Maj och Hasse reser, som vanligt, hit från Grasse, och från Sverige kommer Per och Ulf. De senare är hitresta för att hjälpa mig med att påbörja omläggning av kanten runt poolen – mer om det i ett senare inlägg, men vi inleder med vinfesten…

Vi besöker först marknaden, som i år var lite större än vanligt. Sedan är det dags för paraden, där det går många människor i ålderdomliga kläder, ofta också med gamla redskap och andra accessoarer.

Det mesta är “som vanligt”, men det är också en del av charmen. Jag har nog visat flertalet traktorer, bilar, och andra fordon från paraden i tidigare års reportage, så i år tänkte jag visa lite hästar, och först i raden av ekipage sitter Bacchus, som är en viktig del av paraden.

Efter paraden beger vi oss upp till vineriet, och där är det, efter Borgmästarens inledningstal, dags för provsmakning av året nya vin.

De senast födda barnen i byn, flicka och pojke, får pryda flaskorna, och i år heter dom Emma och Ylian.

Vi fortsätter sedan till “Salle du Fête” där vi bokat plats för lunch. Vi är 10 svenskar vid bordet så förutom oss 6 redan nämnda finna även Lillemor & Volker samt Berit & Gunnar där.

Maten är den vanliga, charkuterier till förrätt, en köttgryta, samt ost och sedan äppelkaka och kaffe, och naturligtvis vin “a volonté”…

Ett jazzband inleder underhållningen och lockar till lite improviserad dans…

Den fortsatta underhållningen är “som vanligt”, dock i år lite mindre bensprattel och “naket”, och i stället lite mer av “ståupp”. Med tanke på franskan ett tveksamt byte…

Efter underhållningen är det dragning på entrébiljetterna, där första pris är lika många flaskor vin som man väger i Kg. Något första pris blir det inte, men Lillemor vinner tre flaskor vin.

Klocka är nästan sex innan det är slut – man blir lite trött efter nästan 5 timmar “till bords”…

När vinfesten är över är det dags att börja arbeta…

Ulf och Per, som brukar vara här på somrarna med sina respektive familjer, har kommit ner några dagar för att hjälpa till att göra om överkanten på poolen.

Plattorna på överkanten sitter lösa på grund av en felaktig konstruktion. När förre ägaren skulle snygga till den, klistrande han stenplattor på den tidigare beläggningen av exotiskt trä…

Nu ska både plattor och det gamla träet bort och nytt trä ska dit i stället. Det är ett dammigt jobb att skära av den gamla kanten, man ser nästan inte Per…

Det gick åt 4 stora vinkelslipar innan det var klart, dom rasade antingen i motor eller i växeln, så det blev täta inköpsresor, men det gick på garantin…

Medan Per skär kanten jobbar Ulf med att göra fästen för det nya trädäcket som ska på senare.

Det går bättre än planerat och så här ser det ut när kanten är avskuren och nya infästningar är påskruvade.

Nu är det mitt jobb som är kvar, dvs skruva fast små korta reglar samt göra själva trädäcket. Men det blir inte förrän en bit in på nya året. Först ska vi försöka hitta rätt träsort, och beställa det.

Eftersom jobbet gått bättre än planerat, unnar vi oss en ledig eftermiddag och gör en resa runt på några vingårdar.

Château Berne ovan, och Thuerry nedan. Vi hann också med ett besök på Saint Jean de Villecroze. Alla tre är fina ställen med bra viner.

Avslutningsmiddagen äter vi på “borgen” i Les Arcs.

Tack grabbar för väl utfört arbete.

I Frankrike firas inte advent på det sätt vi gör i Sverige, även om man nu börjar sätta upp en hel del belysningar, främst på gator och torg, men i allt högre grad även i/på privata hus.

Däremot har man många olika julmarknader, med allehanda hantverk som har anknytning till julen eller som kan bli julklappar.

Vi besöker den Skandinaviska julmarknaden på Château de Berne.

Här hittar vi tomtar i tovad ull…

…och en massa annat julpynt.

Här gör man danska? “pannkaksbullar” med sylt.

Vi väljer istället att testa en lunchtallrik med sill och lax, men det smakar “sådär” – kanske för att det inte bjöds snaps till…

Vi besöker också Svenska kyrkans advents-gudstjänst, som i år hålls på Chateau de Palayson i Roquebrune, ett par mil hemifrån.

Det blir trångt i det lilla kapellet, när ett 60 tal personer bänkar sig. Gunn hälsar oss välkomna…

…en liten kör sjunger några julhymner…

…och vikarierande kyrkoherden Jan Madestam håller predikan.

Efteråt bjuder ägarna på vin, som naturligtvis även finns att köpa, och slottsherren, Alan, berättar om utgrävningarna under det mycket gamla kyrkorummet – där finns spår från 500 fk.

Därefter åker vi alla vidare till en annan vingård, Domain de la Maurette, i La Motte, som har en restaurang där vi äter gemensam lunch.

När det börjar lacka mot jul är det också dags för lite kalasande…

Första advent bjöd Mona och K-G in till “förstärkt frukost”. Vi börjar utomhus med “förstärkt glögg”, och sedan går vi inomhus och kastar oss över sill, korv, skinka och gröt.

Julstämningen infaller sig snabbt, och vi har det trevligt vid borden.

Röda damer, Josiane, Mona och Lillebil.

Gunnar och Inger sköljer ner sillen…

…medan K-G och Volker kollar grötgrytan.

Luciadagen har Lillemor och Volker bjudit in till aperitif. Men även den är rejält “förstärkt”, så någon mer mat den den dagen är inte aktuellt.

Efter lite välkomstglögg vid brasan ska vi gå loss på maten. Då dyker K-G upp som stjärngosse…

…sjungandes Staffansvisan.

Många läckerheter på buffén…

…och god stämning vid bordet.

Mitt i veckan, då vi har lite regnigt väder, ser vi en kväll hur himlen riktigt “brinner”, och stora mörka moln kommer in. Det regnar sedan nästan hela natten…

Morgonen därpå, när vi tar hundpromenaden, ser det ut så här på vinfältet, dimman ligger tät…

Men molnen håller på att skingra sig och släpper fram solen…

Nästan lite trolskt… och visst är det något som skymtar där inne bland dimmorna…

Men ingen fara, det visar sig vara Inger och Elsa som tagit långa promenaden runt hela fältet.

Nisse orkar inte hela vägen varje dag, så då går vi en lite kortare variant, och möttes här…

Hemma börjar det bli lite juligt, både här och där. Så här ser det ut utanför vårt köksfönster, som nu är inne i nya uterummet.

Och utanför har vi klätt granen och satt upp lite ljusslingor.

Även husbilen har fått en liten gran…

I Taradeau hålls varje år en stor utställning av julkrubbor, och jag gör, som vanligt, ett litet reportage från den. Man ställer ut krubbor i flera olika klasser, inklusive en barnklass.

Totalt finns det ett 50-tal krubbor, och här är ett exempel från klassen stora krubbor.

Taradeau är känt för denna tävling/utställning och det lockar både tillverkare och besökare från många orter runt om i Departementet.

Här kommer tre exempel från klassen miniatyrkrubbor.

I den fria klassen tar man ut svängarna ordentligt, här är en krubba av mandariner…

Eftersom det är tävling så har man “fuskat” lite, och redan i förtid placerat ut barnet i krubban. På riktiga krubbor som finns på många ställen, både i hemmen och på offentliga platser, lägger man inte i barnet förrän på julafton.

Här är ett exempel från klassen med traditionella julkrubbor.

Det bjuds även en del underhållning, som i detta klipp. Där hittar man även en krubba i ett akvarium, tävlande i den fria klassen.

I ett tält bredvid är det julmarknad…

…och utanför finns förtäring om man blir hungrig…

…och åsnor för barnen att rida på.

Vi firar julafton hemma, och utan gäster. Men eftersom vi har ett födelsedagsbarn, så blir det paket “på sängen”.

Det är Elsa som fyller nio år. Det är förvisso en aktningsvärd ålder, för en hund, ändå betraktar vi henne som “liten” i jämförelse med Nisse, som nu bara har drygt två månader kvar tills han fyller 15.

Vi står fast vid våra mattraditioner, så det blir dopp i grytan till lunch. Vi har dock “förfranskat” den lite och äter “Confit de canard”, dvs inkokta anklår. Vi använder spadet, utspätt med vatten, en buljongtärning och lite kryddor, till doppet och äter anklåren istället för revbensspjäll. Kan rekommenderas!

Till detta äter vi den obligatoriska grönkålen (Halländsk långkål). Den finns inte att köpa här, men vi tar ner fryst kål när vi är i Sverige på sommaren.

Sedan är det dags för Kalle och hans vänner, trots att Disney varit inne med saxen alldeles i onödan…

Vi fortsätter med lite julklappsutdelning eftersom det ligger några paket under vår lilla bordsgran…

Där finns även några paket med köttbullar och prinskorv till hundarna, det är alltid populärt. Här är det Nisse som sliter med pappret.

Efter det blir man mätt och trött och det är skönt att vila ut ett tag i soffan tycker Elsa.

Även fåglarna ska ha sitt. I år har vi flyttat automaten med solrosfrö, så den sitter alldeles intill uterummet, bredvid julgranen.

Hittills är det bara lite sparvar, samt blåmes och talgoxe, som vågat sig fram. Steglitesen tog det försiktigt och avvaktade i persikoträdet…

…men på juldagens morgon dök även den upp.

På julafton fyller Elsa 9 år, och på juldagskvällen upptäcker vi att hon har en “knöl” på baksidan av sitt bakre vänstra “knä”. På annandagens morgon ser vi att den blivit större, och vi förstår att det nog är bäst att konsultera vår veterinär.

Vi ska till goda vänner i Belgentier och äta lunch, men på vägen dit passerar vi veterinären, och får en tid kl. 17.

Vi har sedan några timmar hos Monica och Bengt med trevlig samvaro och god mat som avslutas med den typiskt franska julstubben.

Våra hundar kommer bra överens, men det är tydligt att Elsa är trött, och låter Dessie vara ifred…

När vi kommer till veterinären har kulan vuxit till ca 3 cm i diameter. Hon får sprutor, både penicillin och smärtstillande, och sedan får vi åka hem. Vi ska sedan tillbaka två dagar senare – fredag.

Kulan försvinner nästan helt, men det är ett stort “hål” som inte verkar läka ihop, så det blir operation. Man öppnar upp ett ganska stort område, ca 4 cm, och tar bort en del “dålig” hud och syr sedan igen.

Vad det är som orsakat det hela är fortfarande oklart, men antagligen har hon fått in något, eller gått in i något, vasst som sedan utlöst infektionen.

Så nu ska hon bära tratt i 12 dagar…

Nisse tycker det är väldigt konstigt…

Men Elsa accepterar sin roll och verkar inte störas mycket av tratten, det är ju inte heller första gången. Det funkar utmärkt att både äta och dricka.

Tomt i skålen, kan man få mer eller…

Fast sedan är det skönt att vila ut i soffan utan tratt, medan Matte och Husse tittar på TV.

Så är Jul och Nyårshelgerna avklarade. Vi har till största delen firat dem hemma i lugn och ro. Ätit gott och tagit det lugnt. Vädret har varit lite växlande, men de senaste dagarna har det varit ganska soligt.

Numera äter vi lunch varje dag i nya uterummet. Senare på eftermiddagarna har det dock varit lite för varmt för att fika där, så vi har fått flytta ut i friska luften.

Man skulle naturligtvis kunna avhjälpa det med att öppna glaspartierna, men vi väljer istället att ventilera in värmen i huset, det ska bli roligt att se om det därför går åt mindre energi i vinter.

Elsa går som synes fortfarande med sin “tratt” på huvudet. Såret läks dock fint, och hon ska få ta bort den på onsdag.

Hon har accepterat situationen och klarar sig bra, men lite tråkigt är det förstås. Så hon längtar nog till sommaren och husbilssemestern.

Ja, så heter det i folkmun… Varje år i början av Januari så bjuder Borgmästaren in till en träff för/med alla kommun-innevånare, där han berättar, dels lite om vad som hänt under det gångna året, och dels vad som kommer att hända under det nya.

Därefter bjuds det på mat och vin i praktiskt taget obegränsad mängd…

Vi har egentligen inte tänkt att gå i år, eftersom jag har en tandläkartid för en rotfyllning kl.16 och festen börjar kl.18.

När vi sitter och fikar i uterummet på fm. stannar en av kommunens bilar utanför och två män kliver ur. Dom hälsar från Borgmästaren och säger att han vill att jag ska medverka på kvällen för att hälsa Gott Nytt År “på Svenska”. Kom ihåg att det börjar kl. sex säger dom, efter att jag tackat ja. 

Vi går till “Salle de Fête” några minuter efter 18, man vet ju att det brukar dra ut lite på tiden… Men när vi kommer fram så är det nästan tomt, så vi går en runda på byn innan vi återvänder. Kvart över sex ser det ut så här…

Bufféborden är uppdukade med en massa mat, men det är inte mycket folk. Vid 18.30-tiden börjar det droppa in folk lite mer allmänt, men det är ju långt ifrån fullsatt.

Kvart i 7 börjar det fylla på ordentligt i lokalen, men det finns fortfarande folk utanför.

Först fem i sju äntrar Borgmästaren scenen, och där presenterar han sedan lite “honoratiores”, det är först kommunstyret, och sedan några representanter för polis och brandförsvar och andra för kommunen viktiga organisationer.

Där finns också några Borgmästare från andra närliggande byar, som är med och festar…

Som avslutning kallar han upp oss som ska önska Gott Nytt År på våra modersmål på scenen, och det blir sådana på Engelska, Holländska, Tyska, Svenska, och Italienska.

Sedan är det dags att kasta sig över buffén…

Det blir en trevlig kväll, och det är det många som kommer fram och hälsar på oss, och önskar “Meilleurs Vaeux” vilket ungefär motsvarar vårt “God Fortsättning”.

Här hälsar vi på Mme David, änkan efter förre Borgmästaren, som trots sin höga ålder klär upp sig både till vardag och fest.

I går slängde det lite snö här hos oss, men det var inte så många korn, och det mesta försvann så fort det nådde marken. I blomtunnorna låg det lite kvar en stund.

Efter en relativt kall natt, så ska jag idag åka till Frejus för lite inköp. Åker härifrån 9.30 och räknar med att var tillbaka vid 11-tiden.

Hemma ser det bra ut, inte ens is på rutan… Men jag hinner bara några km på motorvägen, när det tar stopp. Resan som skulle ta 30 min tar istället drygt 3,5 timmar.

Inne i Frejus är det kaos på gatorna, visserligen har solen tagit en del av snön, men det är väldigt mycket isbark kvar, och med sommardäck är det ganska svårforcerat.

När jag kommer fram så har affärerna redan lunchstängt för länge sedan, så det blir bara att vänta tills dom öppnar igen kl. 14. Det finns dom som varken kommer fram eller tillbaka…

Jag är dock inte ensam, det är många som är i samma läge. Som tur är hittar jag en butik på området, där jag kan köpa lite lunchmat. Som alltid så hittar folk på något medan dom väntar, här har man gjort en snögubbe…

Dock är snön helt borta när jag åker hem, och solen skiner från klarblå himmel.

Men istället för att var hemma kl. 11, så kommer jag hem igen strax efter 15. Det var den dagen…

Eftersom Inger fyller år, blir det söndagslunch på restaurang. Vi gör, för första gången, ett besök på restaurangen Le Gourmandin i Le Luc, som vi hört ska vara bra. Och eftersom det var längesedan det var matbilder på bloggen, så kommer det några här.

Vi väljer deras Menu Gourmand och inleder sedan med en aperitif och lite snacks. Första förrätten på menyn är sedan en bit anklever med svampfyllning och ett litet glas sött vin.

Därefter följer en läcker “bakelse” med pilgrims-musslor på en bädd av tomat och squash, med en väldigt god smörsås till.

Solen skiner fint in genom fönstret, men det ger ju inte det bästa förhållandet för foto…

Varmrätten består av oxfilé med en skiva stekt anklever på toppen, serverad med grönsaker och en klick mos av palsternacka.

Sedan rullar man in vagnen med ostbuffé, där vi plockar ut några små bitar, även om det känns lite onödigt…

Dessert däremot är ju nödvändigt, och det blir några variationer på temat choklad.

Det hela smakar mycket bra, och vi ger oss hemåt, i det fina vädret, mätta och belåtna.

Årets första provning med Munskänkarna går av stapeln den sista Januari. Vi är 40 personer som samlas på “vanliga stället”, La Bastide Enchantée, i Solliès-Toucas.

Denna gång ska vi prova Cru Beaujolais, och här presenterar Börje Börjesson provningsledaren Östen Nilsson.

Östen har, tillsammans med hustru Mona, tillbringat åtskilliga somrar, bilandes och cyklandes upp och ner för kullarna, i Beaujolais, och han berättar kunnigt och ingående om de olika byarna, och om deras viner.

Sedan är det dags att hälla upp vinerna till provningen. Vi provar 6 viner från 5 av de tio “Cru-byarna”, och vi ska nu försöka dofta och smaka oss till från vilka byar de kommer, baserat på den beskrivning Östen givit.

Det är ingen lätt uppgift och det blir inte många rätt. Någon lyckas med att pricka 4 av byarna, själv får jag ett rätt…

Vi får in förrätten under provningen och kan konstatera att vinerna smakar utsökt till den lite kryddiga paté som serveras.

Vi dricker också Beaujolais till varmrätten, som är ankbröst, och även till den funkar vinet bra.

Det är bara att konstatera att Beaujolais är mycket mer än den “Nouveau” som annars är den man oftast kommer i kontakt med…