Den tredje söndagen i November är det varje år vinfest i Taradeau, och i söndags gick årets upplaga av stapeln.
I år ska vi vara med på lunchen i Salle des Fêtes, och det ska även 6 av våra vänner, Lillemor & Volker, Mona & Östen samt Cecilia & Peter.
Vi börjar med en kopp kaffe och lite äppelpaj hemma – innan vi ger oss upp för att hämta årets vinglas vid kooperativet.
Men där meddelar man att stora delar av festen är inställd pga. de nationella sorgedagar som utlysts som en konsekvens av terroristdåden i Paris – ett både begripligt och rimligt beslut.
Det blir ingen parad och heller ingen musik eller sång, men marknaden är öppen och lunch ska det bli.
Här har hela gänget fått sina glas och en första påfyllning, och vi känner direkt att 2015 är ett riktigt bra vinår.
Vi går en runda på marknaden och köper lite av delikatesserna och tittar på allt annat som säljs.
Anne & Lars har också kommit hit och då är det ju lite synd om barnbarnet Tore som inte får se någon parad.
På parkeringen har man ställt upp en del av de fordon som skulle åka i paraden, men det blir ju inte riktigt lika kul som när dom kör runt – ljudet är en viktig del av upplevelsen.
Eftersom paraden uteblivit så får vi lite tid över innan lunch, så vi går tillbaka hem och tar en liten apero i solen och smakar på godsaker från marknaden.
Därefter går vi tillbaka till Salle des Fêtes och intar våra platser. I år har vi fått plats nära scenen så att vi ska se bra när det är dags för underhållningen.
Borgmästaren tar till orda och meddelar att all underhållning är inställd, samtidigt som han påpekar att livet ändå ska, och måste, gå vidare – och vi reser oss upp för att med en tyst minut hedra offren för dåden i Paris.
Menyn är den vanliga, dvs först serveras en charkuteritallrik och sedan en “Daube Provençale” – en gryta på oxkött och så dricker vi årets nya vin därtill.
Efter dessert och kaffe är det så dags för lotterierna. Det normala förstapriset, sin egen vikt i vin, är indraget och det blir istället många fler mindre vinster.
Vi har tur och flera i gänget får hämta vinster – här är Inger med sin.
Lotterierna avslutas traditionsenligt med “ballonglotteriet” – till vilket vi tidigare köpt lotter där vi gissat på antalet ballonger som hänger i ett knippe i taket.
Borgmästaren sticker hål på ballongerna en efter en under publikens högljudda räknande.
Det visade sig vara betydligt fler än de flesta av oss i gänget gissat på, så vi blir utan vinster här.
Hela tillställningen avslutas med att vi reser oss upp och sjunger först den Provencalska “nationalsången” och därefter Marseljäsen.
Så här lät det när vi sjöng den senare.
