Inger & Bertils Frankrikesida

Vi sover gott på ställplatsen i Poligny, men aktiviteterna på parkeringen startar tidigt… Vi ger oss ut på en liten promenad i den trevliga stan. Här finns många ostbutiker i Comtè-ostens hemstad, så vi passar på att handla lite Comté och lite Jura-vin.

Vi kör vidare genom Bourgogne och upp till Champagne, där kullarna är väldigt fina med sina vinodlingar. Typiskt för Champagne – så är vinstockarna grenade nästan nere vid marken, bland annat för att förenkla handplockningen som är obligatorisk.

Vi kör till en favoritställplats i Mesnil-Saint-Père vid en sjö, Lac L’Orient, i ett naturreservat. Det blir bad direkt – och även ett kvällsdopp lite senare. Det är 30 grader i luften och nästan lika mycket i vattnet.

Idag på morgonen tar vi det ganska lugnt. Inger tar ett morgondopp på vår promenad i den fina naturen, där ett stort antal ungdomar befinner sig på olika “lägerkurser”.

I parken finns det massor av träd med stora Mistlar.

Efter lunch kör vi vidare de dryga 3 milen till vår “husleverantör” när det gäller Champagne – Michel Collon. Han tar, som vanligt, emot oss med stor glädje och naturligtvis med Champagne, trots bråda dagar på fälten nu med att se till att inte skadeinsekterna får grepp om den kommande skörden…

Han gör ca 90.000 flaskor per år och 80% går på export till USA, Mexico, Sverige, Danmark, balt-länderna och Kina. 1999 vann han en provsmakning på Grand Hotell i Lund och fick detta diplom som han stolt visar upp.

Efter att ha lastat våra inköp åker vi så vidare västerut till en liten ort, i närheten av Fontainebleu, som heter Veneux-les-Sablons. Där tar vi in på en liten fin skogscamping. Det innebär att vi bara har 8 mil kvar till Paris i morgon.

Till kvällens middag öppnar vi en Pinot Noir från Jura. Kanske lite tunnare och “saftigare” är de Bourgogner på samma druva som vi testat tidigare, men den är helt OK.

—

Att Elsa funkar bra i husbilen visste vi ju redan, men hur skulle det gå med Mio när vi ska åka lite längre? Det visar sig inte vara några problem alls – hon ligger tyst i sin bur under resan och är sedan lös i bilen när vi står stilla. Här sitter dom båda och “vaktar” bakom myggnätet i bilen när vi äter lunch utanför, och när dom är ensamma hemma ligger dom gärna, som vanligt, i närheten av varandra.

Vi har inte så långt att köra idag (lördag) så vi tar det lugnt och går först och tar ett dopp i poolen. Den är uppvärmd så det är lika varmt i vattnet som på land.

Vi kör sedan mot Paris, och när vi närmar oss är trafiken väldigt tät i mötande filer. Fransmännen lämnar stan för helgen, och turisterna som är på väg in är inte lika många. När det är drygt en mil kvar blir det dock köer även för oss.

Vi hittar med GPS:ens hjälp direkt till vårt mål – Camping Indigo i Bois de Boulogne, och får en jättefin (förbokad) plats längst ut mot Seine – med bara ett staket och en cykelbana mellan oss och floden.

Vi gör en promenad in mot stan efter lunch för att handla lite mat, affären på campingen har inte så mycket färskvaror. På bilden ligger campingen bakom träden på höger sida.

Idag (söndag) åker vi in till “stan” på riktigt, campingen har en buss som går 2 ggr/tim in till Porte Maillot och därifrån tar vi Metron, med ett byte, in till Eiffeltornet. Vi har varit här förut men glömt bort hur högt det är – Inger får sträcka rejält på sig för att nå upp…

Vi har 20-årig bröllopsdag idag och har bokat en “Romantic lunchcruise” på Seine med Bateau Parisiene.

Under två timmar åker vi utefter Sein och tittar på alla fina byggnader vi passerar under tiden som vi äter en 4-rätters meny.

Det är underhållning ombord och vi får höra många “Edit-Piaff-dängor”…

Vädret är perfekt, ca 25 grader och lite växlande molnighet – så det funkar fint att sitta bakom glasväggarna på båten.

I morgon så är det dags att ge sig iväg härifrån, och vi styr då kosan mot Normandie.

Så har det blivit måndag och det är dags att lämna Paris. Vi river “lägret” och är iväg vid 11-tiden. Det går lika lätt att komma ut ur stan som att komma in. Agda sköter sig perfekt – efter att vi slagit på henne. Lite trafik och bra åkväder – växlande molnighet och 20 grader.

Vi kör direkt till Ställplatsen i Honfleur, strax söder om Le Havre. Den är väldigt stor och välbesökt. Vi kommer dit vid 14-tiden och det rullar in bilar hela tiden. Vi får en bra plats på gräset, de flesta platser har dock asfalt eller grus. På kvällen räknar jag till ca 175 bilar och här får nog plats uppåt 200 – och varje bil betalar 11€…

Det finns bunkrar lite överallt, och när vi senare går och handlar lite mat passerar vi denna – som man gjort om till museum.

Det ska dock komma flera bunkrar och flera museum…

När vi på tisdagsmorgonen kör igenom hela Honfleur ser vi hur fint det är i staden – här skulle man nog kunnat stanna en vecka. Tyvärr gäller det även andra ställen vi kommer till – som Trouville-sur-Mer och Deauville…

Tisdagen blir en annars en händelserik dag, myggnäts-dörren går sönder och vi ska försöka få det lagat eftersom vi använder den som dörr för Mio. Åker till en stor Rapido-återförsäljare, men dom kan inte erbjuda hjälp förrän i slutet av månaden. Kör vidare till en liten "no name" husbilsfirma, dom fixar det på stående fot och ska dessutom inte ha något betalt.

Dom får dock kaffepengar så det räcker till flera koppar, och vi drar vidare till Invasionsmuseet i Caen.

Skulpturen vid entrén är gjord av den amerikanske skulptören Seward Johnson.

Vi går runt där i ca 3 timmar och är helt slut av intryck. Men man hade nog kunnat spendera en dag där. Väljer några “snälla” bilder.

Samtidigt har det blivit en väldigt bra introduktion till övriga saker vi ska titta på. Trötta och lite omtumlade kör vi ner till kusten igen och hittar en ställplats i Quistreham, nära färjeläget där båtarna till Portsmouth går.

Även här i stan finns ett “Bunkermuseum” som vi springer på när vi är ute på promenad.

Fortfarande har vi uppehållsväder – med ganska mycket sol, temperaturen håller sig runt 20 på dagarna och ner till 11-12 på nätterna.

Onsdagens uppgift är att besöka alla dom "beach:er" som användes på D-day den 6 juni 1944. Vi står redan vid Sword beach, där Britterna anfaller på morgonen den dagen.

Vi kör vidare efter kusten västerut och får på köpet se många fina småbyar, som här Courseulles-sur-Mer, som ligger vid Juno beach, där det är Canada som anfaller.

Vid Gold beach, är det också Britterna som går iland…

… och där, utanför Arromanches-les-bains, besöker vi ett av alla landstigningsmuseum.

Nästa stopp blir Port-en-Bassin där vi äter Moules Frites på en av hamngatans alla restauranger.

Vid Omaha beach, som Amerikanerna hade ansvaret för, besöker vi den amerikanska krigskyrkogården.

Där ligger 9.387 amerikanska soldater begravda – bara en bråkdel av de amerikaner som miste livet. De ligger i 10 olika fält som på bilden nedan.

Där finns även ett pampigt memorial…

… samt ett antal olika informationstavlor med beskrivningar över hur invasionen gick till.

Sedan går färden till Pointe du Hoc med fin utsikt över Omaha beach och naturligtvis massor av minnesmärken.

Vi avslutar dagen vid Utah beach, även där är det amerikanerna som anfaller.

Dagen har varit full av bunkrar, monument och statyer – och överallt Franska och Amerikanska flaggor vajande sida vid sida (och några Brittiska och Kanadensiska).

Här vid Utah beach i den lilla byn Ravenoville-Plage, tar vi in på Camping "La Cormoran". På em/kväll är det ebb…

… men när vi åker härifrån på torsdag förmiddag ser det ut så här – och Inger såg faktiskt en säl när hon gick en promenad efter stranden medan jag fixade tömning/fyllning med husbilen.

Sista anhalten i Normandie är klostret Mont Saint-Michel – som nästan ligger på gränsen till Bretagne.

Vi parkerar husbilen på besöksparkeringen och tar pendelbuss (gratis) till klostret. Det är ett ofattbart “bygge” – men man får lite delade känslor när man kommer dit. Samtidigt som det är fantastiskt som byggnad – man fattar inte hur dom kunde konstruera och bygga det…

… så är det en gigantisk “turistfälla” med massor av krims-krams-butiker och restauranger. Och även vi går på det – och tar en öl innan vi åker tillbaka till husbilen.

Men innan dess gör vi ett besök i ett av kyrkorummen och tänder ett par ljus för nära och kära som inte länge är med oss.

Vi tänker övernatta på parkeringen – och vi är inte ensamma om den tanken…

I morgon åker vi till trakterna av Cancale för att fira midsommar.

Vi kör från Mont Saint-Michel utefter den norra kusten i Bretagne. I Saint Benoit des Ondes får vi se en Camping med väldigt fint läge, alldeles vid havet, så vi stannar till och bokar två nätter där…

… men fortsätter sedan upp till udden Pointe du Grouin ovanför Cancale.

Vänder sedan tillbaka och kör igenom Cancale som ligger väldigt fint. På höjden vid utfarten söderut ser stan ut så här:

När vi är tillbaka på Campingen igen är det dags för midsommarens traditionella sill-lunch.

—

Det finns två fiskare/odlare med butiker i byn, och senare på eftermiddagen går vi till en av dem för att se vad dom har att erbjuda.

Redan ute på gatan möts vi av stora bassänger med musslor och ostron.

Och inne i butiken finns det mer…

… akvarier med både krabba och hummer…

… liksom en hel del tillredda skaldjur.

Vi köper ostron som ska bli kvällens förrätt.

—

På eftermiddagen vilar vi lite i det fina vädret…

… men blir avbrutna av ett gäng rullstolar körda av personliga assistenter som möter en äldre gentleman – och ljuv musik uppstår…

(Här kommer en video så småningom – när bandbredden tillåter)

Vi tar en lång promenad utefter havet, innan det så är dags för middagen med Ostron och Champagne…

… följt av Lax och sedan de obligatoriska Jordgubbarna – det är ju midsommarafton…

—

Vi fascineras hela tiden av tidvattnets böljande fram och tillbaka (2 ggr/dygn). Vid ebb är vattnet långt borta…

… och mussel och ostronodlarna kör ut med sina traktorer och bilar för att vårda och skörda i odlingarna.

Vid flod kommer sedan vattnet ända in till oss med, som man upplever det, mycket hög fart.

—-

Midsommardagen blir lite av en tvätt och städdag – det gäller ju att passa på när man står på Camping.

Till lunch går jag till den andra fiskarens butik och köper hummer, krabba och havskräftor som vi avnjuter å naturell – tillsammans med vitt vin.

Husbilen är inte riktigt utrustad för sådana menyer, men med lite fantasi så får vi ihop nödvändiga utensilier…

I morgon är det “packa-draga-vidare” – målet är inte riktigt bestämt ännu.

Söndag 21/6

Det är lite kö vid tömningsstationen på morgonen men vi kommer iväg ca 10.30. Vi ställer Agda på Plogoff/Pointe du Raz, som är en fin utsiktsplats på en spets ut i Atlanten, och kör dit bara med mindre pauser och äter när vi kommer fram.

Vi går en sväng ut till udden, där det finns en utsiktsplats på en gammal bunker.

Här har man verkligen utsikt – med hav åt nästan alla håll. Försöker mig på att ta en bild med panoramafunktionen på kameran, men det ger inte verkligheten någon rättvisa…

Husbilen står inte så långt bort, den syns över axeln på Inger.

I anslutning till parkeringen finns ett litet center med “turistfällor” i form av restauranger och butiker. Inger köper en tröja med dom typiska ränderna som finns i tygerna här i regionen.

Måndag 22/6

På morgonen gör vi ett försök att gå ut till fyren, men ger oss efter drygt halva vägen, eftersom jag har besvär med en höft.

Den vindpinade växtligheten där ute är både vacker och färgrik.

Vi går istället tillbaka till centret och fikar, och Inger köper en vindjacka i samma affär som hon handlade i igår.

Resan fortsätter söderut. Stopp för att handla mat i en Super U på vägen. Inger passar på att kolla "Priset på vatten i Finistére” – eftersom det är där vi är…

Efter att ha rullat in i regionen Pays de la Loire, och kommit strax efter Saint-Nazaire, passerar vi en väldigt mäktig bro som går över floden Loires mynning ut i havet.

Vi stannar och kollar efter lämplig ställplats för natten, och bestämmer oss för att köra längst ut på udden Pointe de St-Gildas i den lilla byn Préfalles. Vi går en promenad efter havet och ser tidvattnet på väg tillbaka.

På kvällen går vi ner igen och ser nästan solen gå ner i havet – det kom bara lite moln emellan…

Tisdag 23/6

På mindre vägar efter kusten tar vi oss vidare söderut och stannar i en fin liten stad som heter St-Gilles-Croix-de-Vie. Vi parkerar i hamnen och fikar…

… och promenerar sedan över till andra sidan för att äta en glass.

Snart passerar vi in i en ny “Region” – och nu är det Poitou-Charentes. Och här i trakterna av La Rochelle börjar vi kolla efter Camping/ställplats. Det är svårt att hitta någon direkt vid havet, men efter några “bom-körningar” hamnar vi till slut i Châtelaillon-Plage på en fin camping ett par hundra meter från vattnet. Det står att den är full, men dom fixar en plats åt oss eftersom vi bara ska stanna en natt.

När vi tittar ut över havet, strax till höger om den ensamma båten, ser vi en liten prick som i förstoring ser ut så här…

… det måste vi kolla upp i morgon – men först ska solen gå ner även här.

Dagens mål är att utforska ön Îl d’Oléron.

Först åker vi till Le Château en gammal fästning strax efter bronfästet. Vi är dock färdiga med fästningar för denna resa så vi nöjer oss med att se på den utifrån och tar en fika på ett café istället.

I hamnen invid fästningen ligger “fiskeflottan” framför de färgglada bodarna.

—

Sedan är det Route des Huîtres, “Ostronvägen”, som gäller. Vi ser massor av odlingar efter vägen och stannar sedan och äter lunch på en av dem.

Vi äter förstås Ostron till förrätt…

… och sedan deras specialitet – "Eglades de Moules", som är en planka med musslor på en pinjebarrs-bädd som sedan är grillad/rökt. Ostronen smakar jättebra med en svag röksmak som är väldigt passande.

Dom har förstås även en liten butik bredvid restaurangen…

… och innan vi åker vidare tittar vi in i den, där dom utöver Ostron även har en del andra lokala specialiteter.

—

Vidare till Bayardville – en väldigt trevlig bekantskap, även om det var lite svårt att parkera – inte minst för att personbilar tagit de få platserna som reserverats för husbilar.

Det gäller att ha flexibla landgångar för att klara tidvattnet…

Vi skulle ju också försöka få en lite bättre vy av Fort Bayard än den vi hade igår…

Man får inte gå iland på ön, men man kan, som på TV, få åka en liten RIB-båt runt ön, men vi avstår från det och badar istället.

—

Sedan upp till norra spetsen på ön och en fyr där “Phare de Chassiron”.

Runt fyren finns en väldigt fin park med olika planteringar – den ena finare än den andra…

—

Eftersom vi snurrat runt ganska rejält på öns alla småvägar under hela dagen, så beslutar vi att köra "stora vägen" tillbaka och sedan ner till La Palmyre – strax norr om Royan, för att ha ett lite bättre läge inför morgondagen. Vi hittar en jättefin ställplats vid havet.

Går man upp på gräsvallen bakom husbilen ser det ut så här…

Och i morgon blir det andra smaker…

Torsdag 25/6

Jag utlovade lite andra smaker i föra inlägget och så blir det… Vi kör till Cognac och gör ett besök på firman som gör "Lasses Cognac" – Guerbé.

Vi smakar några av de bästa sorterna, och vi kan konstatera att 50-åringen för 248€ bara smakar obetydligt bättre än den 25-åring vi köpt tidigare, så det blir en så’n igen för 90€.

I morgon ska vi till Château Lestrille i Saint-Germain-du-Puch, så vi positionerar oss lite – och kör till St. Émillion och tar in på Camping Yellow där. Bara 2 mil att köra i morgon förmiddag.

Vädret kanon – nästan lite för varmt med dryga 30 grader. Tar ett dopp i poolen på kvällen, men den håller 28 grader så det är inte mycket till avkylning.

—

Fredag 26/6

Vi åker in till ett köpcenter för att skaffa en batteriladdare, som blev kvar hemma, till kameran. Äter lunch där och fortsätter sedan till Saint-Germain-du-Puch för att besöka Château Lestrille – där vi varit några gånger tidigare.

Butiken är helt omgjord sedan vi var där senast.

Vi provar ett antal av deras viner, och köper med några lådor.

Vi pratar med Estelle, som numera tagit över vinslottet efter sin far. Martin är på guidejobb i Bordeaux och barnen är i skolan. Elsa är nu över 10 år – ett år yngre än vår Elsa, och Martins mamma har flyttat tillbaka till Spanien.

Estelle berättar vidare att dom nu skaffat sig en importör i Sverige, så att det går att beställa deras vin via Systembolaget, och att det även finns på en del restauranger. Importören heter Carl Jan Granqvist…

—

Det är värmebölja här och kvicksilvret visar 35,5 i skuggan så från Saint-Germain-du-Puch kör vi till Arcachon och kör tätt på kusten, där det är lite svalare, och stannar för en fika i hamnen.

Vi fortsätter följa kusten söderut och hittar många vackra platser…

Men häftigast är ändå “Dune du Pilat” (Pyla), där vi gör ett stopp och går upp på den fantastiska sanddynen – Europas högsta.

Vi börjar den mödosamma vandringen uppåt, då Inger får syn på en trappa, så vi tar den, det är 120 steg upp…

På toppen har man en fantastisk utsikt…

Gör ett försök till med panoramafunktionen på kameran, men blir nog inte imponerad…

Sedan ska man ner också, jag väljer dom 120 trappstegen ner, medan Inger och Elsa tar “sandvägen”.

Sedan vidare efter kusten på småvägar – det tar tid, och vi är inte framme i nattlägret Mimizan-Plage förrän vid niotiden. Det är en väldigt fin ställplats och bara en sandbank skiljer oss från havet…

—

Nu är vi i Biarritz, men det tar vi i nästa rapport.

Lördag 27/6

Vi lämnar ställplatsen i Mimizan-plage och åker lite blandat motorväg och kustväg, och vi kör även en del fel – en del beroende på att Agda leder oss tokigt och en del för att vi inte ser upp ordentligt…

Hittar dock en mycket fin ställplats mellan Plage de la Milady och Marbella plage i Biarritz – med El, och vi hittar även en relativt skuggig plats att stå på, vilket behövs för det är VARMT. Går ner till stranden (Marbella), som ligger 200m bort, och tar ett dopp i dom höga vågorna.

Även här finns det gott om minnen från krigen, och man ser gamla bunkrar överallt.

På kvällen går vi ner för att se på solnedgången och kommer precis ner när det ser ut så här.

Det går fort – bara på några minuter faller solen ner i havet.

Och till slut är det bara rött och blått…

Söndag 28/6

Går ner in till stan på promenaden efter havet, 3km enkel tur.

Det är fortfarande mycket varmt så det gäller att dricka…

Kusten är väldigt “dramatisk” och det finns gott om fotoobjekt. (Klicka på bilderna)

Det blir en lunch också innan vi går hem till husbilen igen. Elsa och Mio har varit ensamma där, men tack vare skuggan och vår takfläkt är det inte för varmt i bilen när vi kommer tillbaka.

Kvällspromenaden med Elsa tar vi på den andra stranden – Plage de la Milady.

Försöker ta ett bad i havet senare på kvällen, men nu är vågorna för höga, så det blir bara lite vågstänk och sedan sötvatten-duschen.

I morgon ska vi köra till San Sebastian i Spanien för att äta Tapas-lunch.

Måndag 29/6

Upp tidigt och ner till havet för ett bad innan frukost. Vi testar “Milady”, också ca 200m från ställplatsen.

Efter frukost bär det av till Spanien och San Sebastian, som ligger ca 50km söder om Biarritz. Vi kör in rätt i stan och hittar en P-plats bortom Zurriola beach.

Eftersom bilen är lite för lång får vi stå lite snett över två rutor – men P-vakten, som hjälper oss med biljettköpet i automaten, tycker inte det är något stort problem…

Sedan blir det promenad in till stans “Tapas-kvarter” som ligger ca 2km från där vi parkerat. Det vimlar av Tapasbarer…

Det är svårt att välja bland alla godsakerna.

Vi får i alla fall ihop några stycken – som vi avnjuter med ett glas vin respektive en öl.

Eftersom det egentligen är 2-dag idag, så går vi till nästa bar… Blinkar

Mycket att välja på även här, och dom ser läckra ut där dom ligger packade på faten.

Vi plockar år oss några stycken även här, men nu nöjer vi oss med mineralvatten som dricka.

Det är nu dags att lämna västkusten, och styra kosan österut – och tar motorvägen A63/A64 för att spara lite tid. I Montrejeau kör vi av den, och går först och shoppar på SuperU, innan vi åker till Camping Midi Pyrénées. Fint, lite lummigt ställe med en häftig infinity-pool med integrerad jacuzzi och fin utsikt mot Pyrenéerna.

Efter dagens värme är det skönt att slänga sig i den och få lite massage för ryggen. Området lutar dock en hel del och en del tomter har låga träd, så trots det låga priset – 12€ med ACSI-kort så blir det ingen favorit.

Även morgondagen blir nog varm och då ska vi ta oss upp bergsvägen till Andorra från den franska sidan – dryga 20 mils körning.

Tisdag 30/6

Städar och plockar med husbilen ett tag innan vi tar sats mot Andorra. Kör motorvägen några avfarter och svänger sedan av D117 mot Foix. Sista biten upp till Andorra är lite kurvig, men inte så att det uppstår problem.

Naturen ser nästan Svensk ut, med björkar och blommor som man känner igen..

På många ställen går det kor i branterna utefter vägen. Dom kan i alla fall inte klaga på utsikten…

När vi kommer till N22/CG-2, tar vi tunneln istället för passet "Pas de la Casa", och kommer ganska snabbt in i första “byn”.

Landet består, ur en besökares vy, bara av en lång väg/gata som går genom ett antal orter, där alla hus i princip ser likadana ut – fina men ändå lite trist.

Vi kör först genom landet till Andorra la Vella som är störst – och en av några få orter som har separat förbifart.

Ner i smeten – och vi snurrar ett tag i Centrum där, men åker sedan tillbaka till en av de första byarna, Canillo, och tar in på Camping Janramon, som har reception i hotellet. Mitt över gatan ligger en brandstation, och återigen, alla hus har samma sten på fasaderna…

Campingen är nästan tom, och vår utsikt är fin med en brant bergssluttning framför oss.

Vi hör “koskällor” från branten, men vi tycker den är för brant för kor så vi tror istället det är getter. Vi går upp för att titta och blir ganska överraskade när det är hästar…

Fyra hästar – alla med “koskällor” runt halsen springer upp och ner från gården längst upp i högra hörnet till staketgränsen längst ner till vänster. Tyvärr framgår det inte av bilden hur brant det egentligen är.

Onsdag 1/7

Börjar dagen med att tanka – det är trevligt i Andorra, betalar 0,987€/l, med dagens kurs betyder det 9,20 Kr/l.

Men i övrigt är Andorra en besvikelse. Det är nog mest en fantastisk vintersportort, men nu är det mesta stängt, utom mackar och spritbutiker, om man undantar de mest centrala delarna av de större orterna. Men det viktigaste är ju ändå Andorra – check…

Så vi lämnar Andorra och kör N145 ner på den Spanska sidan. Väldigt bra väg ner, visserligen bara en fil – och för det mesta omkörningsförbud, men bred och fin.

Planen är egentligen att fortsätta i norra Spanien till Figureres, och därifrån köra upp till Frankrike, men den rådande värmeböljan får oss att istället fortsätta N116 mot Perpignan.

Den vägen är dock inget vidare. Det pågår ombyggnads- och asfalterings-arbeten lite överallt, och den är väldigt kurvig och delvis även smal.

Framme i Perpignan tar vi en fika i hamnen men åker sedan vidare till en ställplats vid havet i Leucate – ett par mil norrut.

Temperaturen har nu sjunkit till 25 grader och det är tidvis molnigt – i NV ser det ut som om det regnar.

Torsdag 2/7

Molnen drar vidare inåt landet, och inget regn kommer på oss. Vi lämnar Leucate och kör mot Agde. Vi har sett ut en Camping vid havet i Vias.

Värmen har ökat betydligt och eftersom dom har några skuggplatser kvar över helgen så beslutar vi oss för att stanna här till måndag morgon och vila ut efter all körning – 400 mil hittills.

Här finns både strand och pool så vi ska nog överleva i värmen. Och längre upp efter kusten är det ännu varmare…

Vår resa är snart slut och det börjar bli dags att summera…

Sista veckan var tänkt att användas till att prova ett antal, för oss nya, ställplatser utefter medelhavs-kusten, från Spanska gränsen till Sainte-Maxime, som skulle kunna bli framtida mål för kortare turer.

Men detta sätter den ihållande värmen stopp för, så det blir dels att stanna lite närmre gränsen till Spanien, där det är några grader svalare, och dels att istället ta in på campingar som har skuggplatser.

Så efter fyra dagar i Vias-Plage är vi nu inne på andra dagen i Port Grimaud – på vår favorit, Camping des Müres, och i morgon ska det bli skönt att åka hem till Taradeau och ett luftkonditionerat hus…

Vi har dock haft en väldigt trevlig resa utan några stora bekymmer. Hela 445 mil har avverkats på drygt 4 veckor, och vi har sett och upplevt mycket.

Det är också roligt att konstatera att det fungerar bra att ha både Elsa och Mio i husbilen, även om det naturligtvis varit lite för varmt även för dem.

Våra resmål är ju redan redovisade och det som finns att tillägga är väl att det slagit oss vilken skillnad det är på (små)hus – när man åker efter hela västkusten som vi gjort.

Visst ser husen i Alsace mer ut som husen i södra Tyskland, men där har ju landstillhörigheten också skiftat genom åren…

I Normandie dominerar ofta de stora taken, med valmningar – eller att taken går ner på gavlarna.

I Bretagne slås man av att skorstenar och andra rör är samlade i båda gavlarna vilket ger ett karakteristiskt drag på alla hus.

I Aquintaine (från Bordeaux och neråt) är det dock inget speciellt med husen – som man reagerar på, de ser mest ut som i Sverige…

Även valet av växter i trädgårdarna varierar, i Normandie är det rosor som är den vanligaste prydnadsväxten.

I många byar i Bretagne är det uteslutande Stockrosor…

Kommer man så ner till södra delen, och speciellt Biarritz, är det bara Hortensia som räknas…

Nu när vi är tillbaka i Provence – Neriumens rike…

… så märker man också att det är svårt att hålla isär alla platser man varit på. Så det blir att slå sig ner i soffan snarast och titta igenom alla, hundratals, fotografier för att hjälpa hjärnan att sortera upp alla minnen.

Det är skönt att komma hem till huset efter dryga fyra veckor “on tour”. Speciellt som Per med familj har förberett kvällens gemensamma middag – det smakar riktigt gott.

Även Elsa och Mio tycker det är skönt att vara hemma och snart ligger dom båda två på rygg i TV-soffan.

Följande morgon, torsdag, så åker Per med familj mot Sverige, medan vi har en del tvätt och annat att ta rätt på efter vår resa.

—

På lördagar är det marknad i Carces, och vi åker dit tillsammans med Lillemor & Volker. Dit har redan Mona & Östen anlänt – tillsammans med sina två gäster, och dom har bokat bord för oss alla vid kaféet på torget.

Vi köper bröd hos bagaren och ost i “ostståndet”, och på kaféet äter vi detta tillsammans med ostron som kommer från den fiskbil som står parkerad på torget bara ett par meter från där vi sitter. Vitt vin, vatten och kaffe köper vi förstås på kaféet.

Här är det ostron från medelhavet som smakar lite saltare än de vi åt i Bretagne för ett par veckor sedan.

Vilken härlig lunch…

Bilderna har lite konstiga färger, men stark sol och rött parasoll är anledningen…

—

Tisdag den 14/7 är det Frankrikes nationaldag, men firandet startar kvällen innan – då är det stor fest med mat och dans. Dessutom är det fyrverkerier – som man är mycket duktiga på här.

Vi går till idrottsplatsen – där Taradeau bränner av sitt. Här kommer ett kort klipp från det fina fyrverkeriet.

* F.n. går det ej att infoga Youtube-videor…
– kommer när problemen är lösta.

Vid midnatt går man sedan runt “på byn” och firar, och det gäng som går förbi hos oss ringer på ringklockan och smäller av “konfettibomber”.

Firandet går i stort sett till på samma sätt över hela Frankrike och här är ett par bilder från vår tidning, Var Matin, som bevakade det mäktiga fyrverkeriet i den nyrenoverade hamnen i Saint Raphaël.

—

Dagen därpå, Nationaldagen, händer det inte mycket – några morgonpigga bybor är uppe och ser på paraden vid minnesmonumentet och deltar i kransnedläggningen, men sedan är det lugnt.

Vi stannar dock hemma och firar istället att vår lille Mio fyller ett år. Det är lite roligt att Var Matin denna dag har en bild från en parad där ett ansikte bytts ut till ett kattansikte som är väldigt likt Mios.

Annars går dagen lugnt till även för Mio – han ligger mest i soffan och snarkar, men att retas lite med Elsa förgyller förstås alltid…

—

Värmeböljan håller i sig så vi är mest inomhus – det som ska göras ute måste göras på morgonen eller tidig förmiddag. Poolen får täta besök, men det är 30 grader i den – så svalkan är begränsad.

Av de skälet börjar vi fredagsboulen redan kl. 9 och denna gång är vi 12 personer som kämpar i värmen – nästan 40 grader.

Efter en kortare paus samlas vi sedan igen under platanerna på Hotel Park för gemensam lunch.

—

Under veckan får vi besked om att det är torrt på vårt köksgolv i Västerås och att nytt golv ska läggas kommande vecka – så då vill vi ju åka dit som vi tidigare planerat.

Men eftersom Sara med familj kommer hit nu på tisdag 21/7, så stannar vi kvar här och tar emot dom, men dagen efter ger vi oss ut på vägarna igen med husbilen – denna gång för en tur till Sverige.

Så är vi sedan en dryg vecka tillbaka hemma igen. Efter vår “tour de France” blev det ett par veckor hemma, men den 22 juli ställer vi kosan mot Sverige. Vi kör via Italien, Brenner, Österrike, Tyskland och tar färjan från Rostock till Gedser. I Köpenhamn hämtar vi ut vår Mackmyra-whisky som nu är klar.

Vi tar sedan Öresundsbron och når Västerås på kvällen den 28/7, där vi parkerar i hamnen och går till Henrik på K9 för lite kvällsmat.

—

Förutom att hälsa på nära och kära så ägnar vi mycket tid till att få ordning i lägenheten som i mångt och mycket varit lite av ett förråd. Vi gör oss av med en hel del möbler och prylar på blocket och/eller till välgörenhet, och köper också en del nytt.

Byte av det vattenskadade golvet i köket är klart och där ligger nu ny parkett på golvet. Det blir även nya köksbänkar i sten.

Nästa år kanske vi kan börja sätta upp tavlor…

—

Tiden går fort – och den 28/8 är det så dags att starta hemresan. Vi kör via Örebro, Göteborg och Malmö och tar sedan broarna genom Danmark. Vi kör A1 genom Tyskland, – ett inte helt lyckat val med tanke på alla vägarbeten och köer vi stötte på. Via Luxemburg kör vi till Champagne för lite mer bunkring och den 2/9 på kvällen kommer vi så hem till Taradeau efter en ovanligt snabb nerresa.

Vädermässigt har vi haft väldig tur. Det varma vädret håller i sig på hela resan och väl framme till Sverige är det äntligen slut på regnandet där och vi får bara några droppar under hela vistelsen. Här nere har det hunnit svalna av lite när vi är tillbaka – så det är perfekt.

—

Första aktiviteten hemma blir att åka till Grasse, där Maj och Hasse bjuder på lunch – på Hasses födelsedag.

Några dagar senare är det dags att spela fredagsboule med gänget. Efteråt äter vi lunch på ett nytt favvoställe.

De flesta äter ett kycklingspett – som serveras på ett trevligt sätt med spettet hängande i en ställning över tallriken.

—

I byn har det inte hänt så mycket, men man har i alla fall flyttat in i nybygget, dock har inte bagaren flyttat dit ännu men det dröjer nog inte länge.

Även brobygget har gjort lite framsteg och det nya “spannet” börjar ta form.

—

Som synes är bild-kvaliteten sämre på en del av bilderna, och det beror på att min kamera har gått sönder, och att det nu är mobilen som gäller – och i min mobil är inte kameran den bästa…

Det är displayen som gått sönder och jag dristade mig till att plocka isär kameran för att se om displayen kunde tas bort – och det kunde den… (den svarta skivan längst ner i bilden).

Nu har jag också, på internet, hittat ett företag i Kina som gör dylika. Har beställt en ny för 45€ inkl. frakt, det ska bli roligt att se om det fungerar, när den så småningom kommer hit – fortsättning följer…

Emma är på besök sedan förra veckan, och en av de första aktiviteterna blir att följa med på ett vingårdsbesök, på Château Mentone i St Antonin, som arrangerades av Rivieraklubben.

Vid ingången har man planterat en kort rad av varje druva som man odlar, för att man ska kunna se skillnaden i utseende och växtsätt – mycket informativt.

Vi får en genomgång av hur hanteringen går till och vilka principer man tillämpar i odling och vinifiering.

Vi avslutar med provsmakning av de olika vinerna – dom smakar utmärkt, varför det är många som även handlar på sig en del. Den avslutande lunchen var tyvärr inget att skriva om…

—

Veckan inleds med växlande molnighet men så artar det sig mot slutet och vi kan åka ner till havet för lite sol och bad.

—

Idag börjar Elsa slicka på ett ställe på sitt lår och vi upptäcker att hon nog fått någon sorts bett under förmiddagens promenad. Vi smörjer in det och sätter på “tratt” eftersom hon inte kan låta bli att slicka på det.

Det är inte roligt och hon lägger sig för att få vara ifred, men direkt ser Mio att hon inte mår bra och lägger sig vid hennes sida – visst är dom roliga.

—

Så var det då min kamera som jag skrev om i förra inlägget…

Tio dagar efter beställningen så dyker det upp ett litet paket från Kina – väl emballerat och till synes innehållande det jag köpt.

Det blir ett tags pillrande med de små flatkontakterna, men så småningom får jag dit dom och kan sätta ihop kameran – och voilà, det fungerar.

—

Avslutningsvis kan jag inte undanhålla er den affisch, om en show som ska hållas i byns “festsal”, som idag kommit upp på byns anslagstavla. Den visar att det görs framsteg när det gäller jämställdheten även i Frankrike.

Man är ju mycket för lättklädda damer – och här tar man inte bort dem, utan man adderar också lättklädda herrar – kanske mer lättklädda än damerna…

Vinskörden är över och vinstockarna ska snart tappa sina blad. Men en del av dem får sina löv vackert rödfärgade innan dom tappas.

På denna promenad runt vinfältet så får Elsa någon form av bett eller stick och får en liten böld som hon inte kan låta bli att slicka på. Så det blir tratt på huvudet under antibiotika-behandlingen. Mio lider med Elsa och ligger ofta nära henne som tröst…

—

En av höstens traditioner är den Nordiska konstrundan i Provence. Som brukligt så åker vi på den tillsammans med Maj och Hasse. Egentligen skulle dom komma på fredagsmorgonen för att vara med och spela boule, men regnet sätter stopp för det och vi inleder istället träffen på fredag kväll med kräftor – en annan av våra traditioner.

På lördagsmorgonen har det klarnat upp lite och regnet har avtagit när vi beger oss iväg på konstrundan.

Första anhalten är byn Rougiers – där alla deltagande konstnärer är representerade med några verk som man kan se och med hjälp av det åka till de konstnärer man helst vill se mera av.

Tavlan längst till höger ovan är en väv gjord av Inger Utholm i Bras, och dit åker vi som första anhalt.

Efter det besöket är det så lunchdags och den har vi bokat på ett svenskägt B&B i Seillons-Source-d’Argens som heter Bonjour Provence. Där bjuder Tinna Jaldin på en läcker buffé med sill, lax, jansson, några kötträtter samt ostar och sallad.

Vi är ganska många där och vädret gör att vi måste sitta inne – lite trångt men stämningen är god.

I Tinnas källare ställer konstnären Dick Thellberg ut och vi tar oss naturligtvis en titt på hans verk innan vi åker vidare.

Dagens sista stopp gör vi i Les Arcs hos Inger Klintstam – bara 4km hemifrån. Hon har ett fantastiskt fint hus med en stor fin trädgård och därinne hittar vi både hennes fina målningar och akvareller av Barbro Hallén.

Som vanligt en väldigt trevlig utflykt även om det i år inte blev några större inköp. Vi avslutar rundan med en kopp kaffe innan Maj och Hasse åker hem.

—

Maj och Hasse hinner precis hem till Grasse innan det stora ovädret bryter ut runt Cannes och Nice. Under ett par timmar på natten mellan lördag och söndag kommer det 180 mm med stora skador och flera döda som följd.

Här i Taradeau har det regnat 150 mm från torsdag kväll till söndag morgon. På lördag kväll började det dessutom blåsa kraftigt och när vi lagt oss hörde vi ett kraftigt ljud som vi inte kunde lokalisera men på morgonen ser vi att den mur som finns i bakkanten av den lilla parken mitt över gatan har rasat.

Det är mycket lera på gatan nere vid ån…

… men den årensning och ombyggnad av kanalerna för avvattning som gjordes efter ovädret 2010 visar sig fungera bra och allt vatten rinner undan.

Den tillfälliga bron, som används medan den gamla byggs om, stängs av för rensningsarbeten under förmiddagen idag – det är en massa jordmassor och buskar som fastnat runt bron.

Dom gröna understrukna texterna ovan är klickbara länkar – om man vill veta mer.

Oktober har bjudit på lite växlande väder, mycket sol, men även del regn, dock har temperaturen varit bra.

Jag har varit en vecka í Sverige bl.a. för att jobba lite i lägenheten. Marcus hämtar mig på Arlanda så att vi ska hinna till Västerås för att träffa Henrik, som dan därpå reser iväg till Mexico för att jobba som kock i ett halvår på en restaurang i Puerto Vallarta.

Träffar förstås även Magnus & Annika och Freddie som här visar upp sin nya “värstingcykel”.

Förutom att fixa lite i lägenheten så blir det även tid för en övningskväll med kvartetten, samt en fika med Alf och en Grappa med Ainis.

Dagen innan hemresan tar jag tåget till Stockholm och äter lunch och går en sväng på stan. Det är massor med folk runt centralen där Migrationsverket har flyktingmottagning och flera olika organisationer har tält för sina hjälpverksamheter.

Det byggs och renoveras överallt men det kanske är ett måste i en stad som växer med två busslaster per dag.

Sista kvällen/natten i Sverige tillbringar jag hos Marcus med familj och han kör mig sedan till Arlanda på morgonen.

—

Hemma i Frankrike väntar först surströmming hemma hos Anne & Lars.

Sedan har vi själva en lunch för att prova lite rosévin från Domaine Gavoty. Vi provar det till en pasta med pesto och vitlök samt grillad kyckling.

—

Vi tar en söndagspromenad genom byn när vildsvinsjakten gör att det inte går att gå runt vinfältet…

Bagaren har just flyttat in i det nya huset men det har ännu inte kommit upp några skyltar. Inne är det ljust och trevligt och man har nu plats för ett lite utökat sortiment.

Där finns även en liten café-hörna och vi passar på att testa den.

Efter kaffet går vi ner och kollar på brobygget, som går raskt framåt. Den ska vara klar nästa sommar och det ser ju inte ut att bli några problem.

Hösten är i antågande – bladen på träden efter vägen är vackert höstfärgade och vinrankan på muren är nästan lika röd som brandposten…

—

Oktobers sista aktivitet är att fira Staffan som fyller 70. Han bjuder vänner och hitresta släktingar på middag på La Table du Moulin. Vårt gäng uppvaktar med en vinkyl och Volker håller talet.

—

Avslutningsvis lite från våra husdjurs värld…

Elsa kräver ju en hel del pälsvård – något som gör Mio lite avundsjuk, och han vill helst vara uppe på trimbordet hela tiden och vänta på att det ska bli hans tur med lite skön kardning. (Klicka för större bilder)

Och så en liten videosnutt när Elsa och Mio får ett litet hundgodisregn.

https://youtu.be/VaE64zEH_70

Årets olivplockning hemma är snart överstökad, våra träd har väldigt få – men väldigt stora oliver, dock blir den samlade vikten bara 3 kg – vilket bara kommer att resultera i en halv liter olja…

Vi samlar ju ihop till en egen pressning i “Svenskgänget” och under en dag hjälper jag, tillsammans med några andra, Lillemor & Volker med lite plockning då dom förutom sina egna träd även plockar en grannes oliver.

Här har vi lite kaffepaus i plockandet.

Inger och Bengt är också gästplockare…

Den sammanlagda vikten på gängets oliver blir dryga 300kg.

—

Ärtsoppa hör ju torsdagar till – men inte så ofta i Frankrike. Dock är vi bjudna till Mona & Östen i Cabasse den gångna torsdagen, där vi ska njuta av hemlagad ärtsoppa och varm punsch.

Ute på balkongen hjälper Björn till med att hälla upp Champagnen…

…varefter Östen hälsar oss välkomna.

Ärtsoppan med tillhörande kött-assiett smakar fantastiskt bra – för att inte tala om den hemlagade senapen…

—

Fredag är ju bouledag, men Ingers högra axel har krånglat lite så hon går nu hos sjukgymnasten och får behandling varje måndag, onsdag och fredag fm. Men efter behandlingen åker vi till våra kamrater på boulebanan och är med på aperitifen och efterföljande lunch.

Vid fredagskvällens middag konstaterar vi att denna fredag den trettonde ändå inte bjudit på någon katastrof. Men vi väcks raskt ur den föreställningen när vi lite senare blir varse de fruktansvärda dåden i Paris. Vi blir sedan sittande framför TV:n, omväxlande svensk och fransk, “halva natten”. Hela situationen är ofattbar och det är många tankar som snurrar i huvudet, och vi lider med alla drabbade.

—

Idag på morgonen blir det först lite morgon-TV för att få lite mer information om det som hände igår, men sedan bär det iväg till veterinären med Elsa & Mio för att få de årliga vaccinationerna.

I samband med det görs alltid en ordentlig hälsoundersökning och veterinären hittar då en juvertumör på Elsa. Ännu en chock – så nu är frågan om vi ska operera eller avvakta? Återbesök om tre veckor…

—

Det är av förklarliga skäl en väldigt lugn dag idag, men den annonserade “Bavariska” marknaden i byn går dock av stapeln som planerat.

Det är folk från vår vänort i tyska Röhrmoos, strax norr om München, som dukat upp med öl och korv mm på parkeringen vid Salle du Fête. Tyska “madammer” dukar upp sina läckerheter…

…och vi låter oss väl smaka – liksom Borgmästaren och hans fru gör vid vårt bord.

Störst intresse är det dock kring den tyska ölen – och även vår präst längst till höger nedan tar sig ett glas.

—

På eftermiddagen återvänder vi till TV:n igen för att försöka förstå vad som hände i går, och ikväll tänder vi många levande ljus både inne och ute.

Den tredje söndagen i November är det varje år vinfest i Taradeau, och i söndags gick årets upplaga av stapeln.

I år ska vi vara med på lunchen i Salle des Fêtes, och det ska även 6 av våra vänner, Lillemor & Volker, Mona & Östen samt Cecilia & Peter.

Vi börjar med en kopp kaffe och lite äppelpaj hemma – innan vi ger oss upp för att hämta årets vinglas vid kooperativet.

Men där meddelar man att stora delar av festen är inställd pga. de nationella sorgedagar som utlysts som en konsekvens av terroristdåden i Paris – ett både begripligt och rimligt beslut.

Det blir ingen parad och heller ingen musik eller sång, men marknaden är öppen och lunch ska det bli.

Här har hela gänget fått sina glas och en första påfyllning, och vi känner direkt att 2015 är ett riktigt bra vinår.

Vi går en runda på marknaden och köper lite av delikatesserna och tittar på allt annat som säljs.

Anne & Lars har också kommit hit och då är det ju lite synd om barnbarnet Tore som inte får se någon parad.

På parkeringen har man ställt upp en del av de fordon som skulle åka i paraden, men det blir ju inte riktigt lika kul som när dom kör runt – ljudet är en viktig del av upplevelsen.

Eftersom paraden uteblivit så får vi lite tid över innan lunch, så vi går tillbaka hem och tar en liten apero i solen och smakar på godsaker från marknaden.

Därefter går vi tillbaka till Salle des Fêtes och intar våra platser. I år har vi fått plats nära scenen så att vi ska se bra när det är dags för underhållningen.

Borgmästaren tar till orda och meddelar att all underhållning är inställd, samtidigt som han påpekar att livet ändå ska, och måste, gå vidare – och vi reser oss upp för att med en tyst minut hedra offren för dåden i Paris.

Menyn är den vanliga, dvs först serveras en charkuteritallrik och sedan en “Daube Provençale” – en gryta på oxkött och så dricker vi årets nya vin därtill.

Efter dessert och kaffe är det så dags för lotterierna. Det normala förstapriset, sin egen vikt i vin, är indraget och det blir istället många fler mindre vinster.

Vi har tur och flera i gänget får hämta vinster – här är Inger med sin.

Lotterierna avslutas traditionsenligt med “ballonglotteriet” – till vilket vi tidigare köpt lotter där vi gissat på antalet ballonger som hänger i ett knippe i taket.

Borgmästaren sticker hål på ballongerna en efter en under publikens högljudda räknande.

Det visade sig vara betydligt fler än de flesta av oss i gänget gissat på, så vi blir utan vinster här.

Hela tillställningen avslutas med att vi reser oss upp och sjunger först den Provencalska “nationalsången” och därefter Marseljäsen.

Så här lät det när vi sjöng den senare.

https://youtu.be/BKmCgqkyKk4

Den 19/11 är det premiär för Beaujolais Nouveau. Många restauranger härnere uppmärksammar detta och har en mängd olika erbjudanden.

Vi missar dock detta evenemang för vi har sedan länge accepterat en inbjudan från vårt kooperativ att smaka på ett nytt inslag i deras sortiment – champagne från Laurent-Perrier.

Vi går dit tillsammans med Anne, Lars och deras son Niklas. Provningen äger rum i butikens källare där det finns ett provningsrum för mindre sällskap.

Vi är drygt 20 personer och vi provar fem olika cuvéer i prislägen från 30 – 120€ och får oss samtidigt en hel del historia till livs från champagnehusets kunniga representant. Sa jag att det smakade bra…?

—

Dagen därpå är det boulespel – som vanligt på fredagar, och efteråt går vi till Hotel Parc och äter ute i deras trädgård –på menyn idag: Moules Frites.

—

På kvällen åker vi upp till Lorgues igen för att gå på en jazzkonsert. Det är Black Pearl som spelar och i orkestern finns en svensk – Hans Jonsson som spelar trombon. (Länken går till deras hemsida)

Konserten inleds med en tyst minut varpå vi gemensamt sjunger Marseljäsen. Därefter sjunger orkesterns sångerska, Chantal, “That’s when we’ll be free”. (Länken går till en video jag lagt upp på youtube)

Orkestern håller sedan igång i två timmar utan paus, och dom visar upp en trevlig och omväxlande repertoar. Chantal gör ett fantastiskt jobb som både dirigent, sångsolist och konferencier.

Denna kväll gästas orkestern även av en steppdansare som medverkar i ett par nummer.

Hans gör också ett litet sångnummer tillsammans med Chantal som inledning till en låt.

Här kommer ytterligare ett par länkar till videor från spelningen som jag har lagt upp på Youtube.

Lyssna gärna på “Route 66” där det även medverkar en steppdansare.

Här finns en version av Stevie Wonder-hiten “You are the sunshine of my life”.

—

På lördagen är det så Svenska kyrkans julmarknad på Villa Ingeborg i Cagnes-sur-mer, och vi följer med Lillemor och Volker dit.

Vi går runt bland stånden, handlar lite, tar några lotter och avslutar sedan med att äta jultallrik och då har även Anne och Lars anslutit.

Det saknas inget på jultallriken och vi låter oss väl smaka.

—

Under hösten har vi hållit på med lite renovering i det lilla sovrummet på övervåningen. Det gick tidigare en skorsten, som inte användes, genom rummet.

I våras tog vi bort utomhusdelen (på taket) och nu är även inomhusdelen borta. Ett draperi skärmar av ett litet utrymme för förvaring längst in.
Så här blev det.