Vår Borgmästare, Gilbert Galliano, är en riktig farmare eller kanske heter det i dessa tider “storbonde”.
På hans ägor strax utanför byn växer allehanda sorters frukt och grönt. Det som märks mest just nu är träden med Persikor och Aprikoser – det “brinner” på fältet nära järnvägsviadukten på vägen till Les Arcs.
Det är ovanligt tidigt, men så är våren också väldigt tidig här i år – som jag skrivit tidigare.
Allt som odlas säljer han i sin gårdsbutik under sommaren – fram till slutet av augusti eller början av september då det är dags att ge sig i kast med vinskörden. För han är förstås också den störste delägaren i byns välrenommerade vinkooperativ.
—
Det händer mer saker i byn. Uppe vid tornet och kapellet har man ställt i ordning en ny utsiktsplats och redan vid infarten möts man av en ny skylt.
Uppe på toppen har man gjort iordning parkeringar, planteringar, och tavlor med information.
—
Redan på “Skatteåterbäringen” i Januari meddelades att “Salle des Fêtes” ska renoveras. I år ska det platta och pappbetäckta taket renoveras och tilläggsisoleras och nästa år ska interiören renoveras.
Bygget startar i februari och man börjar med att bygga på fasaden med några skift gråsuggor för att rymma den nya tjockare isoleringen.
Men efter att den gamla pappen tagits bort, glömde man att täcka taket i samband med att det förr-förra helgen kom ett “litet vårregn” på dryga 100mm. Så nu är hela salen fuktskadad efter den översvämning som blev följden.
Salen är nu stängd och alla fester och övriga aktiviteter är flyttade till andra lokaler – för de mesta också i andra byar i grannskapet.
Vår granne Jean-Pierre, skattmästare i byn, får nog gräva lite djupare i kassakistan och starta renoveringen av insidan redan i år…
—
Men det finns, som tur är, andra sätt att roa sig – vi hittar detta korta meddelande från Volker på vår gemensamma “anslagstavla” på Facebook:
“Veckoslutet har ju börjat bra …. varför inte fortsätta och stråla samman i Carcès på torget och där ta några ostron och ett glas Piquepoul. Lämplig tid strax före 12.”
Och så får det bli… Vi åker dit och vi blir ett gäng på 10 personer. Normalt ställer caféet ut bord och stolar på torget, men det visar sig att det gäller först efter den 1 april. Så vi börjar med att trängas vid entrén till fiket eftersom det inte finns sittplats för alla.
Men så småningom lättar trycket och vi kan sätta ihop ett par bord och slå oss ner för att äta.
Det är en märklig samverkan mellan olika företagare. Vi sitter på baren/caféet – som också levererar vinet. Ostronen köper vi i fiskbilen, brödet bos bagaren och ost och korv i två olika stånd på marknaden.
Det smakar riktigt bra, och solen skiner med oss från den klarblå himlen.
Sista bilden från denna trevliga övning blir den här:
Skylten här ser ju bra ut för en svensk –men det är faktiskt så att Médecin på franska betyder läkare…
—
Elsa har varit på lite “översyn” hos veterinären och blivit av med en liten juvertumör samt en fettknöl på ryggen. När hon ändå sov blev det också skrapning av tandsten och kloklippning.
Hon är dock pigg och glad – trots att hon måste bära tratt en dryg vecka.
—
Vårens framfart syns även i trädgården.
Många knoppar i Kamelian…
