Onsdagens uppgift är att besöka alla dom "beach:er" som användes på D-day den 6 juni 1944. Vi står redan vid Sword beach, där Britterna anfaller på morgonen den dagen.
Vi kör vidare efter kusten västerut och får på köpet se många fina småbyar, som här Courseulles-sur-Mer, som ligger vid Juno beach, där det är Canada som anfaller.
Vid Gold beach, är det också Britterna som går iland…
… och där, utanför Arromanches-les-bains, besöker vi ett av alla landstigningsmuseum.
Nästa stopp blir Port-en-Bassin där vi äter Moules Frites på en av hamngatans alla restauranger.
Vid Omaha beach, som Amerikanerna hade ansvaret för, besöker vi den amerikanska krigskyrkogården.
Där ligger 9.387 amerikanska soldater begravda – bara en bråkdel av de amerikaner som miste livet. De ligger i 10 olika fält som på bilden nedan.
Där finns även ett pampigt memorial…
… samt ett antal olika informationstavlor med beskrivningar över hur invasionen gick till.
Sedan går färden till Pointe du Hoc med fin utsikt över Omaha beach och naturligtvis massor av minnesmärken.
Vi avslutar dagen vid Utah beach, även där är det amerikanerna som anfaller.
Dagen har varit full av bunkrar, monument och statyer – och överallt Franska och Amerikanska flaggor vajande sida vid sida (och några Brittiska och Kanadensiska).
Här vid Utah beach i den lilla byn Ravenoville-Plage, tar vi in på Camping "La Cormoran". På em/kväll är det ebb…
… men när vi åker härifrån på torsdag förmiddag ser det ut så här – och Inger såg faktiskt en säl när hon gick en promenad efter stranden medan jag fixade tömning/fyllning med husbilen.
Sista anhalten i Normandie är klostret Mont Saint-Michel – som nästan ligger på gränsen till Bretagne.
Vi parkerar husbilen på besöksparkeringen och tar pendelbuss (gratis) till klostret. Det är ett ofattbart “bygge” – men man får lite delade känslor när man kommer dit. Samtidigt som det är fantastiskt som byggnad – man fattar inte hur dom kunde konstruera och bygga det…
… så är det en gigantisk “turistfälla” med massor av krims-krams-butiker och restauranger. Och även vi går på det – och tar en öl innan vi åker tillbaka till husbilen.
Men innan dess gör vi ett besök i ett av kyrkorummen och tänder ett par ljus för nära och kära som inte länge är med oss.
Vi tänker övernatta på parkeringen – och vi är inte ensamma om den tanken…
I morgon åker vi till trakterna av Cancale för att fira midsommar.
